Jag läser Lisa Magnussons krönikor och blir illa berörd

I gårdagens Metro skriver ännu en “drabbad” feministisk krönikör om det hat som hon menar sköljer över henne “för att hon är kvinna”. Texten följer samma dramaturgiska upplägg som vi har vant oss vid. En utförlig redogörelse för en respons, ja hon kallar det så, hon fått på sin senaste krönika. Det är vämjeliga påhopp och hot om våld, rasism och sexism, visst, men är det representativt för kritiken mot henne? Knappast. Snarare en dårskapskommentar som borde kasseras omgående. Men Magnusson låter oss istället i detalj få ta del av just denna utvalda sjuka text (precis som Åsa Linderborg, Jenny Wennberg och åtskilliga andra ur den feministiska kultureliten noggrant väljer ut sina), och fortsätter sedan föga förvånande med att hon i alla år fått skit just för att hon är kvinna.

Sedan följer lite fina fraseringar om “allas lika värde” och att en civilisation även måste vara civiliserad gentemot dem som inte beter sig civiliserat. Lite FN-konvention, Europakonvention, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet (!?)…

Ja, det är en förutsägbar och eländigt sammansatt text som är tänkt att trigga de sedvanliga känsloreaktionerna. Det är synd om Lisa Magnusson och alla feminister. Yttrandefriheten är hotad. Något är tydligen fel i samhället om inte Lisa Magnusson okritiserat får skriva vilka hånfulla och kränkande tokigheter som helst.

Vi skall alltså ledas att tro att de som är kritiska till Magnussons synsätt är våldsamma sexgalningar. Som hatar henne för att hon är kvinna, för att “hon är en f*tta” (som hon själv skriver). Som vanligt alltså, skall vi tro? En stollig vansinneskommentar (var den kommer ifrån får vi aldrig veta), får beskriva allt det som står där på andra sidan hennes åsikter. Ingen övrig reflektion kring vettiga och berättigade kommentarer och kritik.

Magnusson verkar trivas där hon kan definera sig som i behov av sympati och stöd för sin eviga utsatthet. Det är naturligtvis just därför hon lyfter fram en snuskig och hemsk “respons” (förmodligen skriven av en förvirrad tonåring) och ingenting annat. Nivån är på ett skolbarns och egentligen är det ofattbart att svensk media vimlar av feministiska krönikörer som lägger sig på denna nivå.

Ofta är det faktoider och feministiska myter som rabblas upp, sådant som Magnusson kanske lärt sig på någon genuskurs eller kanske bara genom att ha lästa andra feministiska krönikörer? Kunskapslöst, historielöst, faktabefriat och med ett släng av hånfull humor, ger hon sig på framför allt vita, heterosexuella, medelålders män. Uppfinn toalettringar som elchockar män som står upp och kissar! Varför inte i ett led i arbetet för människors lika värde, Lisa? “Stå för att ni är riktiga jävla fega får som skiter i mänskliga rättigheter”, skriver hon också med hänvisning till ovan nämnda grupp.

Hon skriver vidare: “Det är så ologiskt, så absurt, att människors yttre skal skall definiera hela deras väsen och vilken plats de får ta på jorden.” Det låter ju vackert. Men sedan ligger fokus ständigt just på de vita männen, gärna de kristna, vita, heterosexuella männen. För Magnusson verkar inte denna grupp människor vara värd någon som helst omtanke. Ingen sympati. Vi får en känsla av att de för Magnusson representerar ondskan själv.

Ständigt dessa kast mellan å ena sidan vackra och hedervärda rättighets- och anständighetsprinciper – och å andra sidan ett passionerat hat och närmast gränslöst hån gentemot den människotyp som Magnusson inte gillar.

Jag blir allt oftare illa berörd när jag läser den här typen av texter i dagspressen. Ja, jag blir illa berörd. Jag undrar om Magnusson någonsin skulle förstå innebörden av det. Det är inget hot, ingen anspelning på henne som kvinna. Ingenting sexuellt. Förmodligen helt ointressant då, eftersom det heller inte går att använda i sympatifiske? Problemet – eller den geniala lösningen, beroende på från vilket håll man ser det – med att bli illa berörd av den här typen av rasistiska och sexistiska påhopp i dagspressen är att man då blir reducerad till en “vit, kränkt man”. Den som känner sig illa berörd skall givetvis förlöjligas också. På dem bara! Så fungerar tystandets metodik.

Jag tycker att man skall läsa Lisa Magnussons krönikor. De är intressanta och viktiga utifrån att i grunden förstå hur djupt den svenska statsfeminismen har lyckats spräcka samhällets fundament (själva upplevelsen av att vi är en grupp människor som bör värna varandras väl). Att en människa kan skriva som Magnusson, i tron att hon sysslar med något gott och rättfärdigt, är i sig självt ett sociologiskt fenomen. Att det uppfattas som något positivt i samhället är ett politiskt fenomen. Detta är statsfeminismen.

För när vanföreställningar kring teoretiska modeller om maktordningar har tagit över både det sunda förnuftet och den inneboende medmänsklighet jag tror att vi alla besitter, och ersatt dem med förakt, hat och hån gentemot framför allt de inhemska männen, då är söndrandet ett faktum. Det är i denna tid vi lever.

7 thoughts on “Jag läser Lisa Magnussons krönikor och blir illa berörd

  1. Puh, jag blir inte upprörd över dessa offerkofte-kolumner längre. Jag tycker bara att skribenterna är tragiska som har fastnat i hur synd det är om dem. Tyvärr är debattklimatet hårt men det lär inte bli mjukare av att man gråter ut offentligt. Den som inte står ut får skriva anonymt, helt enkelt.

  2. Kan Lisa Magnusson skriva en enda krönika utan att använda könsord? Hon myntade ordet bef*ttad och belv givetvis applåderad av systerkrönikörer, som tyckte att det var progressivt i stället för vulgärt.

  3. Tack för tips, Maria! Ja, nu kommer mediafeministernas motattacker snart tätt. Både Lisa Bjurwald och Maria Sveland strax. Många fler är att vänta. Glöm inte att för dessa människor är det ett inbördeskrig vi lever i.

  4. Gillade detta: “Slutsatsen att knäppgökarna skulle härröra ur en traditionell arbetarklass är farlig; av referenser och uttryck kan man ofta spåra en akademisk utbildning.” Ja, alla akademiker är väl mer eller mindre skrivbordskrigare.

  5. Kränkt vit man = håll käften

    När man inte får det hela mediala utrymmet för sig själv utan får mothugg från debattörer som Billing och Ström, som dessutom anger källor i sina texter, när man då heller inte har argument som håller, då är “vit kränkt man” perfekt att ta till. Att det sedan finns kvinnor som står på Billings och Ströms sida ( Ninni, Rocki, Susanna, Tanja Bergkvist ) frångår man med största möjliga tystnad.

Comments are closed.