Varför är så många feminismkritiker anonyma eller tysta?

Jag menar att frågan är ganska viktig och relevant. När människor är tysta eller inte vågar gå ut med sitt eget namn i olika politiska frågor är det oftast ett tecken på att ett åsiktsförtryck råder. Det är tydliga tecken på en stukad demokrati. Totalitära stater utan demokrati använder sig av polis- och militärmakt för att tysta opponenter. I Sverige ser det annorlunda ut, här är det media i nära samröre med olika extrema politiska grupperingar, inte sällan med kopplingar till feminism och “kultur” som hotar till tystnad. Öppet, utan risk att fällas för förtal eller hets mot folkgrupp, använder sig dessa grupper av hot, hån, förlöjligande, misstänkliggörande och demonisering för att tysta opponenter.

Det är en effektiv och avskyvärd metod. Vi vet idag hur det brukar låta. Är man kritisk mot feminismens radikalisering och bizarra maktanalyser är man kvinnohatare och hantlangare åt Breivik. Är man angelägen om barnens rätt till båda sina föräldrar är man förmodligen pedofil och definitivt rättshaverist. De som vågar gå ut öppet med en villighet att diskutera blir omgående nergjorda i smutsen och förtalade, av kulturkrönikörer, nätmobb och den feministiska pressen (Bang, Feministiskt Perspektiv mfl), och dessa blir i sin tur uppbackade av gammelmedia (som nästan alltid styrs av feministiska redaktionschefer).

Det handlar om att tysta – eller åtminstone osynliggöra. Attackerna är skoningslösa. Smutskastningen och misstänkliggörandet leder till att den som går ut öppet kan förlora jobb och uppdrag. Hoten leder till rädsla och obehag (inte sällan med bilder av vapen och våld). Barnen råkar illa ut i skolan. Man utmålas som ondskan själv. Det finns dolda uppmaningar att angripa. Att bli tystad för gott.

Och säger man ifrån hamnar man som galjonsfigur på Facebookgruppen “Vita, kränkta män”, där man alltså skall hånas och häcklas vidare för att man opponerar sig.

Vi är vana vid hur just “kulturen” i Sverige har imploderat i denna galenskap. Inte sällan konstskolorna och teatergrupperna, som kanske driver de sexistiska och rasistiska (med deras retorik “normkritiska”) våldsglorifieringarna tydligast. Men de är inte udda på något sätt. Bakom dem finns en uppskattande feministisk elit och en journalistkår som till stora delar håller med eller håller tyst.

Här vill jag gärna säga något om Pär Ström, men ta en titt på denna färska video först, gjord av Skabbteatern. Fundera lite kring undertexten, meningen? Hur skall man tolka visualiseringen?

Skabbteatern

Det är ganska lätt. Först en våldsförhärligande feministisk estetik; vapen, motstånd, gerilla, muskler, kvinnor, rånarluvor (inspiration Stieg Larsson?). Mörkt och kallt. Namnen på fienden (Pär Ström, Pelle Billing bland andra) uttalas i ekande högtalare. Men sedan? Aha, plötsligt ser vi ännu fler vapen, riktade mot kvinnorna. Patriarkatet står plötsligt där med dragna vapen. Då förstår vi att de (kvinnorna), egentligen befinner sig i en underordning och är dessutom färre än männen. Det är alltså dem vi skall sympatisera med. Också när en av dem ställer sig upp och slutligen gör en klassisk, filmisk laddningsrörelse med sitt vapen (Clo-tjoff – nu ligger det en hagelpatron i geväret),  är det en romantiserad bild av det väpnade motståndet mot överheten (männen), vi antas sympatisera med. Det är så smärtsamt dumt och förvirrat att det är svårt att ta det på allvar. Men allvar behöver vi faktiskt ta det på.

För det är ju knappast första gången vi ser feministiska “kulturgrupper” arbeta med iscensättningar och visualiseringar av manshat, där just användandet av vapen, våld och död som tema är centralt. Och någonstans undrar även jag vad detta i förlängningen kan leda till?

Hursomhelst var det bland annat den här typen av “motstånd” debattören Pär Ström fick acceptera om han öppet vågade ifrågasatta de feministiska doktrinerna, under sin tid som genusdebattör. Vid sidan av de eviga hån- och hatkampanjerna i pressen och på nätet, fanns också den här typen av undertryckt hot om reellt våld.

Den som öppet vill diskutera och kritisera den urspårade feminismen idag måste alltså räkna med att betala ett mycket högt pris. Nu har ju Pär Ström tystnat i genusdebatten – och jag förstår varför – men borde inte detta vara en viktig varningssignal? Hur kan det komma sig att det inte längre går att diskutera jämställdhet och feminism på ett sunt sätt i Sverige (med människor som har olika åsikter)? Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Vad säger det oss om feminismen och makten i Sverige idag? Vad säger det oss om demokratin? Varför upplever människor över hela landet att de inte vågar gå ut offentligt med åsikter om feminism och feministisk politik?

Ja, jag förstår Pär Ström och att han drog sig tillbaka från dessa frågor. Jag hade glädjen att möta honom över en lunch för inte så länge sedan, innan hans avsked. Vi pratade och pratade och tiden rann iväg. Han gav intrycket av att vara en hygglig, varm och bra person utan en tillstymmelse av kvinnoförakt eller “hat” gentemot någon av sina antagonister.

Som sagt, jag förstår Pär Ströms avsked. Aldrig tidigare i mitt liv har jag bevittnat en sådan grotesk attack gentemot en människas heder och person, helt öppet, helt och hållet uppbackat av större delen av den svenska journalistiska kåren. Det var en motbjudande erfarenhet, som också bröt sönder det sista förtroendet för de journalister och redaktioner som fortfarande uppfattar att de har tolkningsföreträdet i dagens debatt, inte minst Dagens Nyheter. Och jag tror att vi är många som känner likadant. Jag vet att vi är många.

Jag tycker att vi borde ställa oss denna fråga och grunna lite på det: Varför är så många feminismkritiker anonyma eller tysta?

Varför? Och vad betyder det, att det är på det viset? Vad säger det om samhället vi lever i? Vilka konsekvenser kommer det att få?   

 

   

  

12 thoughts on “Varför är så många feminismkritiker anonyma eller tysta?

  1. Du besvarar ju själv frågan på flera ställen i bloggen. De flesta av oss är helt enkelt inte beredda att betala priset för att säga emot företrädare för den svenska statsreligionen. Konsekvenserna lever vi redan med – kuschade pojkar i skolan, frustrerarde och arbetslösa unga män, osynliggjorda offer för hedersvåld m m, m m.

  2. Jaha, jag skrev en lång kommentar, men den försvann när jag skulle logga in… 😦
    Men jag undrade bl a var Linderborgs skitgranskarpatrull är nu när en grupp poserar med rånarluvor och läser upp flera offentliga personers namn? Men det är klart, de är ju män och som sådana definitionsmässigt (enligt den marxistiska/genusteoretiska maktanalysen) överordnade och därmed också lovligt villebråd.

    • Förbundet Allt åt alla hette tidigare Ett annat krig är möjligt. De är revolutionära och ser sig som att de strider för den goda sidan. Som bekant så brukar sådana grupperingar anse att ändamålen helgar medlen. De skulle framstå som enbart löjliga och gnälliga vore de inte så hotfulla och våldsamma. De driver en hotfull hat- och hotretorik för att sedan börja grina när de får mothugg, speciellt då mothugget består av logiska och väl underbyggda argument. Jag känner inget annat än förakt för sådana människor.

      • Ja, det känns som det gamla vanliga, uttråkade medelklass-/överklassungar som leker revolution och ska reta upp pappa. Men det blir en känsla av en unge i trotsåldern som viftar med vapen, ganska olustigt med andra ord. Jag tänkte också på samma sak, hot- och hatretorik mot personer med rationella och belagda argument (inte alla i deras lista förstås, där finns en del tvivelaktiga figurer). Vilket leder över till att man använder det gamla knepet att bunta ihop alla man finner misshagliga med t ex Breivik.

  3. Hej, ursäkta att jag använder en kommentar (stryk den gärna så snart du läst den) men jag tyckte det var riktigt illa att du betalt för böcker du inte fått. Jag kollade med förlaget och enligt chefen där skickar de alltid faktura med böckerna, d v s de tar inte betalt i förväg. Var köpte du boken? På någon internetbokhandel? Mejla gärna josephcaux på hotmail.com.

  4. Joseph, ja, jag ska kolla hur och var jag betalade (på nätet). Återkommer på din blogg. Möjligen kan det vara så att betalningen inte gått igenom och jag missat detta, jag skall kolla. Det var hursomhelst synd att de inte kom, jag hade så gärna velat ge bort en i julklapp till en viss person… Har hört mycket gott om din bok!

  5. Pingback: Skabbteatern | Susanna's Crowbar

  6. Pingback: Antidemokrater och annat pack. | Rockis månadsbrev

  7. Jag brukar kolla inställningen hos både män och kvinnor vad det gäller feminismen och dess genusindustri. De flesta tycker att det är något som är konstigt i dagens samhälle men de börjar så gott som alltid viska och snegla åt sidorna när de börjar prata, speciellt kvinnorna. Detta säger mycket om det samhälle vi har i dag.

  8. Pingback: Kvinnolobby och falukorvsfeminism. Dags för jämställdismen/ekvalismen att organisera sig? | Malte on the Roxxx

Comments are closed.