Feminism är inte jämställdhet

Detta är centralt. Och det tål att upprepas. Feminismen arbetar inte utifrån föreställningen att kvinnor och män är lika mycket värda och förtjänar samma rättigheter och omsorg. Av alla lögnaktiga, retoriska knep så är nog feminismens bruk av ordet “jämställdhet” det mest makabra och anmärkningsvärda. I den internfeministiska debatten är iochförsig “jämställdheten” som mål sedan länge borta, men utåt sett används begreppet fortfarande flitigt. Man framhärdar i att sätta likhetstecken mellan feminism och jämställdhet, helt enkelt för att föra allmänheten bakom ljuset. Det låter bra. Men det har ingenting med reell feministisk opinionsbildning att göra.

Vi ser att just erövrandet och användandet av språket är högt prioriterat i den feministiska kampen. Denna ständiga kamp som förs mot den i första hand svenska mannen och den förhatliga maskuliniteten. Retorik och erövrandet av språkbruket är en favoriserad sysselsättning i landets alla genusvetenskapliga institutioner, men även i de feministiska medierna. Makt över språket är avgörande och genom retoriken skall samhället och de föreställda strukturerna demonteras.

Men som jag nämnde, i den internfeministiska debatten är idén om jämställdhet inte längre en viktig fråga. Man anser sig sedan länge ha passerat detta delmål. Otrogna “gammelfeminister” som vågar prata om riktig jämställdhet blir snabbt dragna i örat och ombedda att rätta in sig i ledet, vilket de flesta dessvärre också gör. Idag handlar feminism om ett fullständigt maktövertagande, en i grunden samhällsomstörtande revolution, där män och framför allt maskulinitet skall förgöras eller tryckas bort. Den här fasen i kampen har nu hållit på i dryga två decennier och vi ser en stadig intensifiering, i hela västvärlden, men kanske allra tydligast i Sverige. Strategin är långsiktig. Genom framför allt skolan och medierna, men också rättsväsende och lagstiftning, skall människorna och deras tankar göras om i grunden. Det nät som håller samman delarna är språket och retoriken.

Det är knappast en slump att användandet av “hen” eller att ordet “man” skall sluta brukas, sker just i vår tid. Att använda uttrycket “Som man bäddar får man ligga” är givetvis ett uttryck för kvinnoförtryck. Det skall heta “Som en bäddar får en ligga”. Och så vidare. Otroligt stor del av kulturdebatten tas idag upp av den här typen av tokigheter. Men då skall man också komma ihåg att det är en feministisk strategi kring just erövrandet av språket. Det man först avfärdar som nonsens är egentligen något betydligt lömskare. Det har aldrig handlat om ett pronomen. Det handlar om makt och feministisk strategi.

Som jag har skrivit tidigare, om man ser verkligheten genom ett feministiskt raster, där osynliga strukturer tros ställa människor i en makthierarki, så försvinner snabbt det sunda förnuftet och det man skulle kunna kalla medmänsklighet. Genom detta raster blir plötsligt diskriminering motiverat. Hat, hån och smutskastning är också helt i sin ordning ur detta perspektiv. Den mobbade svenska pojken på skolgården förtjänar ju faktiskt att bli mobbad. Men för att kunna rättfärdiga diskriminering och hat måste språket anpassas och göras om. Vi ser exempel på detta dagligen i media. “Normkritik” är ett aktuellt exempel – och återigen bottnar hela resonemanget i feministisk och marxistisk maktanalys. Det är outhärdligt.

Jag brukar lyssna på P1. Det är en ständig källa till kunskap. Det går ju inte en dag utan timslånga, feministiska propagandainslag, där språkbruket också är centralt. Sen anordnar man ju alltid skendebatter, där olika feminister skall diskutera och ge intrycket av ett sunt meningsutbyte. Slutsatserna överensstämmer dock alltid med statsfeminismens dekret. Jag undrar om de här journalisterna förstår hur parodiskt det blir.

Men kanske är ändå just ordet “jämställdhet” det mest missbrukade. Vad är något som är jämställt? Ur ett feministiskt maktperspektiv är jämställdhet kvinnlig maktdominans. Det blir helt logiskt om man förstår könsmaktsordningens föreställningsvärld. Eftersom män är överordnade kvinnor (i den osynliga världen), måste kvinnor kompenseras och ställas över män (i den verkliga världen). Så enkelt är det och vi ser hur många exempel som helst på detta idag. Att eftersträva en kultur där både män och kvinnor värderas lika högt är inte aktuellt, eftersom detta skulle gynna män (som redan anses överordnade).

Den som inte riktigt förstår vad feminism handlar om bör analysera detta noga, för det är här någonstans själva kärnan ligger. Det är i avkodningen av just detta som dagens feminism blir begriplig. Det är här som Turteaterns och Skabbteaterns manshat blir greppbart. Men också de efterkommande hyllningarna i SVT, SR, Dagens Nyheter och Aftonbladet (för att nämna några feministiska medier). Det är också här det blir logiskt att de kommuner som har flest kvinnor i maktpositioner är de som beskrivs som mest jämställda. Inga män alls är mest jämställt. Så ser det ju nästan ut i den svenska förskolan, inga män alls. Och varför ser vi inga kampanjer för att få in fler män? Därför att frånvaron av män aldrig kan ses som ett problem.

Jämställdhet är inte feminism. Feminism är inte jämställdhet. Det tål att upprepas. Vi som är för jämställdhet måste framhärda i detta. Oavsett om man kallar sig jämställdist (som Pär Ström myntade som begrepp) eller bara är för jämställdhet så måste vi fortsätta att sprida detta budskap. Kvinnor och män, flickor och pojkar, är lika mycket värda. Ingenting annat.

11 thoughts on “Feminism är inte jämställdhet

  1. Bra rubrik. Så självklart – feminism är inte jämställdhet. Det hörs på namnet att feminism enbart är ute efter att främja ett kön. Feminismen är kvinnornas fackförening.

  2. Tack Bashflak! Ja, jag skall försöka tipsa dig. Senast i eftermiddags i P1 kom en propagandakampanj, med inbjudna feministiska män från Norrbotten som kunde enas med programledaren om att manlighet är något uselt. Som du vet, praktiskt taget varje dag – det är bara att slå på radion.

  3. Även jag instämmer. Feminism är kvinnoism. Det hörs på namnet. En stor del av den praktiska feminismen går ut på att framställa kvinnor som offer (för män, patriarkat, könsmaktsordning) – vilket knappast gynnar kvinnors självkänsla.

  4. Vad är det här för skitsnack?
    Feminism handlar om att synliggöra en maktstruktur som vi män ofta råkar ut för, men inte ser. Man får inte till någon förändring om inte alla könen är med.
    Ja, det finns extremister i alla lägger, även feminister som svartmålar alla män. Men de kommer inte att lyckas, lika lite som någon annan extremism, som nationalister likt ABB, islamister, sionister och kristna högern.
    Dessa är bara att ignorera, de äger inte “sina” frågor och symboler om vi inte låter dem göra det.

    Feminism är lika mycket om män som om kvinnor. Om inte mer om män och vårt beteende om man generaliserar oss män så. Som alla generaliseringar finns det undantag.
    Se gärna den här.

Comments are closed.