Först delad föräldraförsäkring, sen utrotning?

Jag tänker på hur Maria Sveland ständigt försökte pressa Pelle Billing och Pär Ström (under det berömda Pubmötet här på Södermalm, där feminister stormade in och bland annat överlämnade en teckning till Ström med en avklippt penis), med förslaget om delad föräldraförsäkring. Det var som om hon tyckte sig ha funnit en akilleshäl bland jämställdisterna. Aha, ni vill inte ens ha delad föräldraförsäkring, hur kan ni då vara för jämställdhet!?

Jag vet att Billing inte stödjer ett sådant förslag, eftersom han menar att föräldrar själva skall få välja. Jag respekterar den åsikten men delar den inte. Jag är för delad föräldraförsäkring, men ännu viktigare, jag är också för delat barnbidrag.

Det är ganska talande att feminister nästan aldrig talar om barnbidraget (att hela beloppet alltid betalas ut till mamman, oavsett om barnen bor hos henne eller inte).

Det finns feminismkritiker som ibland tycker det är synd att “papparättsfrågorna” får för stor plats, att det ju bara är en liten del av allt det destruktiva som feminismen för med sig. Men jag skulle vilja argumentera för att allt hänger ihop. Det är egentligen inte alls konstigt att många män får upp ögonen för feminismens samhälleliga påverkan, först efter en vårdnadstvist eller ett besök på familjerätten i samband med en skilsmässa.

Jag har skrivit om det här tidigare, men det är viktigt, så jag vill gärna göra det igen. Väldigt många av de svenska familjerätterna och socialtjänsterna har blivit så till den grad politiserade (av feministisk ideologi), att det blir en chock för många män att kliva in i dessa rum. Det handlar om feminism och manshat omsatt i praktik. Besynnerliga allianser mellan unga feministiska kvinnor som avskyr män och äldre kvinnor som helt enkelt anser att män är olämpliga att ta hand om små barn, gör inte sällan att det är helt lönlöst för en pappa att försöka få gehör för sitt perspektiv, ett perspektiv som nästan alltid handlar om en vilja att dela föräldraskapet, eller åtminstone få vara delaktig på ett hörn.

Föreställningen att män är mindre lämpliga föräldrar (och människor), är ju en hörnpelare i den samtida feminismen. Ofta försöker man ge intrycket av något annat och blandar bort korten, pappor påstås “inte ta sitt ansvar” i föräldraskapet. Men sanningen är att få feminister överhuvudtaget arbetar för att stärka pappornas möjlighet att dela föräldraansvaret (och gör de det, blir de snart ombedda att rätta in sig i ledet). Tvärtom ligger fokus på demoniserande lobbykampanjer där udda exempel på kriminella eller sjuka män lyfts fram som en maskulin “normalitet”. Det råder ingen tvekan om att drivkraften i de här kampanjerna är det grundläggande hatet mot män.

Jämställda, bra pappor som vill ta ansvar är nämligen feminismens största fiende. Om någon tvekar över detta så rekommenderar jag ytterligare en läsning av Solanas text om “barnapappan” (nedan). Det som är viktigt här är inte texten i sig själv (som ju uppenbarligen är skriven av en sjuk människa), utan vetskapen att den är unisont hyllad av praktiskt taget alla framträdande feminister i den svenska kultureliten.

Lite intressant blir det då att tänka på Svelands fokus på detta med delad föräldraförsäkring. Vem bryr sig om delad föräldraförsäkring när avklippta könsorgon och utrotning är på agendan?

Det är inte konstigt att män och pappor motarbetas i socialtjänsterna och familjerätterna. Det är inte konstigt att man inte försöker få in fler män i skola och förskola. Det är inte konstigt att man inte bryr sig om att bara 25% av högskolestudenterna numera är pojkar, eller att ingen lyfter på ögonbrynen när Skolverket rapporterar om pojkars betygsdiskriminering, år efter år.

Det följer statsfeminismens logik och instruktioner.

Här är den av svenska feminister hyllade texten:

“Hur vi förverkligar SCUM-manifestet över hela världen (Valerie Solanas)

Många har frågat sig hur Manifestet skall kunna genomföras över hela världen och klagat på att det inte finns några konkreta instruktioner för hur Manifestet skall förverkligas. Mina funderingar kan inte bli annat än ofullständiga och kvinnor över hela världen måste tänka ut sina egna sätt att deformera, krossa och slutligen fullständigt utplåna fienden. Jag har väckt tanken på att mannen inte behövs, att kvinnor kan skapa sig en egen värld utan mannen. Kvinnor måste vänja sig vid den tanken. Det är inte fråga om att upprätta ett modernt matriarkat. Det skulle bara vara förnedrande för kvinnan att behöva hålla på och dominera män. Det är färdigdaddat. Nu handlar det om att göra slut på mannen för gott.

Ty mannen är vår fiende, det är ingen tvekan om den saken, och sätten att bekämpa honom är lika många som det finns kvinnor på detta jordklot. Kampen måste föras på alla plan, mentalt, känslomässigt, förnuftsmässigt och handlingsmässigt, individuellt och kollektivt.

Kvinnor måste under en lång period para sig med män som har aggressiva egenskaper, och undvika män med svaga egenskaper. Detta för att inplantera dessa mäns aggressiva egenskaper i kvinnan. Pojkfoster måste därför aborteras. Som ni vet finns det metoder både för att se till att barnet blir en flicka och för att se vilket kön fostret har.

Svaga män som mjäkar med kvinnorörelsen förtjänar inget annat än förakt, men det finns ingen anledning att visa det. Låt dom mjäka sig. Låt oss utnyttja dom och låt dom springa våra ärenden. Låt dom tala sig hesa för jämställdhet mellan könen. Låt dom arbeta för mannens mentala och sociala kastrering. Låt dom nyttiga idioterna hjälpa till med att förbereda arbetet för mannens kastrering och slutliga fysiska likvidering.

Vi måste krossa familjen. Det är mannens viktigaste fäste för sin dominans över kvinnan. Det är många kvinnor som inte förstår det, utan känner sig trygga i familjen, t o m när hon får stryk varenda dag.

Familjen är inget annat än en plats för mannens dominans över kvinnan och det finns väl inget bättre ord för familjen än att det är ett koncentrationsläger för kvinnor. Inom familjen kan kvinnor våldtas på alla tänkbara sätt. Det finns inte ett våldsbrott som inte kan begås ostraffat inom ramen för familjen. Tortyr, svält, våldtäkt, incest, alla former av sexuellt, socialt, mentalt och ekonomiskt utnyttjande förekommer på en och samma gång. En värre diktatur finns inte. Ty den är så total att något mer totalt går bara inte att uppfinna. Diktaturen i Orwells 1984 är ett lyckorike i förhållande till den totalitära institution som familjen utgör.

Därför måste kvinnans kamp för frigörelse ta till alla tänkbara medel för att slå undan grunden för mannens makt genom familjen. Mannens diktatur måste ersättas med kvinnans diktatur. Liksom kommunisterna tänker sig en övergångsperiod, så måste kvinnorna föreställa sig en övergångsperiod innan mannen kan förintas. Vi vill gärna föreställa oss att en sådan övergångsperiod skall bli så kort som möjligt och att slutmålet är nära. Men vi måste förbereda oss på en mycket lång kamp.

Under en period är det inte svårt att tänka sig en könskamp där det finns en strävan efter jämställdhet. Men det är inte vår strävan på längre sikt. Det gäller i denna kamp att inte tappa siktet på målet att förinta mannen. Jämställdheten innehåller både steg i rätt riktning och många faror. Många män kommer att ställa upp i kampen för jämställdhet med manipulativa syften. När familjen alltmer upplöses kommer män att förstå att makten över barnen är en viktig del av mannens makt som tenderar att gå förlorad med familjen. Därför kommer han att eftersträva nya sätt att få makt över barnen. Kvinnan får inte släppa kontrollen över barnen till mannen. Det är centralt i kampen – varje form av jämställdhet i förhållande till barnen måste avvisas. Det är helt centralt att vi behåller makten över barnen och därmed vår framtid i att skapa ett mansfritt samhälle.

De flesta män är idioter som ser barn som kvinnogöra. Men det finns också intelligentare män som verkligen kan ta hand om barn och inser att makten över barn och därmed reproduktionen är av yttersta vikt när familjen upplöses. (Jag bortser då från dessa små töntar till män som fjantar omkring och vill “hjälpa till” med barn och hem, de förtjänar inget annat än förakt). Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att hålla den sortens man borta från barnen – vi får inte sky några som helst medel i kampen att avskilja barn från sina fäder.

Barnapappan är en slug, lismande schimpans, som i en epok av jämställdhetssträvanden kan ta makten över reproduktionen från oss kvinnor. Mansidioterna blir våra bästa allierade. Vi måste se till att spela ut dem mot barnapapporna, för att förlöjliga och förnedra barnapapporna så mycket som möjligt. Barnapappan är vår farligaste fiende, han inser vilka vi är och vad vi står för. Han arbetar natt och dag, politiskt och juridiskt, privat och offentligt, för att få kontroll över reproduktionen inte bara inom familjen utan också bortom den. Han skyr inga medel, precis som vi. Barnapappan har insett vad det handlar om – en strid på liv och död, pappan är vår intelligentaste och farligaste fiende, han måste förintas med alla till buds stående medel.

Kvinnor frågar sig vad som bör göras med homosexuella män. Många kvinnor ser dem som en sorts allierade. Det finns ingen anledning att se homosexuella män som ett problem överhuvudtaget – låt dem hållas helt enkelt. De kommer att dö ut av sig själva. Under tiden måste vi uppmuntra män till så mycket homosexualitet som möjligt – att det är skönt och kul att vara bög. Många män är galna i rövknull. Så låt dom rövknulla – varandra. Använd all er fantasi för att förmå män till att ha sex med varandra, uppmuntra dem politiskt och privat. Ligg gärna med två eller flera män, bara för att se till att de knullar med varandra. Tro mig, de kommer att gilla det och de vill inte sluta med det.

Många kvinnor vurmar för en eller annan typ av man och vill hålla fast vid en viss manstyp – t ex att det i ett framtida kvinnosamhälle skall endast ska finnas en viss typ av man. Att ha män som husdjur – visst, det är inget fel i det. Vår framtid är biologisk, inte social. Och makten över biologin, den är kvinnans. Den kvinna som vill skapa sig ett husdjur för sina nöjens skull får givetvis göra det. Män kommer endast att finnas för experimentella syften, avel och för kvinnligt nöjes skull. Män kommer aldrig mer att kunna skapa ett manssamhälle för förtryck och exploatering – de måste permanent avskiljas från varandra. Kvinnors handlingsfrihet – till skillnad från de värdelösa liberala friheter som mannen har gett oss – måste däremot vara obegränsad i ett kvinnosamhälle.

Men kvinnor bör på sikt para sig med män som har särskild intelligens inom vetenskap och teknik samt med män som är aggressiva och kriminella, för tillägna sig dessa egenskaper. Mansfoster måste då ovillkorligen aborteras så att endast kvinnor har dessa egenskaper.

Ett samhälle utan krig, utan antagonistiska konflikter, utan förtryck, exploatering och utnyttjande, det är ett kvinnosamhälle, ett samhälle utan män. Mannen har ingen plats i ett fredligt samhälle där samarbete och utveckling är en självklarhet. Ett sådant samhälle kan bara skapas av kvinnor och måste enbart bestå av kvinnor.

Många kvinnor tycks tro att rätt uppfostran, rätt pedagogik och rätt påverkan kan skapa ett nytt samhälle för jämlika män och kvinnor. Dessa “kvinnokämpar” ger sig aldrig, trots att resultatet är så uppenbart som det kan bli – samma sorts våldsamma, kvinnodominerande män reproducerar sig själva i oändlighet hur mycket dessa kvinnor än anstränger sig för att uppfostra bort deras natur. Det går helt enkelt inte att ta kål på miljontals år av mansbiologiskt arv. Det är endast målmedveten och brutal förintelse av mannen som kan bryta denna utveckling. Och det måste vara vår totala strävan. Annars får vi aldrig slut på kvinnoförtrycket. Mannen måste utplånas till sista man. Det finns ingen annan väg.”

16 thoughts on “Först delad föräldraförsäkring, sen utrotning?

  1. Jag tycker att en könsneutral Föräldrabalk är bättre än delad föräldraledighet. En könsneutral Föräldrabalk slår fast att mamman och pappan är lika mycket värda. Att till och med en pappa efter ett one-night-stand ska ha samma rättigheter som mamman och ska ses som en lika viktig förälder.

  2. Det är en intressant schizofreni som råder bland feminister angående att dels hylla SCUM som underbar satir och fullträff och allt som sagts, samtidigt som man vill klistra epitetet Breivik (i ytterst negativ bemärkelse) på alla sina meningsmotståndare. Jag ser ingen större skillnad på Solanas och Breivik.

  3. Ja, jag är beredd att hålla med dig (Ekvalist). Det måste vara grunden. Sen finns det ju både pappor och mammor som faktiskt är olämpliga föräldrar – och det är detta som Socialtjänsten sen behöver ta hand om. Befriat från feministiska fördomar och vanföreställningar.

  4. Största skillnaden mellan dessa två våldsverkares skriverier är att Breivik är mer finkänslig och ägnar sig åt förskönande omskrivningar och mer subtil hets mot sitt hatobjekt. Solanas skrift är mer renodlat och öppet hat. Att hon skulle ha varit satirisk påstod hon aldrig själv.

  5. Jag tycker föräldraförsäkringen är till för barnen i första hand, sen får väl föräldrarna fördela den hur det passar dem bäst. Det ska inte staten lägga sig i.

    Men visst rimmar det lite illa när samma personer å ena sidan kräver rätt till singelinseminationer, å andra sidan kräver kvoterad föräldraförsäkring.

  6. har männens behandling i vårdnadstvister, skilsmässor osv någon gång varit annorlunda än i nuläget? när isf?

      • Nicket TFH på amerikanska MRA-sajter brukar skriva att i kulturer där män skilja sig utan att behöva betala något till kvinnan och dessutom får behålla barnen är skilsmässor ovanliga. Män bryr sig uppenbarligen mer om sina barns väl än kvinnor. Ett mindre drastiskt exempel är att män vill skilsmässor sällan vill ha modern ur barnens liv, medan mödrar tämligen ofta vill ha pappan ur barnens liv.

        Fast det tydligaste exemplet är attityden vad gäller ensaminseminering av kvinnor. Skrämmande nog är alla riksdagspartier för det utom KD och kanske SD.

  7. Jag tror att vi ska vara lite försiktiga med att uttala oss fördömande om singelinsemination, för frågan är mer komplex än så. Det faktum att det finns ologiska drag i feministiska resonemang ´har inte nödvändigtvis någon bäring på singelinseminationer. Biologin har nu en gång för alla skapat oss så att kvinnor kan bli mammor utan att behöva mer än en ytterst flyktig kontakt med en man (man kan väl se insemination som en sådan). Biologin ger bägge könen fördelar och nackdelar, som det är bäst att acceptera. För något annat kan vi ändå inte.

    • Det där är riktigt slött. Att antyda att någon förenklar och missar viktiga detaljer eller komplexitet, men sedan inte säga mer än så. Berätta vad det är för komplexitet som fattas i detta:

      “Kvinnors rätt att få egna barn ses som betydligt viktigare än barn rätt till båda sina egna föräldrar. En linje som tyvärr många feminister har drivit länge!

      Det är dessutom män som kommer att få betala denna reform, inte bara i form av att ännu fler män inte kommer att få egna barn själva och än mindre få möjlighet att umgår med dem. Även ekonomiskt kommer män (som kollektiv) få stå för kostnaderna. Det är skattebetalarna (som till övervägande del består av män) som kommer att få stå för notan. Inte bara då för själva insemineringen, utan även för kostnaderna för den den ensamstående mammans föräldraledighet (som inte kommer att delas med pappa, för han finns ju inte) och för det underhållsstöd från staten som hon blir berättigad till (eftersom det inte finns någon pappa som hjälper till med varken försörjning eller underhållsbidrag).

      Till det kommer att barn till ensamstående mammor inte har två föräldrar som bidrar med skatt till deras sjukvård, dagis och skola. När det bara finns en förälder så måste skattebetalarna står för en större del av kostnaderna. Återigen är det män (som kollektiv) som får betalar för de ensamstående kvinnornas rättigheter! Men några motsvarande rättigheter till män erbjuds inte!”

  8. Jag har sagt det förr och jag säger det igen och igen (för jag tror inte ändamålen helgar medlen för utsatta pappor heller). Den texten är inte skriven av Solanas vad jag förstår. Den enda källan är en i mina ögon något suspekta site.. Missförstå mig rätt. Jag är den första att kritisera hyllningen av Solanas SCUM-manifest (VS tycker jag mest bara synd om). Men jag framhärdar i att påpeka att denna text inte är skriven av henne tills någon bevisar motsatsen.

  9. Mia, jag har hört detta tidigare och det verkar råda en viss ovisshet. Jag har hört med källorna och fått förklarat att det handlar om en (okänd) översättning av en av Solanas senare texter. Kanske kan du söka vidare och hitta bekräftelse, eller dementi? Hursomhelst är det ju bara att läsa SCUM, vars syfte och anspråk ligger helt i linje med denna text.

  10. Har sökt med ljus och lykta men hittar den alltså bara på siten “fajaf”, på svenska, utan källa, ursprungstitel, datum el dyl.

  11. Orkade inte med den texten. Så otroligt negativs.

    Warren Farrell (tror jag) skrev att välfärdssamhället i princip har övertagit rollen som “beskyddande man.”

Comments are closed.