Dagens Nyheter mörkar och osynliggör om barnbidraget

När DN idag slår upp större delen av förstasidan, uppföljt av ett uppslag i Nyhetsdelen, om hur det ser ut med barnbidraget i Sverige, slås man snabbt av den skeva vinklingen i ordval och presentation. Men också av oviljan att ta reda på fakta eller tala klarspråk i ämnet. Det är, vill jag påstå, ett ypperligt exempel på hur DN kategoriskt använder sig av en feministiskt vinklad nyhetsrapportering.

Om det hade handlat om kvalitetsjournalistik så hade naturligtvis själva kärnan i problematiken kring barnbidraget varit central – och fått ta stor plats. Alltså att barnbidraget endast betalas ut till mamman och att det är mammans underskrift som behövs för att pappan skall få ta del av halva beloppet (vid växelvis boende och faktiskt även i lägen där barnen bor mest hos pappan). Det är nämligen om detta som det som borde vara nyheten handlar, att regeringen nu försöker få bort möjligheten för mamman att lägga in sitt “veto” (i delningen av barnbidraget med pappan). Vilket är strålande.

Ingenstans finns möjligheten att en pappa kan lägga in sitt veto – eftersom staten aldrig betalar ut pengar till honom om inte mamman har bett om detta. Ändå är upplägget från DN’s journalist Annika Carlsson kategoriskt i att försöka ge den falska bilden av att det handlar om “föräldrar”. Och fokus väljer man att lägga på att “föräldrar” då inte VÄLJER delat barnbidrag, att lagändringen från 2006 blev en flopp, därför att “få nappat på erbjudandet”. Osv.

Det här är ju en angelägen mansfråga och kanske en av de mest uppenbart diskriminerande lagarna idag gentemot män (som blir föräldrar). Inte konstigt då att DN gör sitt allra bästa för att osynliggöra och dribbla bort korten.

Det är nästan mirakulöst hur länge man hinner skriva utan att nämna vad det faktiskt handlar om. Först långt nere i brödtexten kan vi läsa: “Att låta barnbidraget gå automatiskt till mamman är otidsenligt, enligt dem som vill förändra dagens regelverk”. Ja, det är ju alldeles uppenbart att Dagens Nyheter iallafall inte verkar tycka att en förändring är särskilt angelägen.

Man väljer också ut en pappa i reportaget som är med på bild och får uttala sig. Naturligtvis är det en nöjd pappa med delat barnbidrag och som också citeras enligt följande: “Sedan kan det ju också vara så att det är den som betalar barnomsorg, kläder och annat som får barnbidraget och då tycker man kanske att det är onödigt att hålla på och dela på barnbidraget”.

Ja, det känns ju verkligen som en icke-fråga det här, inte sant Annika Carlsson? Det visar du med all tydlighet.

Även Maria Crofts besynnerligt torra “analys” intill vittnar om antingen ren okunskap eller en dold agenda. Hon gör en märklig koppling till när barnbidraget infördes på 40-talet och att det “även då var kontroversiellt att det endast skulle delas ut till mamman”. Det här är en känd och ganska lömsk taktik i feministiska sammanhang (irrelevanta jämförelser med gamla tider). Lite oengagerad redogörelse för förslag om inkomstprövning följs sedan av att Croft om lagändringen konstaterar: “Men succén har uteblivit. Om det beror på att mammorna inte vill dela med sig eller på att papporna inte kräver halva barnbidraget är inte känt”.

“… är inte känt”.

Eller rättare bestämt, Maria Croft har inte bemödas sig med att ta reda på hur det ligger till? Eller mer sannolikt, hon vet precis hur det ligger till men väljer att inte skriva om det.

Till sist avslutar hon, föga förvånande, med att hon tycker att detta med en lagändring för ett delat barnbidrag inte fungerar. Istället en luddig plattityd om att föräldrar behöver vara överens och att barnen går först. Jaha?

Jag suckar för tusende gången i detta sjuka, feministiska debattklimat. Att något så fullkomligt självklart som att föräldrar som tar hand om sina barn lika mycket (i växelvist boende), måste få dela på det bidrag staten betalar ut just för att ta hand om barnen… ja, att detta anses ointressant, olämpligt och onödigt är ännu en skam för de som annars påstår sig kämpa för “jämställdhet”. Men så vet vi ju att feminism inte har något som helst med jämställdhet att göra.

Räkna med mer motstånd från feminister när en uppskärpning av lagen kommer närmare. Mitt tips är att nästa motståndsvåg kommer att fokusera på demonisering (av pappor och män).

8 thoughts on “Dagens Nyheter mörkar och osynliggör om barnbidraget

  1. Bra att du tar upp denna mansfråga! Uppenbart att DN-reportaget är vinklat efter vanföreställningen om könsmaktsordningen och att det alltid är synd om kvinnorna.

  2. K. Bra lyft av verkliga problem. Bara ett av dom områden som allt är omkulvält och fel görs som hindrar att man inte kan tillse se att det råder lika möjligheter för barnens skull.

    Varför skall pappor fjärmas från sina barn och diskrimineras?

    Leroy

  3. Precis, Susanna! Tystnaden brukar vara total. Och när det skall talas om det så görs det oftast på DN’s manér. En felaktig och skev bild målas upp. Men det finns ju också starka grupperingar, inte minst ROKS och de andra kvinnolobbygrupperna som propagerar mot jämställdhet (och den här typen av förslag), med näbbar och klor, oftast med demoniseringen av män som vapen. Låt oss bara vänta så kommer snart debattartiklarna!

  4. Föräldraförsäkringen är redan delad, så där behöver man inte göra några insatser. Det feminister vill är att få till ett förbud mot överlåtande av dagar, vilket skulle motsvaras av att mammor blir förbjudna att behålla mer än hälften av barnbidraget, AVEN om båda parter vill ha det så.

    Faktum är att jämförelsen bryter samman eftersom den inte är rimlig.

Comments are closed.