Efter Uppdrag Granskning om näthat

Många har redan skrivit bra om Uppdrag Gransknings förutsägbara näthatsreportage. Särskilt utmärkta Susanna Varis, vars iakttagelser rimmar väl med mina egna. Ändå vill jag försöka komplettera med några tankar.

Själva titeln är intressant, redan här sätter UG agendan. “Män som näthatar kvinnor” rider naturligtvis på titeln till den omåttligt populära och politiskt feministiska romanen “Män som hatar kvinnor”, skriven av Stieg Larsson. Vi vet ju att Larsson var både vän med och djupt influerad av den manshatande översteprästinnan Eva Lundgren – och i många år engagerad i Expo. Redan här visar UG i vilken ideologisk hörna man hör hemma. Det handlar alltså inte i första hand om journalistik, utan om feministisk idéspridning (i journalistikens namn).

Vad handlar sedan programmet om?

Ja, det är en ytterst besynnerlig sammanställning av två egentligen helt olika berättelser – men UG försöker desperat (och med ohederliga knep), ställa dessa i en samlad kontext.

När det gäller de feministiska kvinnornas berättelser så är de (som jag tidigare skrivit), ytterst obehagliga, utan tvekan. Samtidigt vet vi ju ingenting om vilka som postat dessa hot. Det slog mig när jag lyssnade att detta ju lika gärna kunde handla om en enda man (låt oss anta att det är en man). Vet vi att det inte är så? Skulle det faktiskt räcka med att en enda person skriver ruskigheter till dessa kvinnor för att orsaka en medial storm? Många av dem är ju synliga i det öppna manshatet i media och kultur (dock inte alla). En sjuk person är allt som behövs. Skulle det inte rent av kunna vara troligt att samma person, eller åtminstone några få personer, har tänkt ut och skrivit dessa vidrigheter?

Hursomhelst är det ju ingenting UG funderar över. Tvärtom gör man sitt bästa för att ge en bild av ett ändlöst hav av hatande män där ute (och dessa män är naturligtvis svenska, misslyckade och patetiska).

När det gäller den andra berättelsen (som UG på ett ansträngt och bedrägligt sätt försöker knyta till den första), så är det ju, precis som många redan konstaterat, snarare en insyn i hur en machodriven gangsterkultur (eller gangster-wannabe-kultur), uttrycker sig. När flera tusen fans till den avlidne gangsterrapparen Tupac, som blir beskylld för att vara våldtäktsman (när han friats för detta brott), reagerar precis som det är förväntat att göra i en sådan kultur. En “bitch” skall sättas på plats. Om detta verkar UG inte ha en aning, eller så är det ett medvetet mörkande. Inkompetens eller ohederlighet.

Ingen kunde ju vara längre från denna kultur än den vanliga, svenska, heterosexuella, medelålders mannen.

Ändå är det just mot denna man misstankarna skall riktas, helt i enlighet med den feministiska diskursen. Det spelar ingen roll att vi faktiskt får se två unga invandrarkillar (ur Tupacs beundrarskara), identifierade som “hatskribenter”. Vi skall ändå ledas att tro att det mesta hatet kommer från den sanna fienden (den svenska ondskefulla mannen). Här gör Andrea Edwards en stor insats, och hennes budskap förstärks ytterligare av de medhjälpliga “reportrarna”. Och i Dagens Nyheter dagen efter skall budskapet cementeras ytterligare lite till, i ledaren och med hjälp av Åsa Beckmans “kommentar”. Givetvis hänger också SVT’s nyhetsredaktioner okritiskt med i dramaturgin.

Jag tycker att näthat är förfärligt. Men det är ingenting som bara drabbar kvinnor. Och det är absolut ingenting som bara män sysslar med. Det är också omöjligt att föra en seriös diskussion om näthat utan att samtidigt reflektera över hatet som strömmar ur etablerade medier. Det politiskt korrekta hatet.

Jag påstår att det utbredda och många gånger sofistikerade manshatet idag är ett betydligt större samhällsproblem än det hat som drabbar dessa feministiska media- och kulturkvinnor, med det inte sagt att det senare på något sätt är acceptabelt.

16 thoughts on “Efter Uppdrag Granskning om näthat

  1. Pingback: Andrea Edwards i Uppdrag granskning om näthat | Susanna's Crowbar

  2. Mycket bra!

    Som självutnämnd hovmästarinna på bodegan så vill jag dock trycka på att en vinlista bör konstrueras. Mina förslag är:

    Vitt: Pinot mansgris och Savage blanc.
    Rött: Chateaux de Linderborg och Bastardo/Rousseau.
    Dessertvin: Ein schwein.

  3. Pingback: Mata inte trollen | Bashflak

  4. Pingback: Mina tankar runt hat då « Trollan's Tankar om stort och smått

  5. Pingback: Nu har jag sett Uppdrag Granskning « Toklandet

  6. Antagligen en väldigt korrekt bild av hela processen (tyvärr), hade av någon anledning väntat mig mer av UG. Att läsa loggen från chatten efter programmet gav inte något bättre intryck direkt; reportrarna kändes allmänt partiska, använde uttryck som facerape på slentrian och var mer noga med att tacka för varje beröm än att faktiskt diskutera.

  7. Wow, I thought this article would be terrible, but it’s actually very well written and also good conclusions, I agree. Bravo.

  8. Pingback: Är svenska, kvinnliga konstnärer förtryckta? | Kimhza Bremers Bodega

Comments are closed.