Tillsammans är vi individualister starka

I dessa tider, när – som ett av många exempel – den största nyhetsredaktionen i SVT, Aktuellt, väljer att lägga en stor del av sin rapportering på den oerhörda nyheten att en skola i Borås valt att dela upp flickor och pojkar i grupper som får spela bowling vid olika tidspunkter (!), så kan det vara på sin plats att fråga sig vad denna masspsykos får för konsekvenser? Vilka nyheter är det som till exempel inte får plats i Aktuellts utbud, som en följd av att detta med att flickor och pojkar i Borås fick pyssla och bowla vid olika tidspunkter ansågs vara en riksangelägenhet? (Läs mer på Ekvalists utmärkta blogg).

Vi ser ju detta hela tiden. De traditionella medierna fylls av detta fullständiga nonsens. Hur kan det vara möjligt? Bevittnar vi det som verkligen kan kallas ett journalistiskt haveri? Eller är det en medveten, feministiskt präglad indoktrineringskampanj? Eller en sammanflätad version av både ock?

Jag funderar allt oftare på om det vi ser är ett resultat av det som är den svenska skolans haveri. Kanske är kvalitén på utbildningarna helt enkelt så dålig att vi inte kan förvänta oss mer? Jag har ju själv arbetat vid högskolan och förfärats över den obegripligt låga nivån på förväntningar och kunskap. Och den allt mer politiserade miljön, där åsikter alltid är värt mer än kunskap.

Den feministiska infiltrationen, med dess gren genusvetenskapen som “akademisk” förtrupp i hela utbildningsväsendet, är som en gigantisk fördumningsprocess och bedövning av allt som tidigare kallades högre utbildning. Och jag undrar vad priset för detta på sikt blir? Ännu mer feminism och galenskap? Jag bävar.

Statliga medel går till kurser som handlar om att analysera könet på trumpeter och bestick – och att fittpyssla? Och mycket annat som är än obegripligare – och vansinnigt. Jag undrar, vilken forskning får inte pengar som ett resultat av dessa anslag och kurser? Kanske går vi miste om ett miljövänligt bränsle? Bättre luft att andas? Nya företag?

Ibland saknar jag en person eller myndighet i Sverige som kunde komma in och säga att “Nej, nu räcker det. Nu är det nog. Det här går inte längre. Fittbyxor i all ära, men det här får ni syssla med på er fritid. Det är inget samhället kan bekosta.”

Men det finns ingen sådan person eller myndighet i Sverige. De få röster som höjts, tystas effektivt (inte sällan med med hat, hån och hot). Pär Ström är ett utmärkt exempel på detta. Och de få myndigheter som vågat sig på att tala om det som avviker från statsfeminismens dekret verkar snart tystna (och snabbt få en ny chef).

Det kan ibland kännas lönlöst detta. Att reagera, att starta en blogg, att försöka nå ut. Jag har sett så många som hållit på i åratal och visat upp hur galenskapen ser ut. Med skarpa analyser, underbyggda fakta och utan en tillstymmelse till hat. Alltid utan tillgång till (och utestängda från), den offentliga debatten. Motarbetade, hånade och de sista veckorna också kallade för hatare. Det är som att den mediala makten har inrättat betongväggar mellan sig själva och det som är vanliga människors funderingar, iakttagelser och oro.

Det bådar verkligen inte gott.

Men jag tror ändå på de små bäckarnas princip. Det var därför jag började blogga igen. Vi kan alla bidra, på ett eller annat sätt. Kan jag bara få en enda person att våga ifrågasätta de feministiska doktrinerna (genom fakta, exempel, länkar eller bara vädjan), så är det värt den tid det tar.

Jag vet att motståndet växer. Galenskapen är alldeles för uppenbar. Förr eller senare faller den feministiska lögnen samman och då kan vi gå vidare med det som handlar om jämställdhet och rättvisa. Men jag tror dessvärre att mer elände kommer att drabba oss innan dess. Det är ju en oljetanker av gigantiska proportioner som behöver stoppas. Och frågan är hur många generationer som är förlorade innan vi kan börja jobba tillsammans igen? Jag hoppas innerligt att mina barn kan få bli en del av en frisk generation, befriad från misandrisk feminism.

Så fortsätt fundera och ifrågasätta. Feminismen är makten i Sverige idag, make no mistake, även om den alltid kommer att försöka beskriva sig själv som något annat. Fortsätt skriva, anmärka, påpeka och framför allt, ta del av den kunskap som finns tillgänglig. Och bli en del av de bäckars flöde som tillsammans kan fälla denna otäcka jätte. Tillsammans klarar vi det.

17 thoughts on “Tillsammans är vi individualister starka

  1. Snyggt skrivet, nästan som ett brandtal. Jag håller med om allt du skriver. Men jag är inte lika pessimistisk kanske. Jag tror att flertalet ser igenom vanföreställningarna. Jag skulle vilja se en opinionsundersökning över hur många som kallar sig feminister i Sverige, det kan inte vara fler än 20%.

    Jag tror mindre på metaforen om oljetankern och mer på metaforen om varmluftsballongen. Vi sticker små nålstick i den varje dag, men den ser fortfarande stor och pösig ut. En vacker dag, utan att vi anar det dagen innan, imploderar den.

  2. Hade det varit flickorna som fått spela bowling först hade det nog inte blivit samma liv. Fast det kanske hade blivit ett liv vid påsklovet då det blev pojkarnas tur.

    • @Håkan,

      Nej, för om flickorna hade spelat bowling hade det inte “bejakat stereotypa könsroller”, vilket tycks vara det enda som skolan absolut inte får göra. Påståendet i Aktuellt var ju att nu kommer flickorna bli alldeles nedtryckta i skorna av Patriarkatet, eftersom det dröjer så oerhört länge som till påsk innan de själva får spela bowling. De stackars flickebarnen kan ju inte relatera till sådana astronomiska tidsspann, utan måste helt enkelt känna sig förtryckta just nu. Budskapet var ju “flickor spelar inte bowling!”. Ingen annan tolkning var möjlig.

  3. Ja, vi får alla dra vårt strå till den stack som förhoppningsvis kommer att växa sig tillräckligt stor för att kväva det genusindustriella komplexet. Det är mycket bra och också trevligt att du har börjat blogga igen!

  4. Pingback: Mia och Maria på Grötö. « Malte on the Roxxx

  5. Pingback: Kvinnolobby och falukorvsfeminism. Dags för jämställdismen/ekvalismen att organisera sig? | Malte on the Roxxx

Comments are closed.