Åsa Beckman och DN’s feministiska åtlöjesvarité fortsätter

Det var ju inte så länge sedan Åsa Beckman rekryterades till Dagens Nyheters elitfeministiska spaningstrupper. Man hoppades säkert på att hon skulle kunna leverera både vass misandri och en tillförlitlig förvaltning av de feministiska myter som redan snurrar runt i den mediala torktumlaren. Och vem är Åsa Beckman att göra sina chefer besvikna?

I hennes krönika i dagens upplaga av DN slår Beckman fast att det naturligtvis är en merit att vara kvinna. Den människosyn som är djupt inbäddad i Beckman bygger nämligen på, precis som hos sina feministiska medsystrar (och olycksbröder), att vissa människotyper – ur ett biologiskt perspektiv – är mer värda än andra, mer betydelsefulla än andra. Kvinnotypen, alltså de som är födda med livmoder och befriade från testosteronets ondska, har erfarenheter och “meriter” just bara för att de är kvinnor och därför skall de naturligtvis kvoteras in i alla tänkbara maktpositioner och styrelserum, menar Beckman.

En tanke slår mig. Låt oss säga att den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten behöver en ny chef (det är ju den myndighet som bland annat ser över säkerheten i våra kärnkraftverk). Enligt Åsa Beckmans argumentation skall alltså en kvinna kunna komma ifråga (hellre än en man), därför att en kvinna har unika erfarenheter och kunskaper. Bland annat radas dessa unika kompetensområden upp: “Sommarklänningar, Hästar, Docklekar, Kojor, Nära tjejkompisar, Kunskapshunger, Graviditetslängtan, Graviditetsrädsla, Oroande fotsteg i mörkret, Tjejrivalitet, Hästskräck, Kroppsnojor, Menstruationer, Lycka över kroppen, Dagböcker, Provrum, Filmer, Madonna, Storasystrar, småsystrar, Bröder, Badstränder, Mäns jobbiga blickar…” Och så fortsätter det.

I Beckmans värld är meritokrati något dumt och onödigt (att bäst lämpade person skall tilldelas ett uppdrag). Meriterna sitter ju i könet och att vara kvinna är en tillräcklig merit. Vad är kunskaper om strålsäkerhet och fysik jämför med unika erfarenheter av docklekar och oroande fotsteg i mörkret?

Ibland är det faktiskt så illa att man tror att man håller på att kvävas av de dumheter som sprids i medierna (och landets största dagstidning DN). Här ligger Beckman nära en hedersplats.

Jag tillhör ju de som menar att faktiska kunskaper och meriter måste gå före allt annat, oavsett kön, etnicitet, religion, ålder, handikapp eller vad man nu kan tänka sig. Att det är bäst person för jobbet som gäller, ingenting annat. Men sådana tankar är främmande i den bisarra sekt som Beckman tillhör. Här är feminism och genus det enda som egentligen betyder något. Och det håller på att utveckla sig till ett anti-intellektuellt spektakel av fantastiska proportioner. För oss som granskar dessa dumheter (med våra anspråkslösa bloggar), står bordet dukat varje dag.

Mot bakgrund av den mobbartade kritik artisten och skådespelaren Mia Skäringer nyss fått från feminister efter sitt uttalande att hon inte ställer upp på de samtidsfeministiska tokigheterna (läs mer om detta hos Ekvalist), är det intressant att notera hur Beckman ger en känga åt de kvinnor som inte ställer upp på hennes könskvoteringshets. Beckman hånar såklart dessa kvinnor genom att föreställa sig ett fikarum med kvinnor som “i falsett” menar att de inte skulle vilja ha ett jobb enbart på grund av sitt kön. Beckman gillar inte sådana kvinnor och det förstärks ytterligare av beskrivningen att de säkert blir omklappade av “grabbarna”. Dessa kvinnor är utan tvekan könsförrädare, förstår vi mellan raderna.

För Beckman verkar inga andra män finnas än de som står över henne själv i makthierarkierna. Hon stirrar sig blind på fördelningen i utvalda styrelserum, utan någon som helst vidare analys. Givetvis handlar det även här om att kvinnor inte antas “släppas in”. Inte ett ord om hur många kvinnor som egentligen VILL prioritera sitt arbete och liv på detta sätt (att vara styrelsemedlem i ett storföretag eller chef över en myndighet kräver ett enormt engagemang som garanterat inverkar på familjeliv och annat). Inga exempel ges heller på kvinnor (med meriter, erfarenheter och motivation), som någonsin nekats tillträde till makten. Istället handlar allting om föreställningen att det finns “osynliga strukturer” och någon slags patriarkal motvilja mot att låta kvinnor nå makten. Gammal feministisk skåpmat, alltså. Ett smärtsamt nonsens. Och ännu ett försök att befästa de feministiska myterna.

Ja, för Beckman finns inga andra män än de ytterst få i toppen av samhällspyramiden. Åtminstone är dessa andra män inte värda att prata om. Vi känner igen det från praktiskt taget varje feministisk krönika och nyhetsrapportering idag. Ett massivt osynliggörande av allt som inte förstärker bilden av den inbillade “könsmaktsordningen”. De hemlösa männen, de fattiga männen, alla män utan makt, de ensamma männen, de arbetslösa männen – för att inte prata om pojkarna i den svenska skolan – alla är de ointressanta. De förtjänar bara, om något, hån och förlöjligande. Dessa pojkar och män är loosers och i den feministiska diskursen är manliga loosers en icke-fråga. Om något kan man spotta på dem (se till exempel Uppdrag Gransknings beställningsverk om näthatet och Andrea Edwards omdömen).

Det blir nästan ironiskt när Åsa Beckman i krönikans avslutande del skriver: “De som gör en tidning måste förstå vad läsarna längtar efter”. Reality check, någon? Jag antar att Beckman med detta föreställer sig mer feminism, mer galenskap, mer förvirrade könsmaktsresonemang som hyllar Kvinnan och ondgör sig över Mannen.

Dagens Nyheter rasar ju i försäljning – och vad bra om Beckman nu fortsätter att bidra till denna utveckling. Längre fram kanske ägarna blir tvingade att tänka om och byta ut hela redaktionen och – hoppas jag – kanske även tänka om vad gäller krönikörer. Men som Susanna Varis skriver så är hoppet förmodligen redan ute för DN, åtminstone kulturredaktionen.

10 thoughts on “Åsa Beckman och DN’s feministiska åtlöjesvarité fortsätter

  1. Jag håller det för ganska troligt att Åsa Beckman har den position hon har just av de skäl som hon anser bör motivera kvotering. Hon är också, precis som hon skriver, nöjd med det – “jajamensan”. Annars hade hon kanske anträngt sig för att skriva en text som man inte redan läst tusen gånger.

  2. Stephen Hawking dyker upp i huvudet på mig. Se där en person som trots att hans kropp svikit honom å det grövsta har lyckats här i livet! Är det hans kön som berett honom dessa framgångar? Absolut inte. Det är hans hjärna! Trots sitt handikapp, vilket har berett honom svårigheter som en någorlunda frisk människa knappast kan föreställa sig, har han lyckats svinga sig upp till en enastående position i den vetenskapliga världen.
    Ryggdunkande manliga kollegor? Pyttsan!
    Jag blir beklämd av Åsa Beckmans genusmystik.

  3. På ett allmänt plan är det naturligtvis bra att ha bred kompetens i en verksamhet men haken är att författaren förutsätter att olika individer har förutfattade kvaliteter baserat på grupptillhörighet, detta är vad som på vanlig svenska med rätta brukar avfärdas som fördomar. Det enda rimliga är därför att individens bidrag till den samlade kompetensen värderas vid tjänstetillsättningar. För vissa verksamheter där allmänhetens tillit och förtroende är av väsentlig betydelse anser jag dock att det kan vara värdefullt med någon slags representativitet, exempelvis inom rättsväsende, polis, sjukvård, undervisning mm. Märk väl att detta då enbart syftar till verksamhetens krav, ej till jämställdhet för den anställde. Det bisarra är att samma feminister har aktivt motverkat rekrytering av män till förskolan för att i stället förordat särskild genuspedagogik, med den omvända motiveringen att manliga förskolelärares grupperfarenheter ej är relevanta.

  4. På slutet skriver hon “de som leder måste spegla dem som blir ledda”. Det är helt fel, styrelsen ska spegla ägarna, inget annat.

    Det är det mest elementära i styrelsearbete. Hon vet verkligen ingenting om vad en styrelse gör, ändå uttalar hon sig med sådan självklarhet.

  5. Jag läste det där och fick i vanlig ordning kaffet i vrångstrupen. sedan har jag varit iväg på utställning hela dagen och inte hunnit ta itu med att skriva om det. Och nu har ju du gjort det på ett alldeles föredömligt sätt, jag har nog inget att tillföra där. Möjligen en notering om att när det gäller bolagsstyrelser så är det bolagsstämman (aktieägarna) som ska utse de personer de anser lämpligast att ingå i styrelsen. Politiker ska inte ha något att göra med detta. När det gäller de demokratiskt valda församlingarna som ska styra över oss bör sammansättningen helst avspegla befolkningens sammansättning, men samma sak där, folket röstar fram de politiker de helst vill ska styra.
    (Jag tyckte också att det var fantastiskt att Beckman vill bli inkvoterad för att hon har läst min Häst eller vad det var…det blir bara mer och mer fantastiskt för varje dag…)

  6. “När det gäller de demokratiskt valda församlingarna som ska styra över oss bör sammansättningen helst avspegla befolkningens sammansättning, men samma sak där, folket röstar fram de politiker de helst vill ska styra.”

    Ja, och folket kan välja bland dem som ställer upp i val. Jag har inte hört några starka skäl för ingrepp för att få dem som vill ställa upp i val att sluta med det och för att få dem som inte vill ställa upp i val att börja med det. Det vore en sak om de underrepresenterade fick fler röster än partiet kan använda (och det därför vore klokt att se till att få fler mandat för rösterna), men så funkar ju inte det svenska valsystemet, och normalt sett får en underrepresenterad kandidat röster för att just denne är kompetent/populär, inte för dennes grupptillhörighet.

  7. “Sommarklänningar. Hästar. Docklekar. Kojor. Nära tjejkompisar. Kunskapshunger. Graviditetslängtan. Graviditetsrädsla. Oroande fotsteg i mörkret. Tjejrivalitet. Hästskräck. Kroppsnojor. Menstruationer. Lycka över kroppen. Dagböcker. Provrum. Filmer. Madonna. Storasystrar. Småsystrar. Bröder. Badstränder. Mäns jobbiga blickar. Mäns härliga blickar. Bokläsning. Böcker som varit viktiga men som inte anses viktiga. Förlossningar”.

    Menar hon på allvar att detta är lika viktigt som formella meriter? Jag tror inte att artikeln ökar acceptansen för kvotering, snarare tvärtom…

  8. Meriter, ja. Dem minns vi.

    “[…] not only do they prohibit discrimination on the grounds of race, creed, and color, but also on the grounds of ability.”
    -Tom Lehrer, “It makes a fellow proud to be a soldier”

    Enligt nordicom (http://www.nordicom.gu.se) tappade DN 19% från 2000 till 2010. Aftonbladet likaså. Bara Dagens Industri ligger sämre till med -20%.

  9. Men är alla dessa meriter enbart kvinnor förärade?
    Alla har väl sina unika erfarenheter och könet är knappas allena avgörande. Jag gör en koll på mig själv:
    Sommarklänningar. PASS
    Hästar. PASS
    Docklekar. (HALV) CHECK
    Kojor. CHECK
    Nära tjejkompisar. CHECK
    Kunskapshunger. CHECK
    Graviditetslängtan. CHECK (by proxy)
    Graviditetsrädsla. PASS
    Oroande fotsteg i mörkret. ??
    Tjejrivalitet. PASS
    Hästskräck. CHECK
    Kroppsnojor. (HALV) CHECK
    Menstruationer. PASS
    Lycka över kroppen. CHECK
    Dagböcker. CHECK
    Provrum. CHECK
    Filmer. CHECK
    Madonna. PASS
    Storasystrar. PASS
    Småsystrar. PASS
    Bröder. CHECK CHECK (både stora och små)
    Badstränder. CHECK
    Mäns jobbiga blickar. CHECK
    Mäns härliga blickar. PASS
    Bokläsning. CHECK
    Böcker som varit viktiga men som inte anses viktiga. CHECK
    Förlossningar. CHECK (by proxy)

Comments are closed.