Fiskpinnar och “äckliga män”

Av gammal vana sätter jag på radion när vi kommer hem, barnen och jag. P1 har ju tidigare varit ett vettigt alternativ till de kommersiella kanalerna.

Kvällen vecklar ut sig som den brukar göra med spel tillsammans, matlagande, pyssel, bad och sen lite egentid innan kvällsmat, tandborstning och sagoläsning.

Det som kommer ur radion i köket under kvällen är lika förutsägbart som obehagligt (som det brukar vara).

“Män är äckliga”, “Män med sina illaluktande undertröjor är äckliga”… SR har ikväll valt ut ett litterärt verk att läsas upp, “Stål”, och en dyster kvinnoröst tar oss genom kvällstimmarna. Berättelsen fortsätter såklart med att vidriga män utnyttjar kvinnor, att pappan till berättarrösten måste mördas (eftersom han är förövare och ett äckligt monster), och att vi skall bli helt övertygade om att det inte går att skilja män från ondska. Och så vidare.

Precis som vi är vana vid att få män och manlighet beskrivna för oss. Och allt in i vårt kök, som det brukar vara.

Men innan…, jo, en enahanda recension av Helena Bergströms feministiska filmatisering av sin “Julie”. Få gillade men ingen analys av den feministiska vinkeln, snarare ett oförstående kring varför den feministiska vinkeln inte lyckades (rent tekniskt), överföras från teatern till filmen. Jaha? För lite feministisk tydlighet, helt enkelt.

Senare, naturligtvis en timslång attack mot heteronormativiteten. Och religionen. Men givetvis ligger fokus på den bisarra föreställningen att det är kristna församlingar som ogillar bögar (återigen intressant att komma ihåg att Svenska Kyrkan har en biskop som är öppet lesbisk). Men det är ändå bilden av de elaka kristna, manliga, prästerna som är central. Men om islamism är det tyst. Och om problemet hederskultur är det tyst. Något sägs, men så glider det snabbt över till kristna präster igen. Jag tänker, finns det något fegare än svenska journalister idag?.

Hursomhelst har barnen somnat sedan ett bra tag nu.

Men hur skall man förklara denna offentliga lögn för dem?

13 thoughts on “Fiskpinnar och “äckliga män”

  1. Visst är svenska journalister det absolut fegaste som finns! Ursäkta språket nu: Om de inte hade en pinne uppkörd i rumpan ända upp till huvudet så skulle de falla ihop i en oformlig hög på grund av avsaknad av ryggrad. De har absolut ingen ryggrad alls, det enda de har på baksidan är ett snöre som håller upp rumpan.

  2. Jag börjar också få allt svårare för P1, som varit mitt självklara radioval sedan sent 80-tal. Kultur- och samhällsprogram är helt feminist- och vänsterindoktrinerade. Man blir tvungen att stänga av minst någon gång i halvtimmen. Ekonomiekot, Kropp & Själ, Stil, Människor och tro etc. funkar. Jag trodde att Vetenskapsradion skulle vara fredad men även där har feminister och vänstermänniskor nästlat sig in, som på programmet Tekniksafari häromsistens.

  3. Hur gör man? Bra fråga.
    Har någon från en före detta Sovietstat skrivit något användbart? Det skulle väl vara det närmaste.

  4. Jag är inte någon stor bokmal men böcker skrivna av folk från diktaturer kan ju innehålla tröst även för en som bor i en demokrati med åsiktsdikterad media. Naturligtvis skall man inte jämföra Sovjet med nuvarande Sverige men det kan ändå föda idéer och tankar att lösa författare från forna Östblocket.

  5. Tyvärr är P3 lika anfrätt som det P1 du beskriver. När jag växte upp var P3 en musikradiokanal men nu har det blivit pratradio. Och inte vilket prat som helst utan vitmanshat-prat. Hellre står jag ut med reklamen i kommersradion.

  6. Jag är fast i P1. I min barndom innan syrran tjatade till sig en transistorradio hade vi bara mellanvåg, dvs P1. Nu har tråden som driver kanalväljaren brakat så det blir bara P1 nu också.

Comments are closed.