Det handlar om demokrati

Flera bloggare har redan skrivit om Rapporten från Nordiska ministerrådet (från de svenska gammelmedierna är det dock tyst), även jag har ju tidigare kommenterat en del.

Men kanske är det först nu, när norska gammelmedier har rapporterat fler detaljer, som vidden av det hela blir greppbart. Jag tror att det är första gången jag på allvar känner att det samhälle, den demokrati jag lever i (och föddes i), står inför ett vägskäl som innebär ett Antingen Eller.

När jag läser formuleringarna kring hur den föreslagna kriminaliseringen och kartläggningen av politiska motståndare är tänkt att se ut, känner jag inte bara obehag och olust utan även verklig skräck. Inte för mig själv, men för detta ömtåliga omkring oss som kallas demokrati. Och vad följderna skulle bli av den isärplockning som nu föreslås.

Jo, detta handlar verkligen om demokrati. Och det är denna som nu står på spel. Make no mistake. Och som alltid kallar sig de som vill avskaffa den för just demokrater, och ger sken av att de agerar i demokratins namn. Deutsche Demokratische Republik kallades inte så av en slump.

Man vill tysta (kriminalisera) sina ideologiska motståndare, eftersom man annars upplever att man inte kan få ut sitt eget politiska budskap. Man kallar det att man själv annars blir “tystad” (och det säger man från de högsta politiska och mediala maktpositionerna).

Demokrati handlar inte om att kriminalisera politiska motståndares åsikter. Demokrati handlar om att låta sina motståndares åsikter få komma till tals – och sedan argumentera emot dem.

Att vara emot den svenska statsfeminismen handlar om att vara emot en viss typ av förd politik, ett visst synsätt på hur världen och samhället ser ut och fungerar. Den feminism som är dominerande i Sverige är ju det som tidigare kallades politisk feminism (eller extrem/radikalfeminism). Det är en ideologi, byggt på en teori. Det är föreställningar och åsikter om hur samhället är sammansatt. Med all respekt. Men det är allt det är. Det har absolut ingenting med reell jämställdhet att göra. Eller verkligheten för den delen.

Nu vill man förbjuda denna kritik. Att läsa på, analysera fakta och litteratur och komma fram till en annan slutsats än den som feministiska makthavare menar är den rätta – och skriva om detta – kan komma att bli förbjudet. Att inte tro på föreställningar om världen, i mångt och mycket baserade på några franska filosofers tankegods och en diskurs djupt influerad av marxistiska maktanalyser, är nu på riktigt uppe på förslag att kriminaliseras. Åtminstone om man gör sig skyldig till att sprida “icke-tron”.

Det här är så bedrövligt att det finns anledning att skämmas. Skämmas för att vi inte tidigare tog tag i de här frågorna. Motade Olle i grind. Jag är också skyldig. Jag såg när mörkret sipprade in i högskolekorridorerna men jag höll tyst. Kanske trodde jag att det skulle försvinna, att det var en våg som skulle ebba ut. Jag var hursomhelst mållös.

Men inte längre. Och tro mig, skriver jag fem inlägg i veckan idag så blir det femtio om det blir förbjudet. Så mycket är nämligen demokratin värd.

Ja, jag är övertygad om att det som feminismen har utvecklats till i Sverige är skadlig. Det är min åsikt. Jag grundar denna på både högskolestudier i ämnet, reell erfarenhet av hur politisk feminism praktiseras på universiteten och innebörden av det jag har läst i ämnet. Jag grundar den på vad jag menar är en sund reflektion över samhällsdebatten, den öppna och skamlösa misandrin, haveriet för pojkarna i skolan, demoniseringen och tystandet av kritiker – och inte minst det som nu är på gång: åsiktsregistering och kriminalisering av politiska motståndare.

Detta är min åsikt. Och den har jag rätt till.

22 thoughts on “Det handlar om demokrati

  1. Jag förstår att MIT skämtar men frågan är väldigt allvarlig. Man börjar med att kriminalisera kritik mot feminism men vad blir nästa sak att förbjuda ? Och hur kommer samhället att se ut om det är extremfeministerna som är dom som skall bestämma vad som är tillåtet eller ej ?
    Jag är ganska säker på att det är ett samhälle jag inte vill bo i. Det är illa nog att behöva läsa och höra om idiotierna som extremfeministerna för fram. Frågan är bara hur vi skall få upp detta på politikernas och medias dagordning. Dv.s att vi som väljare inte kommer att acceptera detta.

    • Detta är tyvärr en trend. Vissa vill ju kriminalisera kritik mot rådande åsikter i klimatfrågan. Detta tillvägagångssätt är en logisk följd av postmodernismens förnuftssyn. Om ingen objektiv sanning går att nå, om all sanning ytterst är ett uttryck för en vilja till makt, ja, då är ju detta att kriminalisera motsatta uppfattningar bara en del i en oundviklig maktstrategi. Feministerna bara tillämpar i praktiken vad de en gång lärde sig på seminarierna.

  2. Pingback: Åsiktsfriheten, snart ett minne blott? | Susanna's Crowbar

  3. Det blir till att bygga mycket nya fängelser till alla samvetsfångar som kommer att finnas i Sverige framöver om deras förslag blir verklighet. Men det kommer inte att bli nån sån lagstiftning. Såna lagar är bara önsketänkande från feministiskt håll. Lite som förslagen som kom från socialdemokraternas kvinnoförbund att förbjuda parabolantenner på 80-talet. Men det visar vad feminismen står när det gäller demokrati. Demokratin går enligt feminister att förhandla bort eller förändra definitionen av om det inte passar agendan.

    • Det kanske inte går igenom i sin helhet direkt, inte ens det minsta troligt, men delar av det kanske? Sen om ett antal år ytterligare några små delar och sen… Ja vem vet? De små stegen är värre än de stora för de märker man, de små smygs in utan att någon reflekterar och till slut så har man tagit det där stora oacceptabla steget ändå utan motstånd alls.

  4. Fan också C börjar prata feminism/strukturer… om man är nån sorts ICKE-socialistisk men solidarisk-“mitten”liberal, where to go?

  5. Rapporten är skrämmande men som Blåval Rödval skriver undrar jag också hur pass stor betydelse den har. Vilken status har en sådan där rapport? Vilken status har Nordiska Ministerrådet? Jag har faktiskt ingen aning.

    Jag är f.n. mest arg över att uppblåsta pompösa rackare som Matthias Gardell får sin utkomst betalad av mig via skattsedeln. Alla medborgare borde har rätt att stryka 50 namn på personer som finansieras via det allmäna. Om många stryker samma person så får han eller hon leva på vatten och bröd och inte skattematas.

  6. Läste Julia Ceasars krönika i Snapphanen och fastnade för ett för mig okänt citat.
    I riksdagens invandrarpolitiska debatt den 21 maj 1997 fällde han [invandrarminister Pierre Schori (s) ] det yttrande som i sin totalitära vidrighet slår det mesta som har sagts i sammanhanget:
    ” Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, till exempel att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken.”
    http://snaphanen.dk/2013/03/23/sondagskronika-rapport-fran-lognens-rike/

    Och nu är det feminismen som inte får kritiseras. Vad är det imorgon?

  7. Eller också är det ett styrkebesked. Det gör ont i själen på dem att läsa om folk som öppet ifrågasätter föreställningen om könsmaktsordningen. En sådan opposition saknades praktiskt taget för 10 år sedan. Brutalfeministerna klarar inte att tänka analytiskt om detta så då ropar de på kartläggning och kriminalisering. Om det blir verklighet lär de kunna vänta sig en motsatt effekt. Brutalfeminismen är nämligen inte särskilt populär i stugorna.

    • Ekvalist: Ja, kanske ett styrkebesked. Eller åtminstone ett besked att det vi gör tas på allvar och blir uppmärksammat. Makten försöker tysta – men det kommer aldrig att gå. Att maktfeministerna försöker sig på denna väg är ett tydligt tecken. De vill inte att vanligt folk skall få upp ögonen för det vi har.

  8. Hur kan det komma sig att journalisterna i sverige är helt tysta. Yttrandefrihetgen borde ju vara något som varje journalist borde ställa sig upp och försvara med näbbar och klor.

    Så frågan är vad våra journalister är rädda för. Jag menar även om man köper den feministiska läran rätt av så boirde ju varje försök till åsiktslag få varje riktig journalist att se rött. Likadant borde gälla för våra riksdagspartier.

    Idag förbjuds feministkritik imorgon blir vem vet vad förbjudet att ha åsikter kring,

    • mats: Bra fråga. Se på hur Janne Josefsson dras genom drevet. Hur många andra hade klarat det? Och ännu vet vi inte om JJ klarar det, kanske är han för all framtid borta från SVT och TV (osannlikt men inte otänkbart i nuläget).

  9. Pingback: Jakten är igång. Fienden är identifierad. | Kimhza Bremers Bodega

Comments are closed.