Stirra uppåt, sparka nedåt

Jag noterade i morse, precis som Susanna Varis, SvD Näringslivs krigsrubriker om män och kvinnor i styrelserummen. För vilken gång i ordningen? Är det redan den hundrade artikeln bara det senaste året? Räcker det ens? Finns det överhuvudtaget något kvar av intresse i världen, annat än dessa så ofattbart spännande styrelserum?

Som vanligt en total avsaknad av en bredare analys – i grunden ligger istället de gamla vanliga antagandena baserade på föreställningen om könsmaktsordningen. Man har fått för sig att “män väljer in andra män”. Absolut ingenting pekar ju på att det skulle vara så, annat än den feministiskt skolade maktanalysen i journalisternas föreställningsvärld.

Andelen kvinnor har dessutom ökat de sista åren och i många styrelser (särskilt de statliga) närmar man sig 50/50. Men nej, detta är inget värt att fokusera på. Upp med krigsrubrikerna bara!

Apex Fallacy kallas ju detta fenomen. När feminister stirrar sig blinda på just de få män som (av olika anledningar – ofta handlar det om att ha försakat familj och privatliv) råkar befinna sig över i makthierarkierna. Det sticker helt enkelt för mycket i ögonen. De måste till varje pris bort.

Och som jag har skrivit om tidigare. Ingenting tyder på att 50/50 är en fördelning som kommer att accepteras av feminister när det gäller mäktiga och betydelsefulla positioner. Här kommer “kampen” att drivas vidare tills männen är borta. Ett bra exempel på hur retoriken då förändras är Seglora kyrkas (med Helle Klein som ideologisk översteprästinna), senaste utspel om val av ärkebiskop. Detta rapporterade Ekvalist om tidigare.

“”Varje val av en man är ett uttryck för en fortsatt könsmaktsordning där den manliga traditionen och kvinnors utanförskap förstärks.”

Män är alltså överhuvudtaget inte aktuella. Om feministerna får som de vill. Och detta kommer att gälla både ärkebiskopar, styrelserum och övriga rum där inflytande kan utövas. På sikt är det detta som den feministiska kampen helt kommer att fokusera på. Det vet alla som varit nära rörelsen och lärt sig avkoda de senaste årens utveckling.

Jag har nämnt Teaterbranschen tidigare och jag tycker nog att det är ett utmärkt exempel på hur utvecklingen nu ser ut. För fem år sedan fanns det fler manliga teaterchefer i Sverige. De allra flesta män anställda inom teatern var dock de lägst betalda, alltså scenarbetare, tekniker, ljus och ljud osv. Sedan fanns alla mellanchefer som helt dominerades av kvinnor. Men i toppen fanns fler män än kvinnor. Medierna fokuserade enormt mycket på detta och de högsta cheferna var de enda som syntes. Skandal! Gubbförtryck! Könsmaktsordning!

Idag är det fler kvinnor, både som högsta och mellanchefer. Män dominerar endast på botten av hierarkin. Vad bra, då är det ju som det skall vara, eller hur?. Medierna tystnar. Män är ju användbara till de tunga lyften och inte särskilt många tjejer söker sig till DI’s ljus och ljudutbildningar, så de får bli kvar. I flera betydelser är de ju ändå osynliga. Men det feministiska arbetet fortsätter såklart i att försöka välja bort dramatik som är skriven av män och i möjligaste mån omtolka historiska berättelser så att de får ett “modernt” könsmaktsperspektiv. Och att ständigt se till att anställa nya medarbetare med feminismen som främsta drivkraft.

—————

Jag vet att många är dödströtta på Maria Sveland. Så även jag. Men det går heller inte att undvika henne, eftersom hon är delaktig i den nya rapporten från Nordiska ministerrådet. Sveland har själv placerat sig där hon är och hon, liksom alla personer med makt och inflytande, måste kunna kritiseras – och kritiseras hårt. När man dessutom är delaktig i förslag, på hög politisk nivå, som innebär ett urholkande av demokratin, så är det på allvar.

Jag ser att Ann Heberlein skriver på SVT Debatt och Lidija Praizovic i DN och båda kritiserar Sveland.

Förutom att jag noterar att väldigt många kommentarer på Heberleins artikel handlar om hur det kan komma sig att svenska gammelmedier är tysta om ett sådant här extremt lagändringsförslag (ja, otroligt – men vi vet ju varför), så tänker jag att det är så här det ser ut. Det är denna typ av debatt som tillåts. Mer eller mindre radikala feminister får syssla med “kulturdebatt”. Vilken feminism är den bästa? Hur kan vi göra så att feminismen inte missförstås? Hur skall den feministiska kampen egentligen föras?

Sveland får kritik, jovisst, men i grunden handlar det bara om nyansskillnader. Feminister tjafsar med andra feminister, då skall vi se det som en öppen och bra debatt. SR gör på samma sätt, dag ut och dag in. Bjud in olika feminister, med lite olika synsätt, och ge sken av att det handlar om debatt.

Men kanske, kanske kan man ana en större uppslutning i den sunda feminismkritiken, att fler ändå har vaknat upp?

U P P D A T E R I N G:

Det finns en modig kvinna som verkar i gammelmedierna som vågar skriva om detta. Skarpa Marika Formgren.

12 thoughts on “Stirra uppåt, sparka nedåt

  1. Precis så, det är en galen värld. Jag håller med om den här skendebattsmetodiken. Handlar kritiken bara om olika inriktningar inom feminismen som ska komma överens?

      • Ja, det blir ju enklast att förbjuda allt motstånd mot den rätta läran så slipper man ödsla tid på diskussioner “under ens värdighet” och kan fila på nya könsmaktsteorier…

    • @ lilycrowart – Så var det på 70-talet. Då var det olika inriktningar inom vänstern som skulle komma överens. En bok skriven av en vänsterförfattare recenserades av en vänsterkritiker; en bok av en högerförfattare – också av en vänsterrecensent! Så deras MO är det samma.

  2. Tack för länken! Ja, då förstår jag varför vi inte hör något om skev könsfördelning inom teatern. De ideologiskt trimmade bland kvinnorna i toppen sysslar antagligen med att diskriminera män för att kompensera för flerhundraårig mansdominans. Och snart är Svenska Kyrkan i samma position. Präst har ju blivit ett kvinnoyrke så goda förutsättningar finns.

  3. Och media är tysta när man likt tidigare misslyckade förebilder,göra experimentet att förnya människan: Denna gång bara halva befolkningen! Vem kan tjäna på den ordningen?
    Alltid smart att börja med åsiktsregistrering och repression.
    Bra länkat till Helagotland.se!

  4. Det finns två kategorier av människor här i världen. De som orsakar arbete för andra och de som utför arbetet. Tillhör den senare kategorin och du kommer att vara framgångsrik.

    Kan man något som någon annan behöver ha utfört så är förhandlingsläget bra. Jag har aldrig haft något behov av en genusmupps tjänster. Däremot så kan jag behöva uppsöka sjukvård ibland.

    Så medan en liten klick av människor tror sig sitta på alla makt, så är det helt andra människor som styr.

    Kvarteret skatan fångar det så bra:

  5. Pingback: Lite som andra skrivit om « Toklandet

  6. Tack för länkar.
    Praizovic: “[…] det finns visst ett glapp mellan de människor som har förmånen att hålla på med feminism hela dagarna och de som inte har det, och det skulle vara väldigt fint om elitfeministerna kunde medvetandegöra sig om sådana faktorer som klass, bildning, etnicitet och utanförskap, i stället för att sparka neråt och bara utmåla sig själva som offer.
    […] den vita svenska heteronormativa medelklassfeminism som Maria Sveland representerar är sedan länge den mest etablerade som finns. Varför måste den 2013 föras fram och försvaras med sådan rigiditet?”

    Qu’ils mangent de la brioche …

  7. Pingback: Apex-kvinnor | En stilla undran

Comments are closed.