Gamla kvinnor och unga pojkar – och skarpa Ivar Arpi

Söndagmorgon, P1. I vanlig ordning fylls köket av feministiska kvinnor som tar all plats i rummet. Programmet Stil, med programledare Susanne Ljung, pratar maktordningar, könsroller och hur andra kvinnor inordnar sig i strukturerna. Ord som heteronormativitet, kapitalism, sexism susar såklart förbi i etern innan de hårda domarna faller. Och såklart, “den vita mannen” som begrepp dyker också upp. Och inte minst “den manliga blicken”…

Maktordningar. Feminism. Genuskommisarier från de psudovetenskapliga institutionerna som är inbjudna att undervisa folket i Den Nya Läran, givetvis helt utan kritiska motfrågor. Allt utgår från den enda Tron. Allt handlar om den tillrättalagda verklighetsbeskrivningen. Den politiskt anpassade. Den Feministiska.

Och detta alltså i ett ganska lättsamt program med titeln “Stil”. När det sedan skall pratas politik på riktigt drar man fram det tunga artilleriet.

————————-

Jag läser en teaterrecension i SvD och tänker att den (och uppsättningen “Pussy” på Göteborgs stadsteater), ganska väl bekräftar mina tankar om den svenska teaterbranschen. Vi kunde ju notera att när Marie-Louise Ekman tog över som chef över Dramaten i Stockholm så markerades omedelbart det nya tänkandet med att Dramatens affisher blev rosa, lustigt nog samma färg som dominerar i marknadsöringen av Suzanne Ostens projekt vid Stockholms stadsteater. Nu skall vi nog inte dra för stora växlar på rosa färgskalor, men bakom finns en politisk markering som handlar om något mycket större (vilket vi säkert får anledning att återkomma till).

Men nu handlade det om Göteborgs stadsteater och pjäsen “Pussy”. På toppen hittar vi den konstnärliga ledaren (för scenerna på Götaplatsen), Anna Takanen. Manus/Text står Åsa Lantz för. Regi Carina M Johansson.

Nu har jag inte själv sett “Pussy”, så jag uttalar mig inte om de tänkbara konstnärliga kvaliteterna. Dock konstaterar jag att Kristina Hermanssons recension (som är positiv), innehåller flera besynnerliga skrivningar, där tankar om maktordningar (i flera dimensioner, men alltid ur det feministiska perspektivet) skruvas runt och landar i ett stort frågetecken. Den medelålders kvinnan ur överklassmiljö verkar beskrivas som omöjlig att tillskrivas ansvar, oförmögen att fatta egna beslut. Hon är drabbad, även i sin upphöjda överklassposition – och när hon har sex med en ung arabpojke från Irak.

“Gisela har nämligen införlivat den andres (manliga) blick i sin livslånga strävan att behaga. Samtidigt sätter hon sig över sin unge älskare Soran, en liten arabpojke från Irak. Med andras fördomar som förevändning kallar hon honom helt sonika för Sören”

Giselas (huvudrollskaraktären) liv i överklassen beskrivs som “ett liv som inburat kuttersmycke” och för att ytterligare förstärka hennes underordning så har Åsa Lantz i sin text gett exmaken (den svenska, kan vi ana) de sedvanliga egenskaperna dominant, elak och våldsam.

Det dramaturgiska greppet är bara allt för välkänt idag. Men recensionen är så förvirrande och maktanalyserna så korrekt tillpassade och samtidigt svävande i ett vakuum, att det bara lämnar en dålig smak i munnen. Är det detta den priviligierade, övre medelklassfeminismen idag sysslar med? Är det för en åldrande kvinna befriande med unga arabiska älskare, ställt mot det ondsinta svenska patriarkatet? Riktiga unga pojkar dessutom. Är det så vi skall tolka det?

Nu kommer ju Kerstin Thorvalls liv som tv-serie. Hennes bok “Det mest förbjudna” ligger till grund för dramatiseringen och även här är det Åsa Lantz som står för manus. Men nu handlar det ju om unga svarta pojkar (och åldrande, feministiska, vita kvinnor). Räkna med en ansvarsbefriad hyllningssång även här.

————————–

Och där ute i köket fortsätter könsmaktsperspektiven och rastänkandet att skorra. Det är givetvis fortsatt debatt om Jasenko Selimovic “förfärliga” artikel, där han kom ut som “husneger” (ja, detta är ju ett begrepp idag som på fullt allvar används av “antirasister”).

Sedan följer något som i hyllande termer beskrivs som “slutet för den starke mannen”. Det handlar om socialdemokraterna som nu leds av kvinnor i alla större svenska städer. Man är på rätt väg, förstår vi.

Och vi vet ju vart den vägen leder, eller hur?

Nu vill jag avsluta Söndagsmorgonens spaning med en riktigt positiv länk. SvD’s ledarskribent Ivar Arpi tar idag upp stafettpinnen efter Lena Andersson. Läs “Rastänkandets plats är på historiens sophög”.

U P P D A T E R I N G:

Jag är medveten om att rubriken idag är provokativ. Den kan tolkas som föraktfull gentemot en åldrande kvinnas perspektiv. Jag vill understryka att det inte var avsikten. Vad jag värjer mig emot är de dubbla måttstockar vi idag ser när det handlar om sexualitet och ung/gammal, kvinna/man. I dagens gubbslemsklimat, där manlig sexualitet ofta utmålas som både oönskad och obehaglig, gäller det motsatta för kvinnor, även när det handlar om prostitution eller “kärleksäventyr” som det ibland kallas (på platser som Ghana eller Jamaica). Det här är problematiskt, minst sagt. Jag menar att både kvinnor och män måste ses som ansvariga för sina handlingar – men också få ha ett rikt sex- och kärleksliv (utan att bli misstänkliggjorda eller moralistiskt dömda).

10 thoughts on “Gamla kvinnor och unga pojkar – och skarpa Ivar Arpi

  1. Hej!
    Jag har, som du antagligen vet, stor respekt för dig sedan Gömda-skandalen då du ofta skrev hos mig.
    Nu har jag länkat till och följt din blogg en tid.
    Jag är helt förundrad. Vad är du rädd för? Du som är så bildad och klok borde väl veta bättre än så här?
    Jag fattar ingenting. Liknar mest en fågelholk, antar jag. Det är ju så dumt. Varför?

    • Monica Antonsson: Hej, och tack! Ja, jag glömmer såklart inte ditt avslöjande om Gömda. Och roligt att du följt min blogg. Är inte säker på vad du menar, men jag har gjort ett förtydligande angående rubrikens aningen provocerande ton.

  2. Intressant spaning, världen blir allt galnare. Åtminstone i Sverige.
    Hermansson recension var minst sagt märklig. Jag antar att det måste bli så när man måste uppfylla lagen om könsmaktsordningen, En kvinna kan aldrig vara utövare eller överordnad och en vit man måste vara det. Älskaren är arbetare och irakisk (det var det väl?) pojke. Kvinnan har varit arbetarklass och är tillbakaslungad dit, alltså räknas de här individerna vara ungefär lika förtryckta (?), fast kvinnan kanske ändå mest förtryckt, eftersom hennes kämpande med utseendet måste poängteras sådant.
    (När börjar de dela ut häften med frågor som publiken ska svara på och som sedan rättas för att kontrollera om publiken förstått och anammat de feministiska maktanalyserna på rätt sätt? Eller jag kanske inte ska anklaga teatern, det kanske är mest recensenterna som driver på galenskaperna(?))

    • Susanna: Ja, jag tänkte också att det blir förvirrat – hur skall man tänka, för att tänka “rätt” (som Ohlsson också skriver om), att det hela blir så ogreppbart att det skulle behövas en “manual”, och det är kanske det Hermansson försöker ge oss? Annars riskerar man ju att tänka “fel”?

  3. Jag lyssnade lite grann på Stil i morse och lade märke till de hotbilder som måste målas upp för att skapa relief till den feministiska kritiken: amerikanskt 50-tal, konservatism, passiva kvinnoroller … men ack så förslagna kvinnor som förmår spela spelet inom patriarkatet och ta hem vinsten: Sza Sza Gabor och Kim Kadashian.
    Och sedan den där Niclas Järvklo, maskulinitetsforskare, som skall bekräfta bilden. Han säger att vi alla vill ha diamanter just nu för att det är en trend och ett tecken på ett ojämlikt samhälle. Jag visste inte ens att det var en trend.
    Hela inslaget bygger på generaliseringen a l l a. “Vi sneglar på USA, vi lever med konservativa könsideal…” Jag känner verkligen inte igen mig i detta, men det kanske beror på att jag inte utgör målgruppen för de livsstilsmagasin Järvsklo tycks ha som källa för sina studier.

    • Anna Brodow Inzaina: Intressant. Håller med – inte minst också när det gäller personer som Niclas Järvklo (Ingemar Gens är ju en annan, eller Fredrik Bondestam, det finns många), som tas in som manliga auktoritetspersoner, som just är där för att “bekräfta” teorierna. Måste dock erkänna att jag missade Järvklos medverkan (annars hade jag nämnt det:).

  4. Du skriver:
    “Vad jag värjer mig emot är de dubbla måttstockar vi idag ser när det handlar om sexualitet och ung/gammal, kvinna/man. I dagens gubbslemsklimat, där manlig sexualitet ofta utmålas som både oönskad och obehaglig, gäller det motsatta för kvinnor, även när det handlar om prostitution eller “kärleksäventyr” som det ibland kallas (på platser som Ghana eller Jamaica). Det här är problematiskt, minst sagt. Jag menar att både kvinnor och män måste ses som ansvariga för sina handlingar – men också få ha ett rikt sex- och kärleksliv (utan att bli misstänkliggjorda eller moralistiskt dömda).”

    I alla tider har gamla gubbars sexualitet varit beviset för hans virilitet. Särskilt om han frotterar sig med unga brudar. I alla tider har gamla tanters eventuella sexliv lögliggjorts å det grövsta. De åker till Gambia och köper sig en slav, heter det. De är äckliga, sjuka i huvudet och gör något väldigt fult. När gubbar köper sig en thailändska så blir alla andra män avundsjuka. En sån skulle man ha. Man behöver inte ens vara snäll. De kan inte skilja sig inom tre år hur jävligt de än har det.
    Det enda problematiska med detta är att kvinnor förtalas medan män höjs till skyarna av beundran. Om – och jag säger om – det på sina håll skulle ha förändrats och förhållandet blivit det motsatta – vilket det inte alls finns någon anledning att tro – så är det faktiskt bara i sin ordning med lite balans.

    Men det var inte det jag reagerade på. Det var din rädsla för feminister. Varför? Har du inte döttrar? Vill du att de ska växa upp till slavar eller?

    Och vem var det som myntade ordet gubbslem? Ja, senast var det väl Täppas Fogelberg. En man alltså.
    Lägg ner det här töntiga könssnacket. Vi är allla människor och lika mycket värda. Du är alldeles för bra för sånt här tjafs.

  5. Monica Antonsson: Jag har inte riktigt samma erfarenheter, även om jag respekterar ditt perspektiv. Jag har själv en äldre mamma, vars virilitet (efter min pappas död), aldrig har stört mig. Tvärtom glädjer jag mig åt att hon är öppen och aktiv. Jag vill alltså på inget sätt löjliggöra gamla tanters sexliv. Och jag känner absolut inte igen mig i att andra män skulle bli avundsjuka när en “gubbe” köper sig en thailändska, som du skriver. Eller att sexköpande män skulle “höjas till skyarna”?

    Jag kan försäkra dig om att jag inte är rädd för feminister. Flera av dem jag älskar högst kallar sig fortfarande för feminister. Och jo, jag har döttrar och systrar. Och det jag kämpar för är att mina döttrar skall kunna växa upp i en värld där de bedöms som jämställda männen, inte mindre värda (eller mer), men heller inte inkapabla att känna sig som ansvarsfulla vuxna (när det är dags). Mina döttrars framtid är också i fara när samhället vänder ryggen åt pojkarna (och omsorgen om dem). Vilka kommer mina döttrar att träffa, vilja träffa? Det kan ju vara så att de är heterosexuella (jo, de får gärna vara homosexuella om det är så de känner), men vilka män skall de hoppas på att kunna träffa, om hetero nu är deras läggning?

    Jag håller helt med dig i att “Vi är allla människor och lika mycket värda”. Det är själva kärnan i vad den här bloggen handlar om. Vad bra.

    Du nämner vem det var som myntade ordet Gubbslem. Jag vill försöka vara korrekt här med att det var Joanna Rytel, när hon sprang upp i protest under en “Miss-tävling” i TV. Sen har epitetet utvecklats och har idag även fastnat på journalister som Janne Josefsson.

  6. Så skönt! Då känner jag mig lite lugnare. För jag håller dig väldigt högt, som sagt.
    Och inte kan jag med ordet gubbslem heller (jag nämnde vem som senast sagt det och inget annat). Men det är inte det viktiga. Det viktiga är, varför raljerar du av alla med detta ord?
    Janne Josefsson är och förblir min förebild. Det beror inte på att han är man. Det beror på att han är en bra journalist.

    (Med gubbar som köper sig en thailändska avsåg jag inte vanliga usla sexköpare utan importörer av thailändskor för hemmabruk. Man kan kalla det kärlek om man vill men det visar sig ofta vara hemskt för tjejerna. Männen har ofta ljugit om hur livet i Sverige ska bli. Väl här, där tjejerna inte har någonstans att ta vägen, blir de ofta väldigt illa behandlade.)

    Vad gäller synen på äldres sexualitet så är den inte annorlunda än synen på ungdomars sexliv. Killar som ligger runt väcker beundran hos andra grabbar. Unga män samlar skalper. Det är väl ändå inget nytt. Tjejer som ligger runt kallas horor, ett rykte som oftast följer dem upp i vuxenlivet. De blir utpekade som allmänt lösaktiga, väcker förakt och hängs ut som fnask på nätet. Det vet du lika väl som jag. Det skilda synsättet mellan kvinnor och män hänger med livet ut. Särskilt om en kvinna väljer en yngre man. En man som väljer en yngre kvinna väcker han beundran och avundsjuka. Själv känner han sig yngre och viril fast han mest ter sig lite löjlig. Så här är det och det lär bestå minst en generation till.
    Man kan möjligen konstatera att ingen numera av medicinska skäl bör ligga runt.

    Vad jag sett i din blogg och som jag reagerat på är den rent allmänna rädslan för och avskyn mot feminismen som sådan. Den nya genussyltan mitt i stan, kallar du din blogg. Varför? Vad har du som är så bra för anledning att spotta på feminister? Hur kan du citera Pär Ström, den värste kvinnohataren av alla? Han som är så obehaglig och skriver så sjuka böcker. Går du på det, undrar jag. Hur kommer det sig?

    Varför skriver du om ”ett samhällsklimat där misandri och mansförakt tillhör vardagen? Det är väl ändå inte sant? Eller ska jag kanske säga: Välkommen till min värld! Du kanske inte har förstått under vilka villkor kvinnor lever?

    Och när du skriver ”Socialdemokraternas Veronica Svärd (vars radikalfeminism är ökänd)”, vad menar du då? Att hon har en dold agenda eller? Är inte hon politiker som Reinfeldt och grabbarna? Ingen kallar dem radikalmoderater. Vad är i så fall radikalkristdemokrater, radikalcenterpartister och radikalfolkpartister? Så varför? Är det inte så att du helt enkelt med din parentes och ordet ökänd väljer att fläcka ner henne lite extra? Hon är inte bara sosse och feminist, hon är ökänt radikal också. Fult, tycker jag.

    Du skriver:
    ”Den svenska skolan havererar, vi hör om det dagligen, men det är för pojkarna i den svenska skolan som sveket är mest brutalt.”

    Som om det vore flickornas fel! Som att flickorna ska straffas för det!
    Efter att pojkar i alla år har tagit plats på flickornas bekostnad.
    Vore det inte rimligare att leta efter andra orsaker än just kön?
    Pojkarna kanske måste anstränga sig mer helt enkelt.

    Och du skriver:
    ”För mig är laguppställningen dock tydligt redovisad.
    På ena sidan: Förnuftet. På andra sidan: Galenskapen.
    På ena sidan: Humanism, Jämställdhet, Jämlikhet, Vetenskap, Upplysning, Demokrati.
    På andra sidan: Feminism, Maskulism, Fascism, Kulturrelativism, Kommunism, Dekonstruktivism (anarki), Poststrukturalism, Postkolonialism.
    Vilket lag spelar du för?
    Har du hjärtat på rätt ställe går du med i den nya folkrörelsen – och sätter ned foten mot feministerna och antidemokraterna.”

    Vad är det för tjafs? Kan sånt här leda till något annat än hat? Nej, det kan det inte.
    Så varför nedlåter du dig till sånt? Jag fattar det bara inte. Vi är alla människor och ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det måste vara målet.

    Du är en person. Jag är en annan. Hur jämställda är vi i praktiken? Jag slår vad om att du i alla avseenden har det bättre än jag. Inte minst på grund av kön. Jag tar ett jämförande snack om det vilken dag som helst. För jag förstår inte. Varför i all världen ägnar just du – som är så bra – dig åt sånt här?

    Feminismen arbetar för jämställdhet. Ska man ens behöva säga det 2013? Du har rätt i att ordet är förstört (därför kallar jag mig humanist om man nu måste vara någon -ist alls) men faktum kvarstår. Feminism är en väg mot jämställdhet. Varför är somliga män så rädda för det? Män måste släppa en del av de orättvisa förmåner de hittills har haft på kvinnors bekostnad. Vad är det för konstigt med det?

    • Monica Antonsson: Vi har olika åsikter i en del frågor. Och vi ser världen på lite olika sätt. Så kan det vara. Men det är bra att du kallar dig humanist, det gör ju jag också! När det gäller Pär Ström så kan jag bara säga att jag vet att han är en vänlig och bra person.

Comments are closed.