Det feministiska tricket är en lögn

Det absolut centrala i engagemanget mot feminismen är insikten om att feminism inte är jämställdhet. När fler verkligen förstår detta, kommer också feminismen snabbare att kunna städas bort.

Men hur ser ekvationen ut? Och hur är den feministiska lögnen konstruerad?

De allra flesta människor uppfattar jämställdhet som att det handlar om ett tillstånd av jämvikt. Att samma rättigheter skall råda för könen, där balansen innebär att inget kön skall diskrimineras eller på annat sätt missgynnas, utifrån könstillhörigheten.

Det låter ju begripligt och dessutom väldigt bra. De flesta ställer upp på detta, även om det i vissa sammanhang inte går att genomdriva hela vägen ut. En del yrken kräver sådan muskelstyrka att få kvinnor når upp till kraven, vare sig vi vill eller inte (detta råder vi iochförsig bot på i Sverige genom att sänka kraven så att vi nu till exempel skapar ett sämre rustat brandförsvar). När det gäller det nyfödda barnets första månader i livet är amningen en biologisk verklighet som en man inte kan matcha (även om det också går med flaskor och bröstmjölksersättning).

Problemet är att feministisk “jämställdhet” inte handlar om denna balans. Faktiskt inte överhuvudtaget.

Man skulle kunna jämföra det med ett magiskt trick. En föreställning, även i den teatrala meningen.

Vi föreställer oss en jämnviktsvåg. I varje skål placerar vi en enkilosvikt. Det råder jämvikt och skålarna hänger i luften intill varandra. Nu träder en hypnotisör fram på scenen och upprepar, med förtroendeingivande stämma, att det finns ett osynligt nät, en struktur, som hänger över vågen och ger den ena skålen en större tyngd. Det vi ser framför oss stämmer alltså inte, verkligheten är egentligen en synvilla. I den riktiga verkligheten väger den ena skålen betydligt mer och därför behöver vi kompensera den andra skålen för att nå en “verklig jämvikt”.

Nu placerar vi fler vikter i den andra skålen – och samtidigt som vi ser hur den sjunker mot bordet och tydligt visar en obalans, beskriver hypnotisören allt mer entusiastiskt och inlevelsefullt att det i själva verket är den första skålen som är på väg mot bordet. Nätet drar den nedåt, får vi veta, och nu behöver vi ännu fler tyngder för att motverka detta…

Inlevelseförmågans kraft är stor. Många stirrar med häpna men bejakande ögon mot skådespelet. Vågen vi ser där uppe på scenen, där en skål ligger i botten och den andra hänger i luften, är alltså inte på riktigt. Hypnotisören pekar på skålarna och säger att det är en synvilla och han låter trovärdig och vem är jag att ifrågasätta en sådan auktoritet? Applåder, uppmuntrande tillrop, andra verkar tro på det så varför skall inte jag?

Hypnotisören är vår tids hyllade genusakademiker. Skådespelet är den politiska feminismen och publiken du och jag. I skålarna finns våra barn och deras framtid. Media jobbar som affischmakare en trappa ner och har som uppgift att sälja föreställningen.

Poängen är att jämställdhet inte går att kompromissa med. Precis som rasism. Antingen är man för riktig jämställdhet – och mot den feministiska hypnosen – eller så är man det inte. Antingen är pojkarna och flickorna i skolan lika viktiga – eller så är de det inte (och allt pekar i nuläget på att en allvarlig obalans råder (75% som kommer in på högskolan är unga kvinnor) och de flesta verkar hypnotiserade när de ser statistiken). Antingen tycker man att hudfärg inte spelar någon roll, eller så gör man det (och nu vet vi ju att även SSU kommer ut som hudfärgsentusiaster).

Feminism är INTE jämställdhet. Jämställdhet är precis det som feminism inte är. Vi är flera som ställt oss upp i publiken och gått ut och nu är det dags för ännu fler att ta sig ur hypnosen och ta fram tomaterna. Tricket är en lögn.

16 thoughts on “Det feministiska tricket är en lögn

  1. Ja, det är den eviga frågan till feminister och andra marxister: “Hur gör de (patriarkatet, kapitalister) när de gör det (ser till att få mer än de förtjänar utan att för den skull slakta den utsugna gyllene gåsen)?”

    Hur kan den utsugne vara lika bra eller bättre än utsugaren men ändå inte hitta något sätt att fly undan utsugaren och ensam njuta frukterna av sina ansträngnigar och talanger?

    Varför är inte kravet att utsugaren ska lämna den utsugne i fred, utan istället att utsugaren ska hjälpa den mycket duktigare utsugne.

    Jag har en riktigt usel chef som ställer till med mer elände än nytta men som ändå framstår som duktig för att vi andra anställda är produktiva och inte behöver någon ledning. Det bästa vore om hon kickades och hennes lön fördelades på övriga anställda, men det är förstås inget vi kan räkna med att hon ska initativ till själv, men annars är vi mer än nöjda om hon håller sig undan och håller käften.

    Man kan bara kräva/be om hjälp från folk som är bättre än eller ungefär lika duktiga som en själv.

    Om man menar att motparten fuskar, så är lösningen inte att be motparten att sluta fuska och ge tillbaka det den tagit, utan att låta bli och spela och istället behålla hela sin egna insats för sig själv.

    • lavazza: Jag tänker aldrig låta bli att spela schysst med kvinnor. Fusket är inte kvinnornas fel utan de som har kidnappat deras röst – feminismen. Trist med din chef. Själv har jag haft många kanonchefer som varit kvinnor.

      • Jag förstår inte riktigt varför du tag upp att spels schysst med kvinnor. Det jag menar är att allt som kan pågå i stor omfattning och under lång tid utan att leda till stagnation/undergång måste anses rättvist och ofuskigt.

  2. Bra skrivet!

    Nu skall vi vara rättvisa och påpeka att det inte är själva utfallet (75% flickor) som är själva orättvisan, utan att man trots detta resultat lägger nästan alla aktiva stödresurser på att hjälpa just tjejer i skolan. De konkreta exemplen på särbehandling i skolan som vi kan belägga tenderar att gynna just tjejer (som t.ex. det osakliga betygpåslaget vilket ökar skillnaden mellan tjejer och killar, utöver att tjejerna ju faktiskt tenderar att skriva bättre på proven – som för övrigt enligt egen utsago anpassats för att gynna just tjejer på killars bekostnad).

    Dvs just den sorts feministiska hypnos som du beskriver. Trots att tjejerna sopar banan med killarna, fortsätter man att hjälpa tjejerna och tukta killarna, utifrån perspektivet att killarna stjäl uppmärksamhet, stör tjejerna, har en ‘antipluggkultur’, och rent allmänt är överordnade tjejerna.

    Den konkreta åtgärd som jag själv kan komma på som direkt gynnade män, var väl senaste förändringen av Högskoleprovet. Den gjordes för att provet så många gånger anpassats just för att kvinnor skulle få lika bra resultat som männen, att det till slut helt enkelt hade för dålig prediktiv kraft för framgångsrika högskolestudier. Den ändring som då gjordes var på så sätt en ‘återställare’, till ett prov utformat för att mäta just de egenskaper som de högre utbildningarna kräver. ‘Genuseffekten’ var att männens försprång över kvinnorna ökade, vilket får ses som en anomali jämfört med resultaten i grundskola och högstadium.

    Om man utformar pedagogiken efter bästa förmåga och enligt vetenskapliga rön, och verkligen har utgångspunkten att pojkar och flickor är lika viktiga, och det sedan visar sig att kvinnor i majoritet söker sig till högskolan, ja då får det väl vara så. Jag skulle inte stödja åtgärder för att främja män på kvinnors bekostnad i ett sådant läge.

    • Ulf T: Bra poäng. Jag tänker på en parallell historia. Det har ju nu uppdagats att enormt många pojkar (studien är gjord i USA men gäller säkert till stora delar här också), idag har diagnosticerats med ADHD. I Sveriges Radio har man nu haft flera inslag om flickor med ADHD. Man ser alltså bara flickorna och ignorerar det som är en tydlig tendens, att alltså betydligt fler pojkar verkar drabbas än flickor. Hypnosen talar.

  3. Bra metafor till det hela. jag tror att väldigt många som nu kallar sig feminister skulle fortsätta att göra det om de var mer insatta i hur den moderna feminismen fungerar och vad dess företrädare har för åsikter (om män bland annat). Många lever i tron att det fortfarande handlar om den gamla sortens feminism (falukorvsfeminism som Malte brukar kalla den). Intrycket man får som tidningsläsare och mediakonsument är att kvinnor lever under ett enormt patriarkalt förtryck i precis alla sammanhang. Inte heller så sant om man bryr sig om att forska lite på egen hand.

  4. Hypnosmästarinnan Sveland gästade Kunskapskanalen igår kväll och blev intervjuad av Birger Schlaug om boken “Hatet”. Såg ni den ? Den gick i repris imorse. Men den skall väl ingå i KK:s arkiv och gratistitt så småningom.

    Jag såg bara bråkdelar av programmet när jag låg och slappzappade mig igenom tv-utbudet igår .

    Schlaug såg lite plågad ut .

    Sveland besvarade inte en enda fråga hon fick av Birger. Inte ens de personliga. Vartenda svar blev till en retorisk feministisk raspig grammofonskiva som hakat upp sig under de max 10 minuter jag stod ut.

    • Vi borde därför hoppas på mesta möjliga medietid för Sveland. Till slut uppstår kanske en Joe McCarthy-effekt.

Comments are closed.