Dialog 1

– Hej, vem är du?

– Jag är feminist. Har du tid en stund?

– Javisst, vad hade du tänkt dig?

– Ja, alltså…, det känns som att det är på tiden att vi pratar. Jag är lite nyfiken på vad allt detta handlar om. Vad det är ni håller på med.

– Håller på med?

– Ja, denna antifeminism. Allt kvinnohat och det hemska ni skriver om oss.

– Jag förstår. Det låter verkligen som att vi behöver prata. Skall vi slå oss ner här borta?

– Det blir bra. Det är inte lika trashigt som jag hade föreställt mig. Bodegan alltså.

– Hur menar du?

– Ja, den där bilden du har lagt upp, det är lite white trash över det hela. Lite redneckigt liksom.

– Jo, men det är mest en kul grej. Det här är ju Södermalm, här finns knappt någon arbetarklass kvar.

– Bara mediafolk.

– Och feminister.

– Hatar du feminister?

– Nej.

– Borde jag vara rädd för dig?

– Borde jag vara rädd för dig?

– Inte snyggt, att svara med en motfråga. Jag ställde frågan först.

– Du har rätt. Nej, du borde inte vara rädd för mig. Jag avskyr våld och är en fredlig person.

– Men det du skriver om handlar ju om kvinnohat och antifeminism. Det är väl inte att vara fredlig?

– Har du verkligen läst min blogg? Jag har ju aldrig skrivit något nedvärderande om kvinnor. Jag känner inte så.

– Känner inte vad?

– Ja, att jag skulle ha något emot kvinnor. Det blir nästan löjligt. Men det låter också löjligt att säga att jag älskar kvinnor, det blir liksom fel åt andra hållet. Jag älskar många kvinnor och jag respekterar väldigt många kvinnor. Mina döttrar och mina systrar är de viktigaste människorna i mitt liv.

– Men hur kan du då ignorera kvinnofrågorna?

– Jag ignorerar inte kvinnofrågor. Jag tycker att både kvinno- och mansfrågor är viktiga. Jag vill att mina döttrar skall växa upp i en värld som varken accepterar misogyni eller misandri. För mig är det enkelt.

– Men tycker du att det är OK att dina döttrar får lägre lön, bara för att de är kvinnor?

– Men det där stämmer ju inte. Flera undersökningar har gjorts (i London och New York) där man konstaterat att unga kvinnor faktiskt får högre lön för samma jobb.

– Vad pratar du om? Vi hör ju hela tiden om hur kvinnors löner är lägre än mäns.

– Men det är ju skillnad på att en viss bransch eller yrkesgrupp, där fler kvinnor jobbar, har lägre löner. En manlig undersköterska har ju lika dåligt betalt som en kvinnlig. Jag menar att det här handlar om marknad och efterfrågan, och att den offentliga sektorn är eftersatt.

– Är du vänster?

– Nej, inte längre.

– Är du Sverigedemokrat?

– Nej, inte det heller.

– Vad är du då?

– Vad jag röstar på tänker jag inte berätta. Där drar jag gränsen. Men jag ser mig själv som humanist och i vissa frågor liberal och i andra konservativ.

– Du skrev tidigare något om pappors rättigheter. Är du en papparättshaverist?

– Vad betyder det ordet? För mig känns det som ett ord som du använder för att misstänkliggöra mig om jag nu skulle ha åsikter om familjepolitik.

– Men är du det?

– Nej, jag är inte rättshaverist av något slag. Men om du frågar om mina åsikter om familjepolitiken så menar jag att pappor och mammor måste ses som lika viktiga föräldrar. Är det så konstigt?

– Men du vill inte dela föräldraförsäkringen?

– Var har du fått det ifrån?

– Jag förstod att Pelle Billing skriver om detta i …

– Men man kan väl ha olika åsikter i sådana frågor. Jag är för delad föräldraförsäkring. Jag vet ju hur mycket jag själv fick kämpa för mina månader.

– Menar du att mammor inte vill dela med sig av föräldraledigheten?

– Ja, ganska ofta. Motståndet mot delad föräldraförsäkring kommer inte i första hand från pappor och män. Det kan man se i de få undersökningar som gjorts.

– Du vill skuldbelägga mammor?

– Nej, det vill jag inte. Jag vill att mammor och pappor skall ses och behandlas som lika viktiga föräldrar. För det vet jag att de är.

– Men till och med Fredrik Reinfeldt har ju sagt att pappor bara skulle supa bort barnbidraget om det skulle delas.

– Jag tycker att det var ett förfärligt uttalande. Självklart måste barnbidraget delas mellan föräldrar som har sitt barn boende hos sig växelvis.

– Men så är det väl redan idag?

– Nej. Jag har mitt yngsta barn boende hos mig varannan vecka. Jag har lägre inkomst än mamman, men hela barnbidraget går till henne.

– Men betalar inte hon också mer för kläder och förskola?

– Ja, men jag förstår inte varför. Jag skulle gärna vilja vara mer delaktig i inköp av kläder och sånt.

– Men kan du inte köpa sånt ändå? Eller har du inte råd?

– Det där tycker jag är en konstig fråga. Visst har jag råd, och jag köper ju också ungefär lika mycket kläder som mamman, men tycker inte du att det är konstigt att jag inte får ta del av några pengar?

– Men du har ju råd?

– Men det har ju mamman också.

– OK, jag lyssnar. I ditt enskilda fall kanske det är så. Men i det stora hela så är ju kvinnor underordnade och mer utsatta, är det kanske för deras skull som det fungerar så här?

– På vilket sätt är kvinnor underordnade?

– Du tror inte på könsmaktsordningen?

– Aha, en motfråga som svar. Men nej, jag tror inte på könsmaktsordningen. Jag tror att det finns olika maktordningar, som ser olika ut för olika människor i olika sammanhang.

– Men könsmaktsordningen är ju inskriven i regeringsförklaringen. Det är ju en allmänt accepterad sanning, ungefär som demokrati. Är det inte ett typiskt uttryck för rättshaveri att motsätta sig detta?

– Föreställningen om könsmaktsordningen etablerades under tiden som Margareta Winberg var jämställdhetsminister. Winberg sympatiserade med ROKS idéer.

– Och vad är det för fel med ROKS idéer? De jobbar ju för att skydda kvinnor från våldsamma män.

– ROKS är en hatisk organisation. ROKS är vad man brukar kalla för extremfeminister. De bygger sin opinionsbildning på föreställningen att helt vanliga män egentligen är potentiella våldtäktsmän och förövare.

– Nu låter det som att du föreläser för mig. “Är vad man brukar kalla för…” Jag betackar mig. Jag är påläst.

– OK. Sorry, jag är skadad av universitetsmiljön.

– Men mäns våld mot kvinnor är ju ett enormt problem, både i Sverige och globalt!

– Är det verkligen värre än mäns våld mot andra män? Eller kvinnors våld mot män? Eller kvinnors och mäns våld mot barn?

– Men kvinnors våld mot män är ju marginellt, det existerar ju knappt i jämförelse!

– Är du säker på det? Två av tio som mördas i en relation är ju män som mördas av kvinnor, är det bara marginellt? 20%. Och när det handlar om våld som inte leder till döden är ju relationsvåldet ungefär lika fördelat. Är inte det värt att prata om?

– Men OK. Kan vi komma tillbaka till grundfrågan igen, varför ni håller på med det här?

– Jag har redan försökt besvara det i ett tidigare blogginlägg, varför jag gör det här. Jag kan inte svara för andra.

– Känner du de andra i den här rörelsen eller vad det nu är ni kallar det?

– Jag har träffat Pär Ström och Pelle Billing flera gånger. De är bra män, hyggliga män som också brinner för jämställdhet.

– Men Pär Ström, allvarligt? Sympatiserar du med honom?

– Jag tycker att du ställer frågan på ett konstigt sätt. Jag har haft bra samtal med Pär, jag vill påstå att jag känner honom och allting tyder på att han är en hygglig, bra person med schyssta värderingar och utan en tillstymmelse till kvinnoförakt.

– Men…

– Jag vill säga det också att jag avskyr mobbare, om du inte redan visste det. Och nu är du farligt nära att falla in i den kategorin. Få personer i offentligheten har fått utstå så mycket hån. hat och misstänkliggörande som Pär Ström. Och därför har han också mitt stöd.

– Blev du arg nu?

– Ja, lite. Jag ogillar verkligen när en mobb drar igång på det sättet som hände med Pär Ström. Jag känner igen mekanismerna och jag tycker verkligen att det är ett uttryck för människans sämsta sidor. Det hände ju också helt öppet, på kultursidor och i TV.

– Du, jag måste gå snart. Kan jag komma tillbaka imorgon? Det känns inte som om detta är färdigt.

– Vad är inte färdigt?

– Ja, vår diskussion.

– Nej, du har rätt. Kom tillbaka imorgon om du vill. Bodegan har öppet fram till 22.00. Då kan vi fortsätta.

– Bara en sista fråga.

– Ja?

– Känner du inget ansvar?

– Ansvar?

– Ja, för hur maskuliniteten och mansrollen är problematisk?

– Jag ser inget större problem med normativa män. Tvärtom.

– Lägg av, du skojar!

– Nej, jag skojar inte. De flesta män, de som utgör normen, är bra män. Det tycker jag är bra.

– Nu går jag. Kanske ses vi imorgon.

– Du är välkommen. Och då tänker jag fråga dig igen, om vi borde vara rädda för dig.

18 thoughts on “Dialog 1

    • Bashflak: Aha, jag tänkte att någon skulle undra. Nej, det här är ingen transkribering. Det är mina ord och sammansatt utifrån mina tankar och erfarenheter. Ett retoriskt grepp bara.

  1. Verkligheten balanserar hårfint i ditt inlägg! Men inte vågar man föra dialog eller diskutera vidare på djupet om sakfrågor.

    Det är enklare att påstå.

    Klumpa ihop osv…

    Leroy

  2. Har kommit på mig själv att ha sådana samtal baserat på min inre dialog med en tänkt radikalfeminist och ett tänkt meningsutbyte.

    Det blir lika retarderat – varje gång lol.

      • Kimhza : Igenkänningsfaktorn är massiv. Och hade någon feministkommisarie dragit fram detta förhör för mig så hade vederbörande åkt på en fet verbal smäll på käften.

        Är sedan 4 år jämställhetsombud på min arbetsplats, och hitills har jag (Kille) bara stött på 2 uttalade feminister på en arbetsplats av ca. 60 pers. Båda är flator.

        • @Dreadlock

          Man behöver inte vara uttalad feminist för att ha en feministisk världsåskådning: “Jag är inte feminist och många av mina bästa vänner är män, men…” Känner du kanske igen resonemanget från något annat sammanhang?

  3. Mycket verklighetsnära dialog! Det där ständiga undanglidandet och bytet av fokus är kännetecknande för feminister. De har ofta väldigt, väldigt svårt att hålla sig till motargument och det är inte att undra på att de nu fattat tycke för begreppet näthat, för då har det i sitt eget tycke funnit ett sätt att undvika varje saklig debatt.

  4. Enligt min mening är det meningslöst att diskutera med feminister. Enda undantaget är när det finns en oupplyst publik som lyssnar, då kan det vara bra att visa hur feminism är oförenlig med jämställdhet för dem som inte har kunskap i frågan.

      • Jag säger exakt samma sak som till dem som tycker att man skall “vägra ta debatten” med de som har “fel” åsikter. Jag tycker definitivt man skall försöka, det är inte alls säkert att man lyckas men då har man i alla fall gjort ett försök. Vad är alternativet, tiga och samtycka?

        • Mitt default-läge är att ta folk på allvar och jag diskuterade faktiskt flera år med feminister på feminetik. Helt bortkastat. Numera bläddrar jag förbi dem på de flesta forum och sätter de värsta på ignore på flashback och på The Spearhead röstar jag ned dem, så att de försvinner efter 15 tummen ned. Det är viktigt att debattera med feminister när det finns stor publik, som i TV och radio, men att diskutera med feminister med liten eller ointresserad publik är bortkastat.

Comments are closed.