Dialog 2

– Hej, vem är du?

– Jag är Feminist. Det vet du ju, jag var ju här igår.

– Ja, det är klart att jag vet. Jag bara skojade lite.

– Tycker du att det här är roligt?

– Jag tror att lite humor kan vara bra ibland. Jag menar, kan man le och skratta åt sig själv ibland, så känns det inte så tungt.

– Men du tycker att det är åt mig vi skall skratta, för att jag är feminist?

– Jag menade inte så. Glöm det.

– Du ville fråga om du borde vara rädd för mig?

– Just det. Borde jag det?

– Jag tycker att frågan är absurd. Varför skulle du vara rädd för mig?

– Ja, till exempel igår när du kom hit så stod några män och väntade utanför. En av dom fotograferade och den andre känner jag igen. Han är tidigare dömd för misshandel och känd AFA-aktivist.

– Vi visste ju inte hur det skulle utveckla sig. Dom var här för att skydda mig om det skulle behövas.

– Men idag kom du själv?

– Ja.

– Vad bra, det känns bättre. Jag har lite svårt för extremister och våldsverkare, varifrån de än kommer.

– Men du är alltså rädd för feminister?

– Nej, det sa jag inte. Jag frågade om jag borde vara rädd för dig.

– Och jag svarade.

– Du svarade med en motfråga. Men låt mig säga så här istället. Det är väldigt mycket vapenromantik och pistolskott i huvudet och snack om utrotning och sånt. Tror du inte att man lätt kan känna obehag för sånt?

– Nu förstår jag inte vad du menar.

– Gör du verkligen inte det? Jag pratar om SCUM och lite olika teatrar i landet som sätter upp pjäser och lägger ut filmer på nätet.

– Men SCUM är ju inte på riktigt! Det är ju ett konstprojekt! Kan du verkligen inte se skillnaden?

– Skillnaden? Att det inte händer på riktigt än, menar du? De flesta rörelser och ideologier har ju också sin konst. Fascismen hade futurismen. Kommunisterna och nazisterna hade sin socialrealism. Är det så vi skall se SCUM i relation till feminismen?

– SCUM skapades av en psykiskt sjuk kvinna – som hade tagit mycket skit i sitt liv.

– Jag säger inte att SCUM inte borde få finnas. Det är hyllningen av texten – och vad den faktiskt handlar om – som gör mig illa berörd.

– Vad då för hyllning?

– Listan på uppburna svenska kulturpersonligheter och feminister som hyllar SCUM är ganska lång. Jag tyckte det var obegripligt först, men inte längre.

– Hur menar du?

– Idag har jag satt mig in i feminismen. Jag vet mer. Våldsromantiken är en del av feminismen. Det är logiskt att SCUM hyllas.

– Våldsromantik? Är du allvarlig?

– Ja. Ta Sara Stridsberg till exempel. Prisbelönt och hyllad feminist. När hon skriver att våldet i SCUM gör att det värmer i hennes fitta, ja, då förstår man liksom vidden av hatet. Jag tycker att det är otäckt. Nej förresten, det är värre än så. Det är avskyvärt.

– Men hon menade ju inte så. Alltså, det är ju ord som man kan tolka lite som…

– Jag lägger ganska stor vikt vid ord. Det går inte att tolka det här på så många olika sätt.

– Det handlar ju om kampen mot patriarkatet. Inte en enskild man.

– Vilket patriarkat?

– Herrejösses… Det är faktiskt lite svårt att prata med någon som liksom inte har förstått grunderna…

– Men jag förstår ganska mycket, tror jag iallafall. Jag är ganska insatt i genusvetenskap.

– Nu gjorde du den där löjliga gesten med fingrarna, när du sa genusvetenskap. Du satte det inom citationstecken.

– Ja, det gör jag alltid. Genusvetenskapen är ingen vetenskap. Det är den akademiska grenen av feministisk teori och politik.

– Jag har studerat genusvetenskap i fyra år. Hur tror du det känns, att du sitter och gör fåniga citationstecken med fingrarna när vi pratar om det.

– Jag är ledsen, men det är ju inte mitt fel att feminismen felaktigt utger sig för att vara en vetenskap. Med det inte sagt att det också kan finnas intressanta teorier i den feministiska politiska litteraturen, men det skall ju betraktas som filosofi och idéer, inte vetenskap.

– Är du mot hbtq rörelsen också?

– Jag gillar inte q’et. Queer. Det förvirrar kampen för hbt-personers rättigheter. Det har gjort det politiskt och därmed utesluter det hbt-personer med en icke godkänd politisk hemvist. Då faller ju liksom allting…

– Men du är inte homofob?

– Nej, några av mina bästa vänner genom åren är bögar och lesbiska. Jag har inget som helst problem med det. Men jag är inte för samkönade äktenskap.

– Aha! Då är du ju visst homofob!

– Nej, jag håller inte med dig. Jag baserar den åsikten på uppfattningen att ett trossamfund måste få kunna ha sina egna föreställningar om världen, så länge de håller dem för sig själva. Jag är själv ateist och det är flera av mina homosexualla vänner också. Jag förstår helt enkelt inte hur man kan kräva att få bli vigd i en religion vars gud man kanske inte ens tror på. Det blir en principiell fråga. Det går ju alldeles utmärkt att registrera partnerskap och gifta sig, både för homo- och heteropar, utanför kyrkan.

– Men…

– Förlåt att jag avbryter, men får jag ställa en annan fråga till dig?

– Ja.

– Varför gör du det du gör? Vad är det som driver dig?

– Därför att jag brinner för jämställdhet. Jag vill leva i ett samhälle där kvinnor och män är lika mycket värda och har samma rättigheter och möjligheter.

– Men…, tycker inte du att det är lite konstigt att det nästan är exakt samma saker som driver mig? Förutom det där med möjligheter, det är lite svårare att använda som begrepp eftersom människor helt enkelt har ganska olika förutsättningar. Fast då tänker jag inte främst på skillnader mellan könen.

– Men män och kvinnor är ju inte lika mycket värda idag!

– Fast du menar att kvinnor inte är lika mycket värda som män?

– Ja.

– Men hur kan du säga det? Är det en känsla som finns i dig eller har du något konkret som det går att peka på? Att kvinnor skulle värderas lägre?

– Det handlar om en strukturell underordning som visar sig på många…

– Men vänta nu. Det här med strukturer är för stort, det hinner vi inte idag. Är det OK att vi tar det nästa gång, ja, om du vill komma hit igen det vill säga?

– OK. En sista fråga bara innan jag måste vidare. Hur många är ni ungefär som håller på med det ni gör?

– Det vet jag faktiskt inte, men jag har märkt ett tydligt ökat intresse genom de sista åren. Nya grupper bildas hela tiden. De som har tagit över stafettpinnen efter Ström och Billing har många läsare, säkert betydligt fler än till exempel nättidningen Feministiskt Perspektiv, som knappt har 2000 prenumeranter. Det är en växande rörelse och det tycker jag är jättebra.

– Det är alltså antifeminismen du pratar om?

– Jag använder inte det ordet. Det är bra människor som reagerar på ett friskt sätt mot orättvisor och dumheter som dyker upp i feminismens kölvatten.

– Jag vet inte om det är värt att komma hit igen.

– Du är välkommen om du vill. Jag tror inte att vi är så olika egentligen.

– Hur då?

– Jag vet inte, det är bara en känsla jag har. I ett annat liv hade vi kanske varit vänner.

– Det vet jag inte.

– Nej. Men kanske?

32 thoughts on “Dialog 2

  1. Egentligen är ju samkönade äktenskap lite OT

    …men du får det att låta som att icketroende homosexuella vill tvinga kyrkan att viga samkönade par. Men det finns ju kristna och även präster som själva är homosexuella och som länge kämpat för samkönade äktenskap. Det pågår alltså även en intern debatt vad jag förstår. Lite som frågan om kvinnliga präster. Så jag undrar är du emot samkönade äktenskap eller är det religionsfriheten du värnar sas?

    • Mia: Om den kristna kyrkan själv vill ha samkönade äktenskap så är det upp till dem. Jag har givetvis ingenting emot det utifrån något moraliskt eller religiöst perspektiv (jag är ateist). Men det är ju inte riktigt så enkelt, eller hur? Många (som inte tror på denna gud), vill ju ha kristendomens välsignelse. För mig är det en principsak.

      • Ok men vet inte om jag förstod vad du ville säga med de två sista meningarna.

        Man ska vara kristen för att få tycka till eller gifta sig i kyrkan, eller?

          • Men då handlar väl frågan för dig mer om att icke kristna par såväl heterosexuella som samkönade inte ska (få) gifta sig i kyrkan, än att du inte är för samkönade äktenskap som du skrev, eller?

          • Kimhza, jag vet inte, men jag tror att du har missförstått något, nämligen att heterosexuella par ingick äktenskap oavsett om det skedde genom ett trossamfund eller borgerligt. Samkönade kunde bara gifta sig borgeligt och ingick då partnerskap. Problemet var att man kallade samma juridiska fördag för två olika saker, alltså äktenskap och partnerskap. Detta berodde förstås på att trossamfund hade vigselrätt, men inte ville tvingas viga samkönade par.
            Nuvarande lagstiftning är ett slags kompromiss, där även giftermål mellan samkönade par kallas äktenskap, men trossamfund har rätt att själva bestämma vilka de vill viga. Att svenska kyrkan idag även viger samkönade par är något som de själva beslutade efter att nuvarande lagstiftning gick igenom. Det är alltså inget som framtvingades av riksdagen.
            Personligen hade jag hellre velat se att trossamfunden hade förlorat sin vigselrätt, då jag tycker det är konstigt att trossamfund erkänns ämbetsutövning i något som i strikt mening endast är ett juridiskt och ekonomiskt fördrag mellan två personer.

            • Antero: Du är inne på något. För mig är det ingen stor fråga, men jag har respekt för att det finns dem som tycker att det är det. Jag kan bara inte förstå varför det skall vara så viktigt att få välsignelse från en religion eller ett samfund som inte erkänner den kärlek man själv står upp för?

            • Ja det är synnerligen märkligt? Lite som historier jag hört om par som inte velat att Gud ska nämnas vid deras vigselakt i kyrkan. Men sen undrar jag, är det så att vissa driver frågan att trossamfund ska tvingas att viga även samköande par?

  2. Du förstod inte i går. Men det jag ser är att du beskriver dialogen ur verkliga livet i nom detta område på ett sunt och bra sätt genom ett perspektiv som många känner igen.

    Dvs. Många som följt diskussionerna fram och tillbaka inom dess områden ser vilka som är för dialog och öppenhet samt att de som ägnar sig åt konspirationsteorier kliver ner från sina stegar och i stället för att försöka bunta ihop och polarisera försöker lyssna ibland och söka lösning före polemik och konflikt. Lägga de man inte gillar i en och samma påse.

    I stället för att påse andra möjliga perspektiv och lösningar.

    :-)Roy

  3. Roligt (och informativt) grepp med en fiktiv diskussion. Tänk om alla dialoger kunde fortlöpa så där fridfullt och med respekt… 😉

  4. Påminner lite om Medborgare X satir-inlägg, när han tog en fiktiv promenad på Söder, åsåg en man som blev anhållen för att hans fru slog honom, gjorde hembesök hos en bakfull ‘happy happy’ Maria Sveland m.m.

  5. Utsökt. Min association går till det sjunde inseglet. “Det är jag som är dööööööööden”. Alltså själva stämningen som texten skapar. Riktigt jävla bra.

  6. @ Kimhza April 13, 2013 at 9:17 am

    “Men är inte “äktenskap” en term som egentligen är religiös?”

    Googlade och hittade borgliga vigslar och borgliga äktenskap, så nä det tror jag inte.

    Men förstår inte hur det är svar på frågan? Du skrev “jag är inte för samkönade äktenskap” men pratar samtidigt om troende eller inte. Vad är du för och inte?

    Religiösa/kyrkliga äktenskap…
    …överhuvudtaget, även om båda parter är troende?
    …där bara en av parterna är troende?
    …där ingen av parterna är troende?

    Och spelar det sedan någon roll vilka kön parterna har?

    • Mia: På regeringens hemsida kan man läsa att registerade partnerskap går att omvandla “som äktenskap”, “som en vigsel”. En vigsel och ett äktenskap är ju begrepp som härrör ur en religiös terminologi. Är vi eniga? Sen blir det ju förvirrat, inte minst eftersom begreppen används hit och dit av många. Men för att försöka svara på din fråga.

      Om ett trossamfund själva anser att samkönade äktenskap är OK, så är det fint med mig.

      Men att en utomstående, en person som inte är en del av det trossamfundet, skulle kräva av samfundet att de inte skall viga samkönade par (eller tvärtom), det menar jag är fel.

      Varje trossamfund får själva ha sin egen process där man får komma fram till hur man ställer sig i frågan. Jag förstår inte varför jag till exempel skulle kräva av dem att välsigna mig i ett äktenskap om samfundet i fråga inte tror att samkönade äktenskap går att genomföra (om jag vore homosexuell).

      Det här får mig att fundera över en annan fråga. Skulle någon komma på tanken att kräva av islamiska religionsföreträdare att genomföra samkönade bröllopscermonier?

      Missförstå mig inte, jag är väldigt kritisk till all form av religiös fundamentalism, men hur kommer det sig att detta bara verkar vara en fråga som rör kristendomen?

      • Äktenskapet är inte en religiös term utan föregår dagens världsreligioner. Religiösa samfund försöker bara göra anspråk på att det skulle vara instiftat av Gud och i Sveriges fall att det skulle ha införts i samband med kristendomen. Så var det mig veterligen inte. …Eller det är väl lite som frågan om julen är en kristen högtid… Hur som, äktenskap har funnits i alla tider och föreställningarna om det har sett ut på lite olika sätt. I romarriket ställdes frågan till mannen: “Har du en hustru att avla barn med”. Ganska osentimentalt om du frågar mig.

        För övrigt, det är en bra blogg du har. Skarpa inlägg, det gillas, tack!

  7. Jag talar här om Svenska kyrkan men visst kan man tala om andra samfund/religioner också. Sen handlar det inte om att kräva eller tvina utan att medverka i en förändringsprocess, de har kyrkan och samhället ständigt annars vore vi kvar på t ex Medeltiden. Vilket jag menar troende kan delta i oavsett läggning, men även icketroende. Men känns som att jag inte får svar på mina frågor men jag släpper det.

  8. Mia: Synd att du inte känner att jag har svarat dig. Jag känner att jag har försökt. Kan jag säga så här? För mig spelar det ingen som helst roll om människor gifter sig, hetero eller homo. Fast jag gillar kärlek, så jag tycker om tanken på att man vill gifta sig.

  9. Na, frågorna kan inte bli enklare och rakare än ovan. Och fö har vi ju redan möjligheten för alla att gifta sig i Svenska kyrkan numera. Och det är ju ok för dig då du inte är emot även om du inte är för och det ‘räcker’ för mig 🙂

  10. En reflektion.
    ‘Dialogerna’ har sina poänger men verklighetens dialog är långt ifrån så enkel och ‘objektiv’.

  11. Jag vet inte varför, men till stora delar av denna fiktiva dialog, påminner så oerhört mycket om samtalen mellan Fry/Hitchens visavi dignitärer och apologeter inom religionens värsta avarter som förvarar pedofila präster och förbjudande av kondomanvänding. Det är samma j.a -Ismer som försvaras som skit – som bara händer. Typ

Comments are closed.