Föraktet mot mannen och det vita ångar vidare

Nu är det Håkan Hellströms tur. Hur har han kommit undan så här länge? “Det är egentligen ett mysterium att “Vita kränkta män”-stämpeln ännu inte har snuddat vid den snart 40-årige tvåbarnspappan från Göteborg som trots enorma framgångar fortsätter att framställa sig själv som ständig underdog” skriver Jens Liljestrand (i Expressen), som också nu officiellt “överger” Hellström.

Liljestrand slirar omkring i de sedvanliga maktanalysernas träskmarker. Kontentan är att Hellström inte borde syssla med det han gör, eftersom han är en privilegierad, vit man. Och detta avgör alltså Liljestrand, eftersom han vet vad som är lämpligt.

Än längre går Sara Martinsson, musikjournalist och redaktör för SVT:s PSL, i SVT Debatt, där hennes drypande förakt gentemot Hellström, just i egenskap av vit och numera lite äldre man, inte går att ta miste på. Hon gillar givetvis Liljestrands artikel men tycker inte att han är tydlig nog. Om några andra uppradade vita män avslutar hon sin artikel:

“Deras misstag, som Jens Liljestrand snuddar vid men inte utvecklar, är att de tolkar Hellströms berättande som helt personligt och unikt. I själva verket är han ett eko av samtidens alltigenom dominerande, vita, manliga 35-plus-röst – precis på pricken lik dem själva.”

Hon skriver också:

“Det är inte ovanligt att de som sysslar med just denna typ av berättande har en liknande gärningsmannaprofil som Håkan Hellströms: vit, medelklass, man, 35+, fullmatad av popkulturella referenser, framgångsrik, älskad. Han finns inom musiken, inom litteraturen – men är särskilt dominant i media.”

Det är glädjande att Erik Helmersson på DN uppmärksammar detta.

Att vara vit, man och heterosexuell i Sverige idag betyder ju att man är godkänt villebråd, det är ju knappast någon nyhet. Men vid sidan av det absurda och otäcka i detta ras- och könstänkande, slår det mig ofta hur fattig kulturdebatten har blivit som en följd. När de plumpa och meningslösa påpekandena om hudfärg och förmodad position i den tänkta makthierarkien är över, finns inget mer att säga. Tankarna sträcker sig inte längre än så. Kvar finns mestadels bara tomhet.

T I L L Ä G G

Mer om vithet. Här en förutsägbar text på Newsmill av Fredrik Eklöf. Kom ihåg att Eklöf försörjer sig på detta. Hans uppehälle hänger alltså på att den här typen av nonsens reproduceras.

28 thoughts on “Föraktet mot mannen och det vita ångar vidare

  1. Nä, nu har det blivit tråkigt igen. Som självutnämnd hovmästarinna på bodegan så föreslår jag följande rätt för att liva upp stämningen lite: Åsiktsregistrerad bloggrulle med paranoid åsiktsfrihetsrädsla och skattefinansierad doktorandmajonnäs.

    Till dessert: Kartlagt kvinnohat med DDR-kompott och syltade vanföreställningar.

  2. Det måste väl betyda att de gillar Hellströms musik, dårå. Personangreppet är väl i brist på musikaliska argument.

  3. Usch, vilken rasism och sexism som grasserar bland våra kulturjournalister. Det är som att jag vill stödköpa Håkan Hellströms nya skiva trots att jag antagligen inte kommer att lyssna på den.

    Och den där masochisten på Newsmill borde helt klart kliva åt sidan, maka på sig och lämna plats för någon av alla dem som han säger sig förtrycka.

    Kan kyparn på Bodegan ge mig en genuskorrekt dansk öl från Amager Bryghus med svärtad etikett för att den ska uppfylla de svenska marknadsföringsnormerna? Nej, förresten, jag tar två.

  4. Enligt hennes profil på Sr så bor hon på Söderrmalm. Journalist,extremfeminist och Södermalm.Är det någon som känner igen mönstret ;-).
    Hon klagar på att Håkan inte vill skriva om att han är priviligierad.
    Hon själv är vit,priviligierad och bor på Söder. När skall hon själv skriva om sin egen priviligierade ställning eftersom det tydligen är så viktigt att man gör det ?

  5. Dags för en video av Håkan:

    Samt en video av Ken Ring. För dom som inte kan se över till andra sidan.

    Vit och svart eller svart vitt.

    Leroy

  6. Ruskigt obehagligt det där med “raseriet”. De dogmatiska radikalfeministerna vill ju bara avskaffa yttrandefriheten och demokratin, om man bara godtar den rätta läran och indoktrineringen som tillhandahålls av de genuspolitiska kommissarierna så blir man ju nästan accepterad. Med de essentialistiska rasräknarna däremot är hoppet ute för den som råkar vara född med fel egenskaper.

  7. Det verkar aldrig ta slut. Det verkar snarare tillta i galenskap, fanatism och styrka. Jag tänkte blogga om detta också, men ditt inlägg är redan perfekt.

    • Susanna,

      Att döma av vad som hände på 60- och 70-talen kan du mycket väl ha rätt (tilltagande galenskap, fanatism och styrka). Men objektivt sett är det väldigt svaga idéer. Jag menar, de är ju själva vad de anklagar andra för att vara (rasister och sexister); deras filosofiska grund är att ingen objektiv kunskap är möjlig (självvederläggande, eftersom de underförstått hävdar objektiv kunskap); deras slutpunkt är i princip att makt är rätt (alla 1900-talets folkmördare) ler i sin himmel) så länge man slåss för någon påstått “förtryckt grupp”. Post-modernismen (Foucault, Derrida, Lyotard, Rorty) är filosofiskt bara en massa återvunnen pre-fascistisk dynga från Rousseau, Kant, Herder, Hegel och Marx, m fl, som samtliga är lätta att vederlägga om man läser och funderar lite. Vi kommer kanske aldrig att kunna övertyga de troende, som ju inte är öppna för argument; men det borde inte vara några större problem att övertyga de icke-troende, dvs, de flesta människor. Problemet är att nå dessa i tid innan yttrandefriheten upphävts de facto/de jure.

  8. Undrar när det ska ta slut? Jag beställer det som Rocki föreslog samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag är dålig på att kommentera på andras bloggar. Varje gång så tänker jag att det här måste jag säga något om men så dyker det upp något annat och sen när man får ut tummen så har andra redan sagt det man själv ville säga… Jag kompenserar det med att sprida inläggen på twitter och facebook! Men inte ens det kommer man ihåg ibland 😦 för att det ger inte så mycket att skriva om det nu t ex utan det är bättre att vänta till dag- eller kvällstid. Och då glömmer man ibland… Men jag gör mitt bästa! 🙂

  9. Via din DN-länk: http://www.dn.se/ledare/signerat/inte-nyfodda-varje-dag

    “Jonas Hassen Khemiri och Gellert Tamas använder begreppet strukturer. Hédi Fried funderar på om ”fördom” inte är ett bättre ord än rasism (DN 12/4). Lena Andersson invänder mot hela idén med kollektiva identiteter och skriver om hur de, vilka de än är, begränsar individens frihet. Jag håller med allihop men undrar bara hur man tänker sig världen i stället.”

    […] “Det går inte att leva livet som ett nyfött spädbarn. Vi har föreställningar om allt och alla. Ibland skyddar de oss. Ibland begränsar de oss. Och ibland förödmjukar det människor som faktiskt har helt andra karaktärsdrag än dem vi närmast instinktivt tillskrivit dem. Det kan förstås vara så att det killgäng med rakade skallar och tatueringar på halsen som erbjuder en mörkhyad man eller en ensam kvinna att hänga med på efterfest faktiskt bara vill partaja. Men det kan också vara så att de har helt andra syften.”

    • Ulf E: Intressant. Min känsla med Hanne Kjöller är att hon avfyrar skottsalvor åt lite olika håll, beroende på dagshumör. Ibland träffar hon rätt. Men hon har också skrivit rena gräsligheter, med feministiska markörer. Det som är intressant med denna artikel är att allt handlar om Makt. Som så ofta. Makt, makt, makt.

  10. Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen och om han är en liberal feminist så är ju det i detta fallet inget bättre än att vara radikalfeminst. Jag tycker vidare att Hanne Kjöller är en av de vettigaste av medias krönikörer därför att hon på ett självständigt sätt argumenterar sakligt och förutsättningslöst utifrån den konkreta verkligheten. Se nedan Galenskaparnas syn på denna fråga:

Comments are closed.