Inbäddad misandri och optimism

Här ett exempel på det som är den alldagliga, smygande misandrin. Den vi utsätts för varje dag i alla tänkbara former och som ofta är inbäddad i andra typer av nyheter eller sammanhang.

Kanske ser det inte mycket ut för världen? Detta var väl inte så farligt? Faktum är att jag valde ut detta exempel, i dagens SvD Kultur, just därför att det knappt är synligt.

SvD_01

Det är Sam Sundbergs recension om Damien Echols bok “Dödsdömd”. Och det är denna förlupna mening jag vill lyfta fram:

“Samtidigt är det en allmängiltig historia om hur det avvikande demoniseras och hur män med makt /…/ inte tvekar att trampa på utsatta individer för att behålla den.”

Låt oss stanna upp här. Kanske tycker några att jag är överkänslig? Men låt oss då titta lite närmare på vad som faktisk sägs. I en bokrecension som handlar om historien om en man som satt oskyldigt dömd (på “deathrow”) i 18 år väljer alltså Sundberg att skriva denna mening (och han menar alltså poliser, jurister, fångvaktare och andra som är en naturlig del av den verklighet som en fånge på deathrow tvingas ta del av).

Det är alltså “män med makt” det handlar om för Sundberg. Det är inte människor i yrkesgrupperna fångvaktare och poliser eller jurister.

När man skriver en sådan mening är den naturliga slutledningen att “män med makt” inte är något bra. Vi leds att tro och tänka att det hade varit bättre om män inte hade makt. Att någon annan borde ha “makt” (istället för män), för då hade det varit annorlunda (bättre). Det är inte att fångvaktarna och poliserna gjort fel eller betedde sig oacceptabelt som är det centrala, utan att de är just män. Jovisst, det är bara en liten mening, inbäddad i en text. Men jag uppmanar till eftertanke. Är slutsatsen att män inte borde ha makt? Ja, det är ju det antagandet man faktiskt måste göra, även om läsningen går blixtsnabbt och man knappt hinner lägga märke till det. Vi leds att tro att hade det varit andra som haft “makten”, så hade trampandet på utsatta individer upphört.

Jag menar inte att det är denna text i sig själv som är så anmärkningsvärd, men att det är det ständiga flödet av texter som denna som utgör den hegemoniska och misandriska kulissen i Sverige idag. Det är just detta som är den feministiska indoktrineringen. Misandrin som varje dag flödar i det offentliga rummet. Knappt märkbar, men trots allt tydlig i sitt syfte.

————————————————————————–

I övrigt har dagen varit präglad av optimism. Jag har mött en av sveriges skarpaste tänkare, som ofta publiceras i de största tidningarna, och haft livgivande samtal om allt detta. Det finns människor även inom mediaetablissemanget som är fullt medvetna om vad som håller på att hända.

23 thoughts on “Inbäddad misandri och optimism

  1. Jo, visst är det populärt att sådär i förbifarten skriva negativt om kollektivet män. Fint att du har haft ett bra samtal! Jag inbillar mig att det vi bloggar om åtminstone gör en liten, liten skillnad i samhället.

  2. Håller helt med om vad du skriver. Jag brukar känna en viss ovilja för att öppna tidningen och se all misandri i stort och smått (som ju också passerar några instanser innan den går i tryck). Att kritiken är så frånvarande i etablerad media mot föreställningen att män=onda och kvinnor=goda är också obehagligt.

  3. Just yrket fångvaktare håller på att tas över av kvinnor i USA. Det sägs lugna fångarna. Det blir också ett lågstatusyrke där personalen rekryteras från ungefär samma socialgrupper som fångarna kommer ifrån. Det har hänt mer än en gång att kvinnliga fångvaktare inlett förhållanden med fångar (de verkar ju vara högvilt hos vissa kvinnor). Nog inte så vanligt åt andra hållet.

    När det gäller kvinnor med makt i den rollen har man konstaterat att 95% av de barn på ungdomsanstalt som haft “förhållande” (läs blivit utnyttjade) med personal har denne varit kvinna. Så det är knappast en unik manlig egenskap att utnyttja sin maktposition.

  4. Bra skrivet.
    Jag håller med om att man kan uppfattas som överkänslig om man som du reagerar på liknande företeelser.
    Å andra sidan finns det ett uttryck på engelska som lyder “death by a thousand cuts” eller som det också kallas creeping normalcy.

  5. Eller så påtalar man det antijämställdistiska i uttalandet och påpekar:

    – Vadå män med makt? Kan inte kvinnor ha makt, kan inte kvinnor bli/vara poliser, fångvaktare, åklagare och domare? Med sånt prat befäster man bara isärhållandet och könsstereotyper! 😉

  6. Här ett exempel på en antijämställdistisk (och rasistisk?) skylt. En exakt likadan skylt fanns på en damtoalett? som jag besökte häromdagen 😉

  7. Det där på slutet låter hoppingivande. Jag har själv varit i diskussion med en lokalpolitiker som berättade att det här med genustokerierna diskuteras flitigt i dennes parti.

  8. Här är ett färskt exempel på manshat, producerat av TT Spektra och publicerat i Norrköpings Tidningar 24.4. under rubriken “Kvinnor klokare än män.

    “Att kvinnor är klokare än män märks även när det gäller köp av begagnad bil. Det framgår av en ny Sifo-undersökning.”

    Jag skrev till NT och påpekade detta och fick ett sakligt svar, dock med det märkliga tillägget att NT bestämt tar avstånd från att detta skulle ha varit ett utfall av manshat.

    Ifall det inte är manshat måste man fråga sig vad det i sådana fall är.Objektiv, reflekterande rapportering?

    • @Rick,

      Jag skrev till NT och påpekade detta och fick ett sakligt svar, dock med det märkliga tillägget att NT bestämt tar avstånd från att detta skulle ha varit ett utfall av manshat.

      Du skulle kunna påpeka att när Harvard President Larry Summers på ett rätt så trevande sätt i en debatt refererade till forskning om hur män är överrepresenterade bland människor med högt IQ, ledde det till att han fick sparken.

      Det är just sådana saker som gör det till manshat. Det är helt Ok att skriva artiklar om hur någon studie påstår att kvinnor är bättre än män, men om man ens antyder det omvända, riskerar man att bli rullad i tjära och fjäder – även om man har rätt i sak.

      http://www.harvard.edu/president/speeches/summers_2005/nber.php

      The second thing that I think one has to recognize is present is what I would call the combination of, and here, I’m focusing on something that would seek to answer the question of why is the pattern different in science and engineering, and why is the representation even lower and more problematic in science and engineering than it is in other fields. And here, you can get a fair distance, it seems to me, looking at a relatively simple hypothesis. It does appear that on many, many different human attributes-height, weight, propensity for criminality, overall IQ, mathematical ability, scientific ability-there is relatively clear evidence that whatever the difference in means-which can be debated-there is a difference in the standard deviation, and variability of a male and a female population. And that is true with respect to attributes that are and are not plausibly, culturally determined. If one supposes, as I think is reasonable, that if one is talking about physicists at a top twenty-five research university, one is not talking about people who are two standard deviations above the mean. And perhaps it’s not even talking about somebody who is three standard deviations above the mean. But it’s talking about people who are three and a half, four standard deviations above the mean in the one in 5,000, one in 10,000 class. Even small differences in the standard deviation will translate into very large differences in the available pool substantially out. I did a very crude calculation, which I’m sure was wrong and certainly was unsubtle, twenty different ways. I looked at the Xie and Shauman paper-looked at the book, rather-looked at the evidence on the sex ratios in the top 5% of twelfth graders. If you look at those-they’re all over the map, depends on which test, whether it’s math, or science, and so forth-but 50% women, one woman for every two men, would be a high-end estimate from their estimates. From that, you can back out a difference in the implied standard deviations that works out to be about 20%. And from that, you can work out the difference out several standard deviations. If you do that calculation-and I have no reason to think that it couldn’t be refined in a hundred ways-you get five to one, at the high end. Now, it’s pointed out by one of the papers at this conference that these tests are not a very good measure and are not highly predictive with respect to people’s ability to do that. And that’s absolutely right. But I don’t think that resolves the issue at all.

      Notera att han observerar att män uppvisar större variabilitet både i positiva (IQ) och negativa (kriminalitet) bemärkelser. Han refererar till publicerad forskning, och medger att hans skiss är grov och säkert kan förbättras. Trots alla dessa brasklappar tog det hus i h-e och Summers fick sparken.

Comments are closed.