Alla konspirationsteoriers moder och att vilja bli frisk igen

Som vanligt kloka kommentarer under mitt tidigare inlägg. En del märkte av en “argare” ton. Det kan säkert stämma, även om jag inte skulle kalla det för ilska. Snarare ett uttryck för situationens allvar och en framväxande kompromisslöshet gentemot den galenskap vi ser sprida sig i samhällskroppen.

Feminism och genusvetenskap är en politisk ideologi – och den extrema politiseringen av universiteten, de statliga institutionerna och hela medialandskapet är på alla sätt skrämmande. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva något liknande i Sverige.

Men jag går vidare till dagens spaning. Jag noterar att Svenska Dagbladet har ett par, tre artiklar som berör feminism och feministisk mytbildning. En del kloka ord (Maria Ludvigsson) om kvoteringshetsen, men också upprepningar av floskler som “glastak” och andra begrepp som de feministiska sekretariaten har spridit och odlat (för att knyta an till det föreställda patriarkatet) och som Therese Larsson Hultin okritiskt upprepar och går igång på i sin artikel om Facebookchefen Sheryl Sandbergs bästsäljande bok ”Lean in: Women, work and the will to lead”. Värst är naturligtvis det hyllande idolporträttet av Helle Klein signerat Erica Treijs. Här pratas det såklart också om “kvinnohat” och rasism, på det sätt som man kunde förvänta sig av Klein. Jag undrade bara varför den färgglada idolpostern fattades av Helle, den som hade kunnat tejpas upp ovanför sängen.

Jag tänker på den otroliga föreställningen om det hemska patriarkatet. Och detta med konspirationsteorier. Av alla ofattbara, bisarra och sjuka konspirationsteorier, så måste ju denna ändå ta priset – i alla tänkbara kategorier.

Föreställningen att jordens halva manliga befolkning är programmerade att förtrycka kvinnor, att göra dem illa och utnyttja dem på alla tänkbara ondskefulla sätt… Föreställningen att manliga företagare gillar andra män så mycket att de är beredda att ständigt anställa andra män som är mindre begåvade, mindre meriterade och som dessutom kostar mer för företaget (och eventuella aktieägare)… Föreställningen att det är helt “normalt” för en man att vilja åsamka andra skada, att det är “normalt” för en man att vilja utsätta den kvinna han lever med för våld…

Ja, ni vet hur listan kunde fortsätta, sida upp och sida ner. I den feministiska och genusvetenskapliga strukturella mardrömmen finns det knappt någon enda händelse som kan hända, någon enda tanke som kan tänkas, som inte går att slussas in dikt an i den monumentala konspirationens teoretiska fuskbygge om männens inneboende ondska.

Det finns ett amerikanskt uttryck “Snap out of it!”. När någon går vilse i stolligheter och har fastnat i tvångstankar. Det vore på sin plats i Sverige idag. Jag önskar att någon kunde åka ner till Södertörn, eller Uppsala, eller Aftonbladet, eller Dagens Nyheter, eller… (ja, nu inser jag att även denna lista skulle bli alldeles för lång så ni får fylla i resten själva), och med hög och bestämd röst säga:

S N A P   O U T   O F   I T !

Det är galenskap. Det är sjuka vanföreställningar. Det är inte friskt. Ni är diagnosticerade med en paranoid tvångsproblematik. Men tappa inte hoppet! Det går att bli frisk igen. Det handlar om att gymnastisera hjärnan, långsamt träna upp det sunda förnuftet och med försiktiga steg återvända till denna verklighet igen, där riktiga människor lever.

Vi ser många exempel på både kvinnor och män som har lämnat sektmiljöer och extrema grupperingar, ibland med livslånga men, men nästan alltid med en återerövrad frihet, friskhet och allmänmänsklig känsla av tillhörighet som följd. Det handlar om tillit. Och förmågan och modet att våga älska sina medmänniskor. Att träna bort hatet och skräcken. Och lära sig att varannan människa på gatan, eller på arbetet, inte är fienden. Och aldrig har varit det.

Men framför allt – det handlar om att öppna ögonen och SE. Se bortom sektledarnas förenklade doktriner. Se människornas gemensamma kamp för ett bättre liv, män och kvinnor tillsammans. Genom historien. Och modet att även se alla dessa män på samhällets botten – och våga problematisera de hjärnspöken om patriarkatet som blivit inplanterade. Våga släppa in empatin igen.

Det kommer inte att bli lätt, men det går.

13 thoughts on “Alla konspirationsteoriers moder och att vilja bli frisk igen

  1. Jag kan hålla med dig om det mesta här, men jag förstår inte vad som är så förgripligt med Therese Larssons artikel om Facebookchefen Sheryl Sandberg? Hon skriver ju om en tuff kvinna som tar för sig och inte håller på och jämrar sig, som inte är inkvoterad, utan har blivit chef pga kompetens. Det är väl så det ska vara?

  2. Anekdoten som Sheryl Sandberg berättar innehåller ju också mycket sanning. Grabbars självöverskattning och tjejers tendens att känna att de inte duger (om det är tillåtet att generalisera). Sådant har jag själv upplevt många gånger.

    • Min invändning mot Sheryl Sandbergs story, och många andra liknande, är att de tar fasta på sådant som de känner har var speciellt motigt för dem som kvinnor, men de lyckas mycket sällan relatera till om de har haft det lättare eller svårare totalt än hur motsvarande män haft det i samma situation.

      De studier som tittat på det brukar komma fram till att kvinnor i karriärjobb befordras snabbare än män, allting lika, och alltså har det lättare än de skulle haft det som män (ingen referens då jag är på mobilen). Men just det verkar inte vara så intressant att tala om…

  3. Att många lämnar feminismen är känt men jag har nästan aldrig hört talas om någon som har hoppat av genusindustrin. Indoktrineringen måste vara svårbearbetad.

  4. Ptatade med en avhoppad Jehovas vittne för ett tag sedan. Vilken historia om sexuellt utnyttjande, mörkläggning, utfrysning och “dödförklaring”. Vi kom in på ämnet feminism och hennes sekt-o-meter (hon om någon känner igen en sekt på håll) står på rött för dagens våg av feminism.

  5. Det finns skäl till att jag är intresserad av folks affekter, bestämda människor tenderar att vara lite laddade, men jag kan hålla mig till bestämd om du trivs bättre med det, eller vad säger du om patos?

    Är det inte Sheryl Sandberg som försöker driva på unga kvinnor till att strunta i moderskapet och att skaffa sig hemmamän för att det är en förutsättning för att man ska hinna lyckas i karriären? Det får hon förstås gärna göra men jag tror att det är att missuppfatta de flesta kvinnors preferenser.

  6. Den feministiska indoktrineringen i media visar sig på två sätt, dels i genomideologiska artiklar, dels i små slängar i helt andra sammanhang där troligen varken skribenten eller läsaren ens noterar vad som skrivs. Skildringar av kvinnor som uppnått ledande befattningar utgår alltid från att kvinnan är en hedersknyffel som erhållit sin position pga sin kompetens i en fientlig miljö, men på samma sätt som män kan naturligtvis även kvinnor delta i fult spel och ha osympatiska egenskaper. I dessa sammanhang förekommer förutom kompetitiv meritokrati (vilken må upplevas brutal men har ändå har bred acceptans) även inslag av vänskapskorruption, politiskt & socialt intrigmakeri, formell/reell inkvotering samt individer med personlighetsdrag som knappast är acceptabla i andra sammanhang.

    • @ Jan E – Förvisso, men programledarna lyfte dock kvinnors våld mot män ett par gånger. Kanske något.

      • Jo, programledarna var ytterst korrekta och sakliga och lät Dinamarca göra bort sig alldeles själv.

  7. Pingback: American Novelists | En stilla undran

Comments are closed.