Recept för en kommande katastrof

Vad händer på sikt med ett land som stöter bort och placerar pojkar och blivande män i utanförskap? Vad händer med en civilisation på sikt som valt att systematiskt plantera in skuldkänslor och negativa identiteter i osäkra skolpojkars inre tankar? Som hånar dem öppet och på alla tänkbara sätt visar att de inte är önskvärda i ett framtida samhälle. Vad händer på sikt med ett land som hyllar postmodernism, kulturrelativism och genusvetenskap, vars irrläror på bred front samtidigt bryter sönder skolan som institution och samhället som upplevelsen av en sammanhållen gemenskap?

Det börjar redan innan barnet föds. Pojkfoster är mindre önskade (och aborteras oftare om möjlighet ges). Även adoptivföräldrar väljer oftare bort pojkar. Det faderlösa föräldraskapet uppmuntras genom insemination av ensamstående kvinnor. Mammor uppmanas oftare att hänvisa till samarbetssvårigheter i vårdnadstvister och därmed få ensam vårdnad (och på så sätt enklare bli av med oönskade pappor). Motsägelsefulla men samordnade kampanjer, ibland med essentialistiska undertoner (män är olämpliga att ta hand om barn), andra gånger renodlat feministiska (män är allmänt olämpliga), drivs ständigt i media och sprider sig i rättsväsendet. Vårdnadstvisterna har exploderat i antal och mängden barn som nu växer upp utan en pappa eller annan manlig förebild har ökat lavinartat.

Allt fler pojkar har alltså varken pappor eller andra män i sin närhet när det är dags att börja förskolan. Välkommen till ytterligare en värld utan män, där radikala genusexperiment inte sällan väntar. Redan i dessa åldersgrupper sprids föreställningar om den destruktiva maskuliniteten och pojkar skall göras om till flickor. Visar de ointresse skylls det på dem själva och de lämnas oftare vind för våg. Män är heller inte uppskattade i dessa miljöer (förskolelärare), eftersom de antingen betraktas som potentiella förövare eller helt enkelt inte som om de kunde tillföra något (i egenskap av män). Endast 3% av förskolelärare i Sverige är män, att jämföras med Danmarks 25%.

En vuxenvärld som redan markerat det problematiska i barnens tillstånd (att vara födda som pojkar), en vuxenvärld nästan helt bestående av kvinnor, slussar dem nu vidare till skolan, där irrlärorna också tillåtits breda ut sig i skolböcker och hela arbetsmetodiken. En skolvärld södertrasad av postmodernistisk pedagogik, feminism och mansförakt. En skola i fritt fall, där katedern som begrepp sedan länge sammankopplats med maskulinitet och därför slängts på soptippen. En skola som nu börjar närma sig den allra sämsta i Europa (inte bara för pojkarna). Här uppmuntras pratande och socialiserande – och det som tidigare kallades för kunskap har också förärats maskulinitetsstämpeln och är därför betraktat med misstänksamhet av pedagoger och lärare. Att kunna prata om hur man känner inför en problemställning är högre värderat än att förstå ett problem (eller till och med att se en lösning på det), kanske för att det speglar pedagogernas egen föreställningsvärld. Förvånansvärt ofta skall det också pratas om problemställningar som varken angår eller berör pojkar i allmänhet. Eller är rent mansfientliga.

Många pojkar vänder i detta läge skolan ryggen. Och är det egentligen konstigt, när man som pojke kan få mer inspiration och kunskap ur ett hyfsat dataspel? Och tillhör man inte en “strukturellt underordnad” grupp så finns heller ingen individuell omtanke att förvänta. Vill man inte vara flicka, är man inte homosexuell, har man ett vanligt svenskt namn och föddes med vitt skinn, finns inga förmildrande omständigheter. Dessa gossar klassas av de feministiska pedagogerna som högst stående i den inbillade, strukturella hierarkin – och förtjänar därför minst empati och stöd. Oavsett individ. Oavsett behov.

De pojkar som trots allt lyckas med bedriften att lära sig läsa i detta skolhaveri (där knappt någon heller längre vill bli lärare), kan ju då läsa vad som skrivs i landets största tidningar. Övriga, som inte har lärt sig läsa, kan ju titta på svensk public service TV, eller lyssna på radio. Budskapet är detsamma och det trummas ut praktiskt taget dagligen. Det öppna föraktet mot män och andemeningen att män i slutändan är oönskade (ju färre män desto bättre, oavsett om det handlar om styrelserum, partipolitik, nobelpris, idrottsevenemang, teatern, filmvärlden, miljö- och klimatpolitik för att bara nämna några områden), varvas med spridningen av bilden av mannen som uttalat ondskefull. Vid sidan av ett totalt osynliggörande av positiva manliga förebilder, manligt uppoffrande eller manligt lidande.

Lägg till detta en ständigt ökande arbetslöshet. Och den giftiga cocktailen av radikal kulturrelativism och ett samlat integrationshaveri.

Vågar vi ens föreställa oss vad alla dessa unga män såsmåningom kommer att ta sig till?

Vad händer på sikt med en civilisation som är så vårdslös mot sin egen fortlevnad? Vad händer på sikt med ett land som så systematiskt och hånfullt stöter bort sina män?

Eller är frågan egentligen fel ställd? Är det kanske snarare så att det som händer nu är tänkt att hända? Att det samordnade postmodernistiska, postkoloniala och feministiska inbördeskriget går ut på att just bryta sönder samhället? Att uppnå det efterlängtade tillståndet av kaos och fördärv? Allt mer tyder på det.

27 thoughts on “Recept för en kommande katastrof

  1. Det här är helt enligt plan, feminismen är bara ett av elitens verktyg för att ta ifrån vanligt folk makt. Ersätt familjen/vänner/younameit med en statlig mellanhand. Se till att folk är i ett tillstånd av konflikt hela tiden och att de inte klarar av att lösa saker själva. Googla ex KGB-agent Yurij Bezmenov, att se hans föreläsningar från mitten av 80-talet är skrämmande med facit i hand. Vi befinner oss mitt i ett psykologiskt världskrig.

    • Hej Direktörn, vad vill du ha sagt med dina länkar? Vad i dessa är det som du tycker har med Kimhzas inlägg att göra? Vad är din egen åsikt om Kimhzas inlägg och om innehållet i de två länkarna?

      • Hej Oscar, jag tycker innehållet i Kimhzas inlägg tangerar innehållet i Sanna Raymans resp. Bo Rothsteins artiklar. Intressant läsning på liknande tema och därav länkarna.

        Jag är bekymrad över det tolkningsföreträde som feminism och genusvetenskap har i samhället och inte minst inom utbildningsväsendet. Men jag har två barn som båda går i svensk skola och har inte sett skymten av den misandriska dystopi som Kimhza vittnar om. Därav min skepsis.

        • Direktörn: Tack för länkar. Sanna Rayman är riktigt bra ibland.

          Jag tycker vi kan se tecken överallt på det som är på väg att hända – men det betyder ju inte att det inte finns undantag, och tack och lov för det. Men den egna erfarenheten kan ju heller inte vara det enda man går på. Andra tecken i tiden: dramatisk ökning av självmord bland pojkar och unga män (och mörkning av utvecklingen i media). Dramatisk ökning av MC-kriminalitet och annan organiserad brottslighet. Bildandet av “gangs” och “klaner”.

          En annan intressant artikel om skolan/högskolan från tidigare i veckan, av KTH’s rektor:

          http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/katastrofal-brist-pa-larare_8132846.svd

          • Det hänger ihop, det är strömningar i samma fåra. När allas sanning blir lika mycket värd och ingen vet bättre än någon annan kommer samhället att kollapsa – se bara på de knutar de rättfärdiga börjat slå på sig själva på sistone! Fast att alla sanningar ska vara lika mycket värda gäller förstås bara när det handlar om att bekämpa “fel” åsikter, vad som är rätt åsikter dikteras av etablissemanget och nåde den som avviker där… De verkar ha lyckats bra när det gäller att rensa ut matematik och logiskt tänkande. Därmed skulle jag vilja tillägga att jag har väldigt svårt för de som tycker att naturvetenskap är den enda “sanna” vetenskapen – det finns dogma så det räcker och blir över även inom detta ämnesområde.

          • Om allas sanning blir lika mycket värd och ingen vet bättre än någon annan kommer samhället att kollapsa. Fast att alla sanningar ska vara lika mycket värda gäller förstås bara när det handlar om att bekämpa “fel” åsikter, vad som är rätt åsikter dikteras av etablissemanget och nåde den som avviker där… De verkar ha lyckats bra när det gäller att rensa ut logiskt tänkande. Därmed skulle jag vilja tillägga att jag har väldigt svårt för de som tycker att naturvetenskap är den enda “sanna” vetenskapen – det finns dogma så det räcker och blir över även inom detta ämnesområde.

        • Hej igen Direktörn, få man fråga vilken skola dina barn går i? Har själv också två barn och känner väl igen mig i det Kimhza beskriver. Då bor jag ändå inte i feminismens högborg på Söder som Kimhza, utan i en helt vanlig småort i Halland.

          • Kommunalt dagis resp grundskola i 08-området. Har aldrig hört ordet genus omnämnas eller märkt av att tvivelaktig behandling med kön/genus som grund skulle förekomma. Jag blir nyfiken på dina erfarenheter, vill du ge exempel?

  2. Jag är inte lika dystopisk. Jag tror inte att postmodernismen är riktigt så inflytelserik att vi har hamnat i ett psykologiskt världskrig.

    Jag tror att om några år så kommer skillnaden mellan mäns och kvinnors arbetslöshet att bli påtaglig (nu är den ca 2 tiondels procentenheter). Då, om inte förr, kommer bredare krav på att något behöver göras för pojkarna. Men bättre mota Olle i grind och agera redan nu, förstås. Ett sätt är att bedriva opinionsbildning och det är ju det vi bloggare gör.

  3. Oj, som jag känner igen mig i din text idag Khimza ! Och med en vänskaplig hand på din axel så vill jag bara säga : Din konsekvensanalys av sakernas tillstånd i inlägget, hade kunnat vara min – rakt av.

    Känner igen fasen i mobiliseringen och kombinationen av vreden och kamplystnaden i dina rader. Någongång får man faktiskt få ur sig skiten för att gå vidare.

    För mig personligen så har mina tankar om feminismens/Genusvetenskapens uppsåt för att ta över våra samhällen för att transformera oss till lydiga individer med kommunistisk signatur, bara orsakat onödigt bekymmer. Tror inte på den kausaliteten längre. Tror inte heller att kampen ska utkämpas på en sådan ytterst trång politisk arena. De flesta slag avgörs i vardagen bland människor av kött och blod och där några bara behöva säga ” nej tack” lite oftare än vanligt .

    • För att förtydliga ännu mer : Liksom man måste hålla en ettrig dammsugarförsäljare på avstånd ( Man behöver ingen dammsugare,den gamla fungerar utmärkt) Så skadar det inte att skaffa lite vanlig j-a civilkurage och säga nej till stollar som försöker pracka på en saker (ideologier) som de flesta har noll användning av.

  4. Du förmedlar mina upplevelser och mina känslor så väl, långt mycket bättre än jag förmår. Även om det kanske inte är den mest optimistiska skildringen av nutiden så bör man ha två saker i åtanke, din skildring är mer verklighetsförankrad förankrad än valfri feministisk åsiktsmaskin i de stora medierna och depressiva är mer realistiska än optimister.

  5. Tungt inlägg! Jag är helt ense med dig. Ett samhälle som pissar på dem som försörjer och försvarar det kan inte överleva och förtjänar inte att överleva.

    Jag ser ingen konspiration bakom utvecklingen utan den är naturlig för ett rikt samhälle som fått mycket gratis. Ett rikt samhälle i fred har utrymme för mycket dumheter. Och den tidsmässiga korrelationen gör att det till och med finns idioter som tror att dumheterna SKAPAR fred och välstånd. Att fortsätta att vara flitig och förståndig blir med tiden nästan ett marginalbeteende när riskerna med oförstånd minskar.

    Pendeln kommer att slå tillbaka eller så kommer vi att “koloniseras” av en förståndigare kultur.

  6. Kimhza, du skriver att du knappt vågar föreställa dig vad alla försmådda unga män kommer att ta sig till. Jag vågar. Dessutom är svaret enkelt, nämligen fascism, i en eller annan form.

    Förra gången detta skedde var efter att Europas eliter (män och kvinnor) hade låtit slakta miljontals unga män och därefter fördärvat de övrigas livschanser. Riktigt så illa är det inte idag, men visst slängs unga män idag igen på skräphögen.

    Man behöver inte kunna lägga ihop mer än två och två för att oroa sig för den dragningskraft islamismen kan utöva på dessa överflödiga unga män. Eller en likartad, våldsam motkraft. Läs dock inte in någon invandringskritik i detta, för den finns inte. Det här är bara konstateranden. Islamismen (eller dess likartade motkraft) lovar dessa män återupprättelse, respekt och en plats i gemenskapen. Det gjorde SS också på sin tid och de var kusligt nära att permanentera sin överhöghet.

    Det är detta feminister, postmodernister och andra egentligen ropar efter.

    • Rick: Dessvärre tror jag att du har rätt. Fascism, islamism och allt grövre kriminella nätverk. Vadsomhelst som kan ge dessa horder av unga män någon form av hemhörighet.

  7. Aldrig har väl begreppet draksådd varit så aktuellt!
    Med draksådd menas utspridande av fördärvbringande åsikter eller läror, eller en handling som leder till ödesdigra följder. Begreppet härstammar från den forngrekiska sagan om Jason som sådde draktänder och ur sådden såg vapenklädda män uppstiga vilka ville förgöra honom.

  8. Det självförvållade svenska skoleländet kan ju göra vem som helst uppgiven och en extrapolering av dina iakttagelser leder onekligen till en ganska dystopisk framtid där en marginaliserad underklass av svensk och invandrad härkomst under hänvisning till obskyr tribalism pucklar på varann medan resten av samhället hukar bakom allt högre murar. Jag tycker dock att man oförtrutet måste försöka vara optimist – vanligt folk är för det mesta vettiga och förhoppningsvis nås alltfler av insikten om att vi gemensamt måste ta oss an framtidens utmaningar (se citat nedan).

    “”En av hans viktigaste upptäckter var att folk är sig lika över hela världen.
    – Jag har aldrig träffat någon som inte vill ha en tryggare värld, bättre sjukvård, utbildning åt sina barn och fred med grannarna. Jag stöter helt enkelt aldrig på sådana. Det jag finner gång på gång, när jag reser omkring, är att människans huvudsakliga sinnestillstånd är optimism. Så är det överallt. De må ha vettiga regeringar eller inte, men folket är likadana som vi.””
    Eric Schmidt, Google

    http://www.svd.se/kultur/google-vet-mer-om-din-framtid-an-du_8125864.svd

  9. @Erik S

    Citatet du anför är förstås träffsäkert, men vad är det egentligen som avses med optimism? Anhängare av totalitära läror kan vara väldigt optimistiska att de inom en snar framtid ska ta över kontrollen över samhället. En seger i andra världskriget skulle ha inneburit livslång trygghet (och gränslös respekt) för medlemmarna i SS…

Comments are closed.