Notiser

• I veckan fyllde svenska kungen år. Och Nederländernas drottning Beatrix abdikerade. Jag vill redogöra för några reflektioner i samband med Public Service rapporterande kring dessa händelser. Nu behöver jag ju först och främst slå fast att jag inte är rojalist och egentligen, rent principiellt, ställer mig tveksam till monarkin (men här har jag svängt lite på senare år, då det är en av ytterst få sammanhållande institutioner som finns kvar i landet). Ja, jag tillhör ju dem som menar att svensk historia och kulturtradition har ett värde, precis som andra kulturer har ett värde. Men låt oss lägga den frågan åt sidan nu och titta lite på hur framförallt SVT rapporterade kring veckans händelser.

Jag noterar först och främst att det inte handlar om för eller emot monarkin. Istället, vilket naturligtvis inte kommer som en förvåning, handlar det om för eller emot Mannen (som kung). Undertonen i SVT’s rapportering är att kungen skall bort (något grattis är självfallet inte att räkna med, snarare en slags besynnerlig och lite klurig hånfullhet), och att han borde inse detta själv. Men alltså inte i meningen att monarkin skall bort, utan att att HAN skall bort, helt enkelt maka på sig och ge plats åt en kvinna. Nämligen blivande drottning Viktoria. Det hela blir nästan en perfekt spegling av rådande samhällsdiskurs. Men såklart också ett bissart tolkande av en maktdiskurs, då hela föreställningen om över- och underordning vänder ut och in på sig själv. Hur många från vänstern har inte på senare tid blivit glödande rojalister, med utsikten att Viktoria snart kan bli högst på tronen? Särskilt efter Viktorias hyllade besök på QX-galan?

Hur är det möjligt? Jo, eftersom Genus står över allt annat. Genus har blivit religionen.

• En som verkar följa genusdirektiven till punkt och pricka, och gör som man skall göra, är Cullbergbalettens Mats Ek. Romeo & Julia är nu aktuell som balett på Operan, men den världsberömde koreografen Ek (son till Birgit Cullberg), väljer att “vända på steken”, som han säger. “Julia & Romeo” har urpremiär 24 Maj.

• Den svenska skolans haveri uppmärksammas av Aktuellt (och flera andra medier). Men ingenting nämns såklart om de växande klyftorna mellan pojkar och flickor (vilket är en minst lika anmärkningsvärd utveckling), utan bara mellan skolor och skolor. Unga kvinnliga elever intervjuas i Aktuellt, av en kvinnlig reporter. Man tittar på Finland och finländska kvinnliga lärare intervjuas. Osynliggörandet verkar vara närmast totalt. Jag noterar att i SvD nämns Stockholms innerstadsskolors popularitet, men ingenting om att just innerstadsskolorna (i synnerhet de på Södermalm) också har allra störst obalans i kön. Man närmar sig 80% kvinnliga studenter.

• Barnbidraget kan komma att delas. Förslag kommer att läggas fram. Tro inte att det blir enkelt. Varför skulle statsfeminismen acceptera något så förnuftsvidrigt som att en bra pappa och en bra mamma, som har sitt gemensamma barn boende hos sig lika mycket, skulle få dela på ansvaret över dessa pengar? Hur skulle vänstern någonsin kunna acceptera att en högavlönad mamma inte får hela barnbidraget, när den lågavlönade pappan (som kanske har barnen fler dagar än mamman), trots allt är en del av patriarkatet?

Naturligtvis kommer den aldrig att acceptera något sådant, återigen då Genus står över allt annat. Jag noterar att Socialdemokraterna redan gått ut med protester. Och övriga vänstern och den mäktiga kvinnolobbyn och kvinnojourerna lär snart göra gemensam sak med statsminister Fredrik Reinfeldt och kalla svenska pappor för alkoholister och oduglingar.

• Gilles Bourdos’ nya film “Renoir” recenseras av Jeanette Gentele i SvD. Rubriken lyder “Mannens blick råder ostört”. Hela recensionen leder egentligen bara fram till en besvikelse över att den kvinna som Gentele vill skall lyftas fram, inte lyfts fram tillräckligt. Och som så ofta är den fruktansvärda “manliga blicken” i centrum för analysen. Genus, genus, genus. Och berättelsen? Historien? Så här avslutar Gentele:

“Jag önskar att jag kunde säga att ”Renoir” åtminstone lyfter fram en okänd kvinnas insatser i utvecklingen av den franska filmen, det vill säga Andrée Catherine Hesslings roll, men här är det den manliga blicken som får råda ostört. Andrée uppträder utan kläder så gott som hela filmen igenom och några åsikter om skådespeleri eller filmskapande får hon inte tillfälle att framföra.”

Avslutningsvis vill jag säga att det är tråkigt att notera att bloggen Genusdebatten hamnar i öppna interna konflikter. En hel del kloka ord kommer ur denna sammanslutning, den förtjänar verkligen bättre än så. Men kanske visar det också hur skört detta uppvaknande är. Mitt förslag är att skribenter borde ha sina egna bloggar och länka sinsemellan (när det är aktuellt), och bara gå samman när det handlar om en uppriktigt gemensam röst. Det håller inte att tjafsa öppet och därmed sprida löje över dessa viktiga frågor.

4 thoughts on “Notiser

  1. Lysande spaning! Kungahuset blir som nytt när det blir rätt kön på regenten. Undrar vilka andra värden sådana här människor är beredda att kompromissa bort bara det skulle bli rätt kön på statsministern också…?

  2. Efter alla öronmärkta skattemiljoner: kan inte genusforskningen nu komma fram med ett sätt att arvsmassebehandla Estelle så att hon och hennes ättlingar bara föder döttrar i ett par tusen år framöver? För att kompensera för alla förtryckande gubbkungar genom historien?

Comments are closed.