Lagar mot pappor och män

Jag konstaterar med viss uppgivenhet att radarparet Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i dagarna utmärker sig på ett allt annat än klädsamt sätt. Det handlar om både fördomsfullhet, på gränsen till förakt, och ett förbluffande principlöst förhållningssätt gentemot könsdiskriminering i lagstiftningen.

Det är intressant att jämföra Borgs och Reinfeldts utspel, på sätt och vis hänger de ju ihop.

I det första fallet handlar det om en uppenbar och sedan länge etablerad könsdiskriminering (barnbidraget), som Reinfeldt INTE vill göra något åt. I det andra fallet handlar det om att införa en NY typ av könsdiskriminering (kvotering), som Borg entusiastiskt förespråkar.

Man skall komma ihåg att båda fallen handlar om diskriminering gentemot gruppen män.

Att Sveriges statsminister på detta sätt går ut och attackerar inte bara alla pappor i landet, men också det som givetvis borde vara en fullkomligt självklar jämställdhetsprincip, att barnbidraget delas ut till de vårdnadshavare som rår om och har sina barn boende hos sig, är inte bara anmärkningsvärt utan djupt problematiskt. Det säger något om Reinfeldts egen syn på män och pappor – och jämställdhet. Man anar en essentialistisk hållning i botten, att män egentligen inte är lämpade att ta hand om barn, att de i egenskap av män inte går att lita på. Att som Reinfeldt, vid upprepade tillfällen, påstå att män och pappor bara skulle supa bort barnbidraget är i sanning häpnadsväckande.

Och i rummet intill har vi Anders Borg som nu alltså vill lagstifta om könsdiskriminering i rekryteringen till bolagsstyrelser.

Hur kan det komma sig? Är det bara “pragmatism”, alltså en slags cynisk och inställsam strategi för att vinna nästa val? Är den feministiska lobbyn så stark att regeringens främsta företrädare ser sig nödgade att göra den här typen av utspel? Räknar man då också kallt med att gruppen män som vanligt inte protesterar utan bara biter ihop, sväljer och går vidare?

Eller handlar det om uppriktiga åsikter och värderingar?

Maria Ludvigsson skriver i dagens SvD mycket bra om just Borgs “pragmatism”. Bland annat skriver hon att Ander Borg gillar kvoteringstanken och att “han gör det med en visshet som skulle få Margaretha Winberg (S) att framstå som en tunnis.” Winberg alltså, som inte förstår varför inte fler kvinnor hatar män och som nu åter är i rampljuset i Nordiska ministerrådets försök att kriminalisera feminismkritik.

Ludvigsson fortsätter:

“I kvotdebatten görs så gott som alltid en distinktion mellan kritikernas principiella hållning och kvotivrarnas så kallat pragmatiska. Som om principer och värderingar är att likna vid gamla klenoder i kartongen med julpynt. Man uppskattar dem, är fäst vid dem, men de har ju inget som helst med något för oss väsentligt att göra. Värderingar, eller principiella förhållningssätt, beskrivs snarare som ett hinder för jordnära lösningar på gemensamma problem. Det finns ett drag av tjurskallig tafatthet hos den principiella, medan pragmatikern klämmigt kavlar upp ärmarna och gör något. Men. Om man menar att kvotering är fel för att det särbehandlar människor, identifierar och sorterar dem utifrån grupptillhörighet för att sedan ställa grupper mot varandra, bör det väl alltid vara fel. Vad lutar då de sig emot som säger att de av principiella skäl ogillar särlagstiftning men accepterar kvotering för att det är en ”bra metod”?”

Det som slår mig när Ludvigsson och flera andra diskuterar detta är ängsligheten kring att säga som det är. När Ludvigsson till exempel skriver “Man kan inte avskaffa en orättvisa genom att införa en ny. Det är kortversionen av det principiella resonemanget mot kvotering. Och de allra flesta som någonsin diskuterat kvotering håller med. Principiellt är man emot, men just för den aktuella gruppen kan åtskilliga tänka sig att göra ett undantag.” så utelämnas slutsaten och den vidare analysen. Att det är gruppen män som det anses acceptabelt att göra undantag för och diskriminera. Att den föreslagna lagen om kvotering men även den tidigare lagen om “positiv särbehandling” aldrig är tänkt att vara könsneutral (även om man i nuläget diskuterar frågan som om den vore det).

Ingen skulle acceptera en kvoteringslag som kunde drabba kvinnor. I samma ögonblick detta riskerade att ske, skulle också lagen avskaffas. Vi minns hur dåvarande högskole- och forskningsministern Tobias Krantz svarade när det uppdagades att man på veterinärhögskolan försökt använda sig av lagen om positiv särbehandling för att få in åtminstone några män på utbildningen:

“Nu tar vi bort den form av kvotering som positiv särbehandling utgör ur högskoleregleringen. Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor”.

Kvotering som idé handlar alltid endast om att gynna kvinnor. Tanken att kvotera för att gynna män är omöjlig. Kvoteringsmotståndarna är alltså villiga att frångå principen om orättvisa, så länge det är män som diskrimineras. Man vill införa lagar som missgynnar män och när målet är uppnåt och utfallet slår över åt andra hållet (fler kvinnor än män), så avskaffar man samma lagar.

Detta är statsfeminismen.

10 thoughts on “Lagar mot pappor och män

  1. Tyvärr tror jag också att det handlar om ren och skär populism från Borgs och Reinfeldts sida.
    Dv.s man är beredda att göra väldigt mycket för att vinna nästa val även om de säkert inte tror på lösningen själva. Jag tror dock inte att de kommer vinna några röster på detta eftersom feminister generellt verkar vara vänstermänniskor och de behöver ju inte byta parti
    för att få ännu mera positiv särbehandling av kvinnor.
    Däremot kan de förmodligen förlora röster till KD och SD som är emot positiv särbehandling av kvinnor i form av kvoteringar mm.Själv har jag alltid röstat borgerligt men om de börjar gå ner sig i feministträsket så vet i tusan om jag kommer att rösta på dom. SD,KD,V och S är heller inget alternativ för mig så då kanske jag röstar blankt.

    Ludvigssons artikel är dock ett ljus i mörkret.

  2. Bra koppling, Kimhza. Nu ska jag spekulera lite. Jag tror att Reinfeldt och Borg är lika övertygade könsmaktsfeminister som Jonas Sjöstedt och Claes Borgström. Det populistiska hos dem är att de bara låter dumheterna dagas i vissa fall.

    Hur kan det vara populism att vilja kvotera till börsnoterade bolagsstyrelser? Det skördar inga poäng hos delar av vänstern som ogillar börsen. Det skördar inga poäng hos delar av borgerligheten som tycker att kvotering strider mot liberalismen och meritokratin. Skulle tro att kvotering till bolagsstyrelser har liknande stöd som kvoterad föräldraförsäkring, dvs en försvinnande minoritet.

    Jag tror mer att det handlar om personlig övertygelse och ett grupptryck från det kotteri bland yrkespolitiker som tycker att könskvotering är ett medel som helgas av ändamålen.

  3. Jag håller delvis med föregående talare men skulle vilja tillägga att dessa utspel kan vara ett sätt att visa handlingskraft utan att regeringen själv behöver ta några praktiska konsekvenser.

    På så sätt slår de två flugor i en smäll samtidigt (flirta med kvinnliga väljare + desarmerar frågan för vänstern) som de kan vara lugna att högerväljare inte går vänsterut i protest vid nästa val.

    Den stora politiska risken är att de på så sätt föser allt fler in i SD:s famn.

  4. Röstade på Alliansen förra valet. Kommer inte göra det igen efter de här utspelen av Reinfeldt och Borg. Inte en chans. Har ingen lust att rösta på SD, men snart återstår inget annat val.

  5. Debatten sker enbart mellan politiker och vänsterjournalister som antas representera folket så det är ju inte så konstigt att en borgerlig regering snabbt förflyttas vänsterut, men det är smärtsamt att se.

    Jag har också svårt att se att de kan hitta unga akademiker med en konservativ förståelse så det måste ju vara hopplöst för dem att få underlag som inte bygger på vänsteråsikter från universiteten.

  6. Anar röstmaximering och billiga poäng. Spinn & pr -sidan är väl medvetna om att det gått så långt att minsta tvekan i den feministiska förkunnelsen skulle få ödesdigra konsekvenser. Och att skvallermedierna håller vakt, redo att rycka ut med kinesiska talkörer, fördömanden och upptrissade drev på twitter.

Comments are closed.