Att lita på sin magkänsla

Jag tänker ibland på hur mycket lättare det hade varit att bara låtsas som ingenting. Att följa med strömmen och bara svepas med i den sekteristiska mass-psykos som feminismen i Sverige har blivit. Nicka och gilla läget. Applådera de ständiga mediala väckelsemötena, trycka på gilla-knappen när ännu en ung feminist dragit igång något på Facebook. Hålla med om att de osynliga strukturerna bombsäkert finns där ute, att patriarkatet är livs levande och säkert både gynnar och drabbar sådana som mig (på samma gång). Svänga runt med eliten här på Söder, ånga runt i rödvinsdimman och öppet hata andra vita män. Och judar, när man ändå är igång.

Och även om en inre förnimmelse, en känsla i magen, säkert hade gjort mig en smula obekväm med allt detta hat så hade vardagen blivit så mycket enklare. Alla dörrar som hade öppnats. Jobbmöjligheter, priser, bidrag, uppmärksamhet i media och tillträde till mäktiga nätverk.

Det är bara att säga orden: “Jag är också feminist”. “Jag tror också på könsmaktsordningen”. “Jag hatar också män”. Eller “Jag vill också krossa patriarkatet”. Så är man inne i värmen. I sektens heliga gemenskap. Portarna till Stockholms kultursektor öppnar sig omgående och därinne finns pengarna, makten och hela härligheten. Och den sanna tron.

Varför inte bara spela med, låtsas som ingenting och nicka instämmande?

Jag kan helt enkelt inte. Jag förmår inte. Magkänslan är värd att lita på. Och idag är det mer än bara magkänsla. Varje fiber i min kropp bekräftar känslan att allt detta har blivit så fel. Att den feminism som dominerar den svenska samhällsdebatten är sjuk. Att samma feminism, som tillsammans med en växande antisemitism och hela det övriga paketet (kulturrelativism, postmodernism, postkolonialism inlindat i marxism), inte bara har brutit sönder den svenska vänstern och hela jämlikhetsbegreppet utan är i full fart med att trasa sönder samhällets viktigaste fundament, inte minst skolan.

Det går helt enkelt inte att gilla det här läget. Alldeles för mycket står på spel.

Att tänka fritt och oberoende är en rättighet. Det är inte alltid lätt att komma fram till en ståndpunkt som strider mot det som är tidens trend, som utmanar samtidens dominerande föreställningar (här kan vi lära oss mycket av de som vittnar om hur det är att lämna religiösa sekter).

Men det som måste göras, måste göras. Vi som har lämnat feminismen har också betalat ett pris – och fortsätter att betala.

Belöningen är att det känns rätt. Att det ÄR rätt. Att vara sann gentemot sig själv. Att stå upp för det som är rätt.

17 thoughts on “Att lita på sin magkänsla

  1. Stackare, eller nja inte nu längre då kanske, men du låter verkligen som en som kommit loss ur en sekt 🙂

  2. Hoppas att flera vågar utmana den sjuka extremfeminismen som riskerar att förstöra samhället på alla möjliga sätt.

  3. Som sagt, magkänslan är värd att lita på. Vi säger nej till hatet och konspirationsteorierna och vi säger ja till magkänslan, förnuftet, mångfalden och kärleken.

  4. Man måste vara sann mot sig själv. Jag skulle inte må bra av att veta att jag hela tiden låtsades något. Bra kämpat hittills och belöningen är, som du skriver, tillfredsställelsen över en själv.

  5. Jag känner liknande känslor ibland, att bara strunta i att bry mig och bara fortsätta leva mitt liv som ju ändå fungerar bra men det skulle vara lite som att lära sig att inte kunna cykla, det går liksom inte. Jag tänker att i bästa fall så bidrar man till att en förändring faktiskt sker, i värsta fall så lyckas det inte men då kan man i alla fall säga till sina barn att man försökte. Backlashen kommer det gör den alltid och när pengarna tar slut, vilket de kommer att göra, så flyter skiten upp på ytan till allas beskådan och vissas skam.

  6. Jag tror helt enkelt att källarmästaren famlar i det oupplysta mörkret. Det är så himla mycket enklare att tycka som andra och helst lite mer. Det ger poäng.
    För egen del har jag äntligen fattat grejen med feminism. Patriarkatet måste bekämpas för att det gynnar män till kvinnors nackdel. Dessutom har man konstaterat att denna kamp gynnar män eftersom patriarkatet förtrycker männen också.
    Eller tvärtom? Hur det nu var, men i alla fall mycket enkelt!
    Det har också konstaterats att mest sex får den man som går ut med soporna. Se där, enkelt som korvspad eller vad det heter. Fast det gäller inte för mig, förstås!

  7. “och öppet hata andra vita män”
    Du är alltså man?
    Var bara tvungen att fråga, eftersom jag tolkade “kimhza” som feminint.

Comments are closed.