Inte Inti, inte?

Jag läser Inti Chavez Perez krönika i dagens SvD och blir förbryllad. Kanske inte så konstigt i tanke på att det handlar om Chavez Perez. Krönikan är en reflektion över de senaste händelserna i Stockholms förorter.

Nu skall man först och främst komma ihåg hur denne journalist har utmärkt sig i idédebatten de sista åren. För att ta med det viktigaste; vänster, feminist, queer och gillar att prata om hudfärg och etnicitet. Ja, det låter ju som en cocktail vi känner väl. Grundare av tidskrifterna Gringo, Macho och Pride magazine. Flitig besökare på Göteborgsfestivalen “Heterohatets dag”. Ogillar “mansnormer”, maskulinitet i allmänhet (om jag har förstått det rätt), särskilt “svennars” mansnormer, vilket kanske sågs som en merit då han av jämställdhetsministern nyligen utsågs till expert i regeringens mansfrågeutredning (om detta skriver bland andra Ekvalist här).

Men tillbaka till krönikan. Chavez Perez inleder med:

“Någon har försökt tända eld på Lillholmsskolan i Vårberg, inte långt ifrån mitt tidigare hem. Hjärtat knyter ihop sig i min bröstkorg//”

Som följs av det relativt förnuftiga:

“Men att många unga män i miljonprogramsförorter är utsatta för allehanda diskriminering betyder inte att de automatiskt har rätten på sin sida.”

Men sen går det omedelbart överstyr:

“Tvärtom, de politiska rörelser i europeisk historia som i dag är mest förkastade lockade alla till sig unga arga män från utsatta samhällsklasser.”

Ok, låt gå för det – men notera att fokus har skiftat till högerextremism och fascism – nu skriver Chavez Perez alltså om vita, unga, arga män.

Sedan följer en märklig vänsterrevolutionär krumbukt:

“Vi måste kollektivt släppa revolutionsromantiken. Kidsen som härjat inför mobilkameror sjunger inte på Internationalens kända strof om att ”sista striden är här”. Att försöka tända eld på en skola är inte en revolutionär handling som ska föra samhället framåt. Lika lite som ett bokbål är det.”

Aha, bränderna i Husby är alltså ingen riktig revolution? Och vi skall alla “släppa” den självklara och positiva längtan vi har efter en riktig vänsterrevolution, där våldet leder någonstans (“den sista striden”)? Upproret är alltså inte rätt slags uppror? Chavez Perez fortsätter:

“Bränder av bilar, kulturhus eller skolor är inte ett tecken på att folket äntligen reser sig för att göra uppror. Denna infrastruktur som omvandlas till aska är medel för förortsbors frigörelse. Medel som någon nu vill ta ifrån dem.”

Lyssna på denna igen: “…folket äntligen reser sig för att göra uppror”. Intressant att denna krönika publiceras i Svenska Dagbladet?

Den här tycker jag är mycket intressant:

“Samtidigt som jag levde bland boktravar fanns några unga killar i Vårberg som hade annorlunda ambitioner. De ville synas till varje pris. Med trimmade mopeder körde de på gångbanor i hög fart så att barn blev rädda och fick hoppa åt sidan. De här unga killarna fick kickar av att utöva makt på det mest primitiva sätt, att sätta skräck i andra. De var ett litet fåtal. De är inte representativa för ett område som Vårberg.”

Här verkar det som att just när det gäller invandrarungdomar så är det viktigt för Chavez Perez att inte använda sig av kollektiv skuldbeläggning. Han uttrycker just detta och med skärpa. Men lustigt nog, när det gäller gruppen män – i första hand den heteronormativa, etniskt svenska mannen – så är kollektiv skuldbeläggning själva kärnan i det perspektiv som är Chavez Perez. Skulle till exempel det av feminister skapade retoriska greppet “Mäns våld mot kvinnor” av Chavez Perez kunna nyanseras med att “det handlar om ett litet fåtal”. Jag skulle inte tro det (trots att det ligger till just på det viset).

Denna är ganska bra:

“Vandalismen som nu uppmärksammas av medier känns igen. De här killarna har en agenda. De vill skapa ett bättre liv, men bara för sig själva. Och det vill de skapa på bekostnad av andra. När de har någon att trampa på får de äntligen känna sig mäktiga. Den skräckinjagande känslan av att vara liten och förbisedd får falna för en stund.”

Men återigen kan Chavez Perez inte hålla sig:

“De som nu sätter eld på bilar är få och oorganiserade. Därför hör vi inte stöveltrampen.”

“Stöveltrampen” måste in. Återigen knyter berättelsen an till en högerextrem hotbild. Men kanske menar Inti Chavez Perez att när förortsgängen organiserar sig bättre så kommer dessa att omvandlas till högerextrema grupperingar som marcherar i strikta, stöveltrampande led? Eller menar han att när vandalerna blir fler och organiserade så kommer de att mötas av en stöveltrampande motkraft?

Ja, jag blir förbryllad. Men knappast förvånad. Det är obegripligt, på gränsen till skandalöst, att en person som Chavez Perez utses till “expert” på mansfrågor, kanske inte förvånande då heller att han bereds plats att skriva krönikor av detta slag i Svenska Dagbladet? Kan det bero på att Chavez Perez är så “rätt” i dagens offentliga debatt att han är bortom kritik?

Inte Inti, inte?

Läs även Ekvalist om sexistisk kravallbeskyllning.

12 thoughts on “Inte Inti, inte?

  1. Tack för länkar! Inti Chavez Perez är ett bra exempel på en maktmänniska i samhällstoppen som krumbuktar sig skrynklig för att försöka framstå som betrampad och förtryckt. En åsiktsmegafon med tillgång till stormedier som talar som om han vore i underläge. Märkligt.

  2. Illavarslande, kommer osökt att tänka på Masoud Kamali. Där resultatet som bekant blev ett komplett identitetpolitiskt haveri och drivor av helt oanvändbart material. (förutom alla förlorade år/uppbundna resurser till spillo)

  3. Jag tycker det var uppfriskande att han var så rak med att många förståsigpåare drömmer om väpnad revolution och att det är sådana fantasier de projicerar på vandalerna. Om fler av våra krönikörer var så transparenta tror jag Svensson hade hajat till. Blodiga revolutioner är populärare bland journalister än verklighetens folk misstänker jag.

    Att SvD och Alliansen använder akademiker som drömmer om väpnade vänsterrevolutioner som experter tycker jag förtjänar mer uppmärksamhet. Det sätter också den ständigt upprepade floskeln om att politiken har förflyttats högerut i perspektiv.

  4. Jag stötte på fenomenet Inti Chavez Perez i debatt med Bob Hansson som mycket ödmjukt undrade om han fick yttra sig om kvinnligt partnervåld. Jag gillade honom inte då men har tänkt om flera gånger. Flera twitterdialoger har jag haft med ICP och han har gjort några väldigt bra inlägg. Bland annat vad gäller sexarbetare. Men jag kan inte förstå hur han kan utses som expert i en statlig utredning om mansrollen? Varför blev P.M.Nilsson sidsteppad? Nåväl, det är inte honom Inti Chavez Perez ersätter, men ändå!
    Jag tror mycket problem kommer med Maria Arnholm.
    Jaså, var jag off topic. Då så!

  5. Precis som ngn annan i kommentarsfältet så hörde jag Inti första gången i debatt m Bob Hansson och avfärdade honom som galning mer eller mindre. .Men jsg måste s äga att jag tycker denna krönika har många poänger. Rubriksättningen innehöll “manligt våld” vilket retar mig men det är onekligen övervägande arga unga män som deltar i upplopp och vårt samhälle har i uppenbara problem att
    hantera detta och det är uppfriskande m ngn fr vänster inte hänger på den revolutionromantik som megafonen osv kör.

    • rebecka: Ja, den har sina poänger. Men det är just de dubbla måttstockarna som irriterar mig. Att ICP verkar oförmögen att applicera samma sunda förnuft i genusfrågorna.

  6. Jag tycker nog inte att Intis krönika var så dålig. Han tar ju faktiskt starkt avstånd från kravallerna och försöker mest säga ifrån mot dom på vänsterkanten som vill romantisera. Referenserna till bokbål och stöveltramp syftar väl främst på att dom här “kidsen” beter sig lika illa som nazister?

    Det som kanske provocerar i tonfallet är väl att han skriver från ett vänsterperspektiv. Dvs, han lägger stor möda på att förklara varför vi inte ska glorifiera våldsverkarna. Något som för mer mittenorienterade debattörer framstår som alltför självklart för att behöva sägas.

    Tack annars för en mycket bra blogg. Har precis upptäckt den och läst många av de tidigare posterna, och du sätter fingret på väldigt mycket av vad som gått snett med den svenska feminismen.

    • Eric: Tack. Nej, dålig är den inte. Men som sagt, jag begriper inte varför han inte ser hur fel det är att kollektivisera så fullkomligt i vissa frågor (genus), men när det plötsligt gäller ett kollektiv han själv identifierar sig med (invandrare), då skall det problematiseras och slås fast att det inte gäller hela kollektivet osv. Själv är jag emot all form av kollektiv skuldbeläggning.

      • Du har då höga förväntningar på ordmärkarvänsterns företrädare : )

        Jag tror knappast att den här sortens debattörer utgår från logik och konsekvens när dom argumenterar. Om du nämnde den här invändningen för någon feminist, postkolonialist el dyl så skulle den nog inte förstå vad du menade. I den mån dom alls försöker “analysera” samhället snarare än att bara känna efter vad dom tycker så utgår dom i regel från färdiga teser. Så vita heterosexuella män är alltid förtryckare oavsett vad dom egentligen gör, och tvärtom för diverse minoritetsgrupper. Det är åtminstone mitt intryck efter ett antal misslyckade debattförsök med postmoderna vänstermänniskor.

        Jag vet faktiskt inte hur man ska kunna diskutera med sådana utan att man talar förbi varandra, för det är inte bara ideologin som skiljer sig. Hela deras världsbild, de underförstådda kunskapsteoretiska utgångspunkterna etc är helt ställda på huvudet av postmodernistiskt, upplysningsfientligt flum.

        • Eric: Håller med på alla punkter. Det är också mitt intryck att det är omöjligt att diskutera med dessa människor. De vill ju heller knappt diskutera (“våga vägra debatten”). Det är lönlöst. Man får hitta andra vägar och gå förbi dem.

  7. Pingback: Niclas Järvklo i DN | Susanna's Crowbar

Comments are closed.