När tar de osynliggjorda männen bladet från munnen?

Per Hagwall skriver idag skarpt om de osynliga männen i media. Jag ser och märker av samma osynliggörande och jag hoppas att vi blir fler för varje dag (både kvinnor och män).

Den absurda vinklingen i medierna, som nästan alltid utgår från ett feministiskt perspektiv (oavsett vilket ämne som berörs), verkar idag ha nått ett slags peak performance.

Pojkars och mäns lidande eller utsatthet är inte bara ointressant – det verkar ständigt vara angeläget att mörka och ljuga om. De mäktiga feministiska medierna anstränger sig till det yttersta för att hålla fast i den förvrängda verklighetsbild som man menar är den rätta (helt oavsett om den stämmer eller inte).

Hagwall är ödmjuk i sin avslutande frågeställning:

“…syftet bakom vinkeln kan vi bara gissa oss till.”

Jag är inte lika ödmjuk idag. Naturligtvis finns det ett syfte bakom. Det är lika iskallt, omänskligt och destruktivt som den ideologi som driver på hatet och polariseringen, nämligen den feminism och statsfeminism som genomsyrar hela samhällskroppen.

Logiken är enkel. Bara ett utblommat manshat kan rättfärdiga denna människosyn. Att män synliggörs som ondsinta förövare och ägare av dåliga egenskaper – och osynliggörs som offer, lidande eller som ägare av goda egenskaper.

Fallet med den ofredande socialdemokraten i Göteborg är avslöjande och länkar rakt in i hela näthatsdebatten. Mannen ifråga (vars hudfärg naturligtvis aldrig har varit intressant – men som nu verkar på gränsen till smärtsamt ointressant i rapporteringen, eftersom den plötsligt inte kan talas om), har alltså skrivit hundratals hotfulla och hatiska brev till olika personer, också kvinnor i offentligheten.

Efter Uppdrag Gransknings feministiska näthatsreportage skrev Bodegan om detta – att det inte är osannolikt att det näthat som beskrevs i det dramatiska upplägget lika gärna kunde ha kommit från en eller ett fåtal personer. Men att tänka så långt låg ju inte i UG’s reportrars intresse att göra öppet, eftersom det politiska budskapet var kristallklart i spridningen av föreställningen om de många onda, vita, näthatande männen.

Det är sannolikt att denne socialdemokrat också ligger bakom hoten gentemot flera av de kvinnor som uppträdde i Uppdrag Granskning. Men det får vi inte reda på. Och precis som Per Hagwall skriver så är det anmärkningsvärt att rapporteringen alltså fokuserar på att mannen har hotat kvinnor – inte att han har hotat både kvinnor och män, kanske rent av fler män än kvinnor.

Media använder alltså detta fall till att ytterligare spä på föreställningen att kvinnor hotas i offentligheten (av män), utan att göra en koppling till den tidigare rapporteringen, i till exempel Uppdrag Granskning.

Detta är den politiska feminismen som arbetar genom medierna. Förvrängning. Vinkling. Undanhållande av sanningen. Allt för det politiska projektet. Allt för sekten. Allt för feminismen.

Ett annat exempel som både jag och andra skrivit om tidigare är de unga männens välmående, hur illa det egentligen står till. Vi får inte reda på det, tvärtom vinklas nyheterna gentemot föreställningen att det är de unga kvinnorna som har det svårt. Syftet är naturligtvis detsamma som när det gäller rapporteringen om hot mot kvinnliga politiker eller näthat generellt. Osynliggörandet av hur det drabbar män är totalt.

När media skall rapportera om självmordsstatistiken bland unga ger siffrorna från SCB fel budskap. Att skriva som det är, att långt fler än dubbelt så många unga killar begår självmord jämfört med tjejer, är inte på agendan. Det skulle ju ge en felaktig verklighetsbild utifrån ett feministiskt perspektiv. Så vad gör man? Man väljer att inte prata om självmord som sådant – utan om “självmord och självmordstankar”. Då ser det plötsligt mycket bättre ut. Staplarna man nu kan rita upp visar att det återigen är tjejerna som lider och mår dåligt. Osynliggörandet är totalt också här. Mönstret är detsamma.

De “sanningar” som sedan etableras i medierna får snabbt sitt eget liv. Svenska Dagbladet väljer att bara fråga kvinnliga riksdagsledamoter om hot och kränkningar. Det blir en “kvinnofråga”. Snart refereras denna undersökning av andra feminister och journalister som tar det ett steg vidare, att det mestadels är kvinnor som hotas. Osv. Vi ser denna visklek ständigt upprepas. Och det finns ett syfte bakom naturligtvis.

Feminismen är inte en god kraft.

Det “inbördeskrig” som många feminister själva öppet påstår sig befinna sig i kan bara upphöra om vi får slut på detta vansinne. Feminismen måste granskas hårdare och måste dras ut i ljuset, där vi förhoppningsvis kommer att se den förtvina och skrumpna ihop.

21 thoughts on “När tar de osynliggjorda männen bladet från munnen?

  1. Väldigt bra skrivet om ett av de värsta och viktigaste samhällsproblemen i Sverige idag! Tack!

  2. Pingback: Viktiga grejer « Toklandet

  3. Jag är mycket imponerad av din framställning, klockrent i sin avsikt samtidigt som väldigt koncist.
    Man måste nog köra verklighetsfrånvänt och med lögn om inte denna sanning skall framstå klart och tydligt.

  4. Jag mejlade faktiskt reportern på SVD som skrev om hat och hot mot kvinnliga riksdagsmän och frågade varför hon inte tog upp hat och hot mot manliga riksdagsmän.Jag påstod också att det inte borde vara omöjligt att göra en sådan undersökning eftersom de manliga ledamöterna är relativt få. Svaret jag fick var “det blev så denna gången”. Konstigt att
    det alltid “bara blir så” när feministiska teorier skall bevisas….

      • Jag tycker att det är kul att mejla och ifrågasätta det som journalister och andra maktmänniskor säger och gör. Då måste de åtminstone reflektera över att de saker de säger och gör märks utåt och att alla människor inte håller med dom.I vissa fall påtalar jag också att deras handlande kan drabba dom själva genom att jag och många andra kanske slutar att prenumerera på deras tidning eller kanske slutar att rösta på deras parti.Då kanske de tänker efter lite mera nästa gång innan de vräker ur sig en massa dumheter.

        Håller med dig om att hennes svar var lågt men inte förvånande.Hon kan ju inte säga rakt ut att hon struntar i om männen i riksdagen blir hatade och hotade men i praktiken gör hon ju det. Eller hon har åtminstone den sedvanligt feministiska tron på att det alltid är kvinnorna som det är mest synd om

  5. Ni kanske har noterat att Maria Sveland belönas av Sveriges Radio för sina lögner och för sin ”modiga” vägran att ta debatten genom att få bli sommarpratare i år. Denna högtidsstund inträffar den 22 juli. Då kommer hon vara i sitt esse, att oemotsagd få mala på om hur hon ständigt drabbas av folk som tycker annorlunda. Det är öht mycket vänster bland sommarpratarna i år, med några få undantag. Kielos, som också ska få oss på dåligt humör med hjälp av både svårt talfel och fåniga ställningstaganden, har redan hyllat Svelands medverkan på twitter.

    • Självklart måste extremfeministerna få en plattform där de kan påstå en massa utan att någon kritiserar dom.Sr förnekar sig inte.

  6. Någon har sagt det förut: att läsa dig är som att andas rent syre; knivskarpa analyser som obevekligt blottar den infekterade, skavande flisa i vår samhällskropp som utgörs av feminismens förljugna ideologi.
    Applåder!

  7. Bra observerat, Kimhza! Medierna har i stort sett bara plats för kvinnofrågor bland genusavdelningarna. Alla andra genusfrågor är ointressanta för den som styrs av könsmaktsteorin som ledstjärna.

Comments are closed.