Hjälp, jag är kär i en feminist!

Bodegan kommer att ha lite ändrade öppettider nu under sommaren, vi räknar med en eller ett par inlägg i veckan. Detta då det främst är under denna tid som mycket annat konkurrerar om tid och uppmärksamhet.

Det är roligt att se att fler och fler riktiga jämställdhetsbloggar dras igång, som en inledande manifestation mot den allt mer människofientliga feminismen. Det är bara att jobba på! Insikten och kunskapen sprider sig sakta men säkert. Allt fler kommer på sikt förstå att feminismen inte längre är en god kraft – och överhuvudtaget inte handlar om jämställdhet. Men också att de som är kritiska mot feminismen är sunda, vettiga och bra människor, ofta humanister, med grundövertygelsen att kvinnor och män är lika värdefulla människor.

Innan jag knyter an till den något spektakulära rubriken vill jag reflektera en smula över sådant som andra tagit upp. Nu är det ju festivalsommar igen och givetvis dras det feministiska artilleriet igång om ojämställda festivaler. Det finns inte lika många tjejer och kvinnor som sysslar med musik (drar igång band, jobbar som DJ’s osv), som det finns män, och detta målas upp som ett enormt problem – och som ett uttryck för ett patriarkalt förtryck. Som alltid pratas det om att “inte släppas fram”, “glastak” och andra osynliga fenomen som är i vägen. Det här är alltså stora nyheter i Sverige, att bara två eller tre av tio artister på flera festivaler är kvinnor. Nu finns ju visserligen Feministiskt Perspektiv, förlåt Dagens Nyheter som sponsrar Music & Arts på Skeppsholmen. Här är det i år bara tre av tio manliga artister – och när man pratar om vita, straighta män brukar siffran hamna på en av tio. Sen finns det ju andra som går ännu längre och inte tillåter manliga artister alls.

På ena sidan alltså människor som gillar musik och sysslar med festivaler – som bokar de band och artister som de tror publiken gillar, både kvinnor och män (och som gång på gång försäkrar att de inte bryr sig om vilket kön artisterna har). Och på andra sidan de politiska feministerna som är besatta av kön och genus och till och med stänger ute manliga artister. Det är som det brukar se ut alltså. Men då skall man också komma ihåg att de politiska feministerna i stort sett kontrollerar media och i många delar kan beskrivas som en härskarklass idag. Det skulle därför till exempel inte förvåna mig om vi på sikt får se statsfeministiska öronmärkta utbetalningar till de arrangörer som arbetar feministiskt (och i möjligaste mån undviker att boka vita, manliga, heterosexualla artister).

I dessa tider av lastbilsflak med studenter, också här på Södermalm, slår det mig hur absurda dessa nyheter egentligen är. I de mest poulära innerstadsskolorna i Stockholm (inte minst på Södermalm), är det i nuläget bara två av tio manliga studenter. 80% tjejer. Samtidigt kommer det täta rapporter om att pojkar betygsdiskrimineras strukturellt, kanske allra mest just i Stockholm (att pojkar diskrimineras brukar nämnas som en bisats, utan någon större vikt). Vi har alltså en situation där pojkarna i rasande takt försvinner från de populäraste och högre utbildningarna. Men svenska medier basunerar istället ut att det pågår ett förtryck genom att inte fullt hälften av sommarens festivalartister är kvinnor…

Jag säger det igen: Detta är statsfeminismen.

Och nu till den allt mer asexuella Söderhipstern. Många har redan skrivit bra och problematiserat ämnet – och Katerina Janouchs krönikor. Det här är ju ett ämne som ligger mig nära, nästan för nära (kanske är det också därför jag har avvaktat med att skriva om det). Jag vet precis vad Janouch är inne på – även om min analys och mina slutsatser hamnar i en helt annan hörna (Janouch är ju som bekant feminist).

I de innerstads- och Södermalmskretsar där jag rört mig i många år är det alldeles uppenbart att någonting inte står rätt till. Nästan alla kallar sig feminister men verkar samtidigt inte förstå innebörden eller konsekvenserna av den feminism som idag genomsyrar samhället. Killar försöker vara goda feminister (och gärna förödmjuka sig själva och andra män), för att få uppskattning, men det går så där. Dels är inte uppskattning (vilket de ofta får), samma sak som attraktion (vilket de inte genererar). Dels blir det inte särskilt mycket sexlust när man spenderar sina dagar med att slå ner på på det man kallar “manlighetsnormer” och föreställda makthierarkier. I miljöer där det heterosexuella samlaget (utan mothugg), kan beskrivas som våldtäkt, i kretsar där manlig sexualitet i största allmänhet ses som osund och oönskad, i en kontext där offentliga personer öppet kallar män för gubbslem eller sölkukar, i ett land där Anna Ardin (som är en del av samma innerstadskretsar), har fått Julian Assange inlåst på en ambassad i London för att hon trodde att den kondom han använt kanske var trasig, ja, hur sexigt känns det? Är det rätt bakgrundsmusik för en sensuell kväll tillsammans?

Nej, jag tror att män hittar andra vägar. Men det gillar inte (de heterosexuella) feministerna heller. Att svenska män träffar kvinnor från andra länder har av feministiska medier nu framgångsrikt stämplats som det föraktliga “fruimport”. Samtidigt verkar de heterofientliga feministerna inte förstå hur medsystrarna överhuvudtaget kan dras till män, “könsförrädare” kallar ju den uppburna queerfeministen Tiina Rosenberg till exempel kvinnor som ligger med män.

Stockholms innerstad är fullproppad med vuxna människor som inte ligger med någon alls. Kvinnorna för att de inte hittar rätt man, de högutbildade, snygga och väletablerade 30- och 40-åringarna slåss alla om samma lilla grupp alfamän, men de flesta blir utan (och det är oftast inte aktuellt att “gänga ner sig”). Männen för att de förnekar sig själva och inte sällan föraktar sin egen sexualitet (i god feministisk anda). Eller är rädda och ängsliga för att göra fel, alltså fel på ett sådant sätt att det leder till våldtäktsanklagelser eller andra beskyllningar (stigmatiserande anklagelser som kan förstöra alla framtidsutsikter). Pornografi blir sannolikt också en “säker” variant av sexualitet för män idag. Och givetvis höjs många feministiska röster för att även förbjuda denna. I sammanhanget kan vi också notera att “sexleksaker” för kvinnor säljs öppet och entusiastiskt på svenska apotek, medan samma typer av sexleksaker, men för män, aldrig skulle säljas öppet på samma sätt.

Jag förstår inte att Katerina Janouch och andra mediafeminister inte begriper denna självklarhet: Man kan inte syssla med malebashing tjugotre av dygnets timmar och sedan förvänta sig en timme härlig, manlig sexualitet. Det fungerar inte så.

Och nu till min egen situation. Jag är ju inte på något vis asexuell och jag skäms inte alls över att beskriva mig som en riktig man. Utan att gå in på detaljer så är jag djupt och oåterkalleligt förälskad i en kvinna som är feminist. Och jag har ingen aning om hur detta kommer att gå. Vårt fysiska kärleksliv är, utan tvekan, det djupaste och mest fantastiska jag någonsin upplevt (och jag kan med säkerhet påstå att det är detsamma för henne). När vi är tillsammans är det som ett fullkomligt samförstånd, en enhet, en helhet, ett mänskligt tillstånd jag inte trodde fanns. Kärleken har inga gränser.

Men sen kommer feminismen. Varje morgon, Dagens Nyheter slår upp någon ny historia, Sveland eller Björk får ytterligare några sidor. Mediernas politiska feminism och anti-humanism sipprar in genom vår vardag. Public Service, Sveriges Radio P1, varje dag, varje kväll. Feminism, malebashing och misandri. Och där sitter vi med frukostmackan och tekoppen och jag försöker prata om annat. Ser du hur mycket syrenen har växt? Vore det inte kul att åka någonstans tillsammans i höst? Men nej, det skall pratas om makthierarkier och kvinnoförtryck – och hejas på Sveland och viftas med svenska flaggor denna nationaldag för att markera mot den vidriga Dennis Nørmark.

Jag orkar inte gräla. Jag älskar henne.

Men går det att vara tillsammans med en feminist idag? Hur kommer man vidare i detta? Jag inser att vår sexuella attraktion är monumental, det är fulländat för oss båda, och vi har ungefär samma utbildning och intellektuella kapital (hon har dock mer av det reda kapitalet). Men välbefinnadet trasas ständigt sönder av den polarisering och det könskrig som vi ofrivilligt blir en del av.

Att vara kritisk till den avart av feminismen som idag gäller i Sverige likställs med att sympatisera med barnamördaren Breivik. Även vid frukostbordet, av den man älskar. Det är inte hållbart. Och det jag ser så tydligt, att den politiska feminismen utan tvekan har anammat fascistoida drag, det är heller inte hållbart när det handlar om den som man älskar.

Vem vet hur det här skall sluta? Inte jag. Men jag kan intyga att vi fortfarande är en handfull män kvar på Söder som har bra sex.

54 thoughts on “Hjälp, jag är kär i en feminist!

      • Jag menar, det går inte att fortsätta på detta viset. Tror inte att du mår särskilt bra av ha en på andra sidan frukostbordet som hela tiden för fram hur bra kvinnor är och hur dåliga män är. Som många andra skrivit måste du ta ställning och föra fram dina åsikter, långsamt eller snabbt är upp till dig. Allt beroende också på om du kan tänka dig att leva med denna person. Kanske kan hon se ljuset.

          • @Kimhza,

            Ett möjligt problem är att ju längre tid det går innan du berättar var du står – speciellt att du också driver en uppmärksammad blogg – desto större risk att hon tar illa upp, och känner att du varit oärlig och manipulativ. Rent tekniskt skulle hon ha en poäng, eftersom hon varit öppen med sina åsikter, medan du ‘smusslat’ med dina. Jag säger inte att tycker att du gör fel – det tog ett bra tag innan jag började inviga min hustru i hur jag tänkte (hon tog det väl och det har stärkt vårt förhållande, men hon var å andra sidan aldrig feminist) – utan bara att det finns klara risker med att inte säga något också.

            • Ulf T: Tro mig, jag har berättat var jag står. Det går inte fram. Inte ännu. Hon hör men lyssnar inte till orden. Det är än så länge omöjligt att bryta igenom barriären. I nuläget vägrar hon tro att jag är så “ond” som jag låter, enligt henne (att jag är kritisk mot feminismen). Ja, som sagt, vi får se hur det här går. Men älskar henne gör jag.

            • @Kimhza,

              Ulf T: Tro mig, jag har berättat var jag står.

              Ah, men vad bra. Då hade jag missuppfattat situationen. Att hon inte vill ta in det är förstås också ett problem, men av ett annat slag.

  1. Vad härligt att du är kär! Men alltså, det verkar vara extremt att bo där på Södermalm och umgås i kultur- och mediakretsar. Varför har hon valt dig? Det handlar väl inte bara om sexet? Varför har du valt henne? Tids nog tröttnar ni på att tala om syrenerna som vuxit sedan i fjol och era skilda ståndpunkter blir utgångspunkt för en konfrontation där du måste vara tydlig med var du står och vad du tycker. Om du undviker det kommer sexet att så småningom att dö ut. Jag tror att det ger sig av sig självt. Klarar ni den konflikten kan ni gå vidare, undviker ni varandra kommer ni att glida isär.

    • Tack! Jag tror du grejar det, framför allt om du är öppen med var du står. När jag läser kommentarerna nedan får jag en känsla av att det är många som lever ett dubbelliv – ett på nätet och ett tillsammans med vänner/flickvänner. I dubbellivet skapas föreställningar och rädslor som kan vara grundlösa – i soljuset spricker trollen. Det bästa sättet att ta reda på om det man tycker får sägas eller inte är att lugnt och sansat säga vad man tycker, utan att göra så stor sak av det. Jovisst, någon tycker att du har fel, någon protesterar lamt, men för det mesta accepterar folk efter en stunds eftertanke. Man behöver inte övertyga, man behöver inte försvara sin åsikt, det räcker med att delge den. Det är gott nog.

  2. Briljansen i inlägget står i bjärt kontrast till ämnet som är solkigt och görs solkigt av mediokra och ibland fullständigt obegåvade feministiska skribenter. I detta sammanhang väljer jag att inte nämna Katrine Kielos och Maria Sveland. De utelämnas. helt sonika och jag pratar hellre om exempelvis Nina Björk som har ett stort mått av påvisad elegans och verifierat kunnande om än paketerat i ett omöjligt ideologiskt degpaket som får en att undra hur tankarna går.
    Att män älskar kvinnor är inte nytt, det finns de som påstår att det är nödvändigt för utvecklingen,
    I vilket fall som helst, fortsätt att älska din partner och för allt i världen fortsätt att skriv!
    Frånsett detta kan jag inte annat en njuta av ditt inlägg!

  3. Håller med Anna om att du förr eller senare kommer till en punkt där du måste visa dina ståndpunkter gällande feminismen. Din sambo visar det ju med all tydlighet att hon köper det elitfeministiska paketet och du visar här på Bodegan att du inte gör det. Jag hoppas för er bådas skull att ni åtminstone kan vara överens om att ni inte är överens om feminismen och därmed kan fortsätta ert förhållande. Du skriver ju att hon är intelligent så hon borde ju kunna klara av att hantera kritik. Lycka till med kärleken !

    Vad gäller klagomålen om att det är för få kvinnor på festivalerna så håller jag med dig om hela ditt resonemang. Jag kan möjligen lägga till att det är konstigt att Music & Arts ses som ett föredöme där majoriteten av artisterna är kvinnor. Om man nu är för jämställdhet så borde det vara förkastligt när kvinnorna är i majoritet också. Fast då kommer väl det vanliga feministiska tänket fram om att man skall kompensera för århundraden av orättvisor alternativt att man använder sig av extremfeminismens måttstock där 51-100% kvinnor är maximal jämställdhet.

    Vad gäller Katerina Janousch så verkar hon ha svårt med tanken kring orsak och verkan.
    Om du som feminist försöker omvandla män till kvinnor light och kryddar det hela med lite
    förakt och förlöjligande så kommer det få konsekvenser. De män som försöker bli hederskvinnor och spelar med i spelet kommer förmodligen bli både kuvade och förvirrade i sin mansroll. Andra män kanske väljer att strunta helt i kvinnorna eller åtminstone i feministerna och då blir det nog lite dåligt med sex i genuskyrkan på Södermalm.Kanske får bli en dansresa till Gambia istället ;-).

    På tal om dansresor så är det konstigt att dom pratas det tyst om bland feministerna men om en man träffar en utländsk kvinna så handlar det om sexistiska svin som skaffar en postorderbrud att förtrycka.Det kan ju aldrig handla om kärlek.

    Håller med dig om att det är helt sjukt att kommunerna inte tar tag i pojkars problem i skolan utan låtsas att det är flickorna som har problem i alla lägen. Undrar vad det kommer få för konsekvens i samhället framöver ?

  4. Härligt med förälskelse! Jag håller med Anna. Förr eller senare måste ni prata värderingar. Antingen kommer det då att sluta med att hon blir “omvänd” eller med att ni går isär. Jag menar, en person som hejar på Sveland bär ju på ett mer eller mindre förtäckt manshat. En man som är tillfreds med att vara man och en mer eller mindre förtäckt manshatare är lika svårt att tänka sig i längden som en sverigedemokrat och en troende muslim. Ingen parallell mellan dig och sverigedemokraten eller muslimen i övrigt, men motsatsen är för förödande för att attraktionen ska bli bestående. Jag har haft ihop det med flera könsmaktsfeminister, men det var på den tiden när jag trodde på de där sagorna. Idag skulle jag dra mig ur snabbt. Det är inte värt risken om en konflikt skulle uppstå, vilket de tenderar att göra, åtminstone i mitt liv. Men jag önskar dig allt gott med förhållandet om du verkligen tror på det!

  5. Ojdå, en knivig situation. Underbart med förälskelse och i den första fasen som varar en eller ett par år har man en total blindhet för sin partners mindre bra sidor. De har dock en tendens att dyka upp i synfältet förr eller senare och då är frågan om hur ni båda kommer att reagera. nu vet du ju redan vad hennes inställning är, men det kommer en tid då den omedelbara förälskelsen klingar av och ska omvandlas till någonting annat. Men det vet du ju. Lycka till med allt och låt dig nu inte bara förledas in på den mörka sidan igen… 😉

    • Susanna: Du kan vara helt säker på att jag aldrig återvänder till feminismen:-) Som Rocki beskrev det (tror jag att det var): Det vore som att lära sig att inte kunna cykla. Det finns inte på kartan. Kanske har du rätt angående förälskelsens faser… Och knivigt är ordet. Tänk om alla hade varit lika kloka som du!

    • Man behöver inte vara överens om allt. Min man och kag tycker väldigt lika ang feminism men olika pm en hel del annat. Han vill gärna ha Che Guevara på väggen. Jag vill gärna läsa Neo…Jag ser mig inte som nyliberal men framförallt försöker jag gå honom att inse att han faktiskt inte är så vänster som han tror….Det finns en hel del som bekänner sig till feminismen som en del av att vara en god människa snarare än ngn djupare ideologisk förankring. ..så dom du beskriver din kvinna dvs som dig själv befarar jag dock stt hon inte tillhör dessa. Se till att hon lyssnar är mitt råd. Du säger att du varit tydlig
      men har hon läst bloggen t.ex? Att du jämställer dagend feminism m fascism osv. ..? Ingen vidare svelandamhänhste om hon inte vaknar av det och det är ju isåfall goda nyheter!

  6. Detta är vad feminismen gör med oss, med sin propaganda!
    Kolla på a class divided, ett experiment utfört av en lärarinna i USA på 60-talet.
    Byt bara ut ögonfärg mot kön….
    Samma retorik, med annan målgrupp, samma resultat….

    http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/divided/etc/view.html

    Den finns även på youtube, sök “a class divided”

    Att “statsfeministerna” är mycket väl medvetna om vad de gör tvivlar jag inte på, men de flesta “vanliga” kvinnor som kallar sig feminister är nog bara “nyttiga idioter” som rycks med i karusellen.

  7. Kan en ateist och naturvetare vara ihop med en kreationist och evangelist? Det går, men det ställer ganska stora krav på båda att acceptera varandras olikheter. Att man hittar andra samtalsämnen än evolutionsteori och frälsning. Religiösa brukar ha större problem med det. Lycka till.

  8. Anders Senior: Ja, påverkan är omfattande och helt klart destruktiv. Och många (både män och kvinnor) är medaktörer i denna nedbrytning som just nyttiga idioter. Jag har ju själv varit där.

    • Ja självklart är även (feministiska) män medaktörer.
      Medvetet i en maktposition eller omedvetet som nyttig idiot.
      Jag har även själv varit påverkad, även om jag aldrig varit feminist.

      Det är ju precis det som är det farliga med denna retorik, du tar ifrån dina offer all självkänsla, självförtroende och kritiskt tänkande.
      Vi blir alla antingen nyttiga idioter, som hjälper dem i sitt värv, eller vilsna, lättledda (lättlurade), viljelösa får som går dit de pekar.

      Och det är precis det de är ute efter, visa av erfarenheter från sina kollegor i DDR…..

  9. Jag fattar inte hur det ska gå till. Feminismen har ju maktanspråk att påverka i den personliga relationella sfären. För att det ska hålla måste hon vara en posörfeminist som bara har sina åsikter för att hennes grupp har det, men som inte har den verkliga feministens ingripande maktanspråk. Konservativa brukar ofta observera paradoxen att framgångsrika liberaler inte lever så liberalt som de lär, utan ofta lever väldigt konservativt. Om ert förhållande håller, så antar jag att hon hör till den gruppen, dvs. de som är “vänster” i tal men “höger” i privatlivet, och särskilt de viktigaste delarna av privatlivet.

  10. Grattis! Kärlek är vad som gör att jag känner hopp, särskilt i frågan om hur män och kvinnor ska kunna finna varandra igen. Det är egentligen oförskämt, så jag hoppas du ursäktar, men det är för svårt att hålla sig från att komma med välvilliga råd. Det låter mellan raderna som att du inser att den nuvarande situationen, där du undertrycker dina värderingar, inte är hållbar. Sedan jag började läsa din blogg har jag undrat över hur du lyckas upprätthålla ett liv under åsiktstäckmantel, det låter som att du närmar dig din gräns?

    Frågan är vem av er som behöver den andra mest? Kanske valde hon dig för att hon omedvetet behöver hjälp att bryta sig ur den verklighet byggd på teoretiska rationaliseringar som krävs för att ha radikalfeministiska åsikter? Hon kanske behöver någon som ser världen, inte tänker den?

    Jag har alltid haft annorlunda politiska åsikter än mina partners och deras åsikter har alla blivit mer konservativa med tiden. En gång hade jag en relation med en kvinna i kpmlr och även om hon inte hann bli konservativ i vanlig bemärkelse verkar det ha varit ett uppvaknande för henne att jag som i hennes världsbild borde vara egoism personifierad egentligen var varm, kärleksfull och empatisk men ur ett annat perspektiv än hennes.

    I min erfarenhet är grunden att man respekterar varandra, en vilja som förhoppningsvis följer av kärleken. Till grundläggande respekt hör att man inte ständigt provocerar sin partner. Av din beskrivning låter det som att du inte gett henne chansen att visa dig den respekten. Apropå manligt så är det dessutom inte så manligt att inte stå för sin åsikt, och som Anna Brodow Inzaina säger ovan kommer det säkert i längden tära på även den sexuella relationen om du inte kan det. Med all respekt, du verkar navigera svåra vatten.

  11. Grattis till henne då som hittat en av de få kvarvarande riktiga männen på Söder. Inte konstigt att hon njuter. Men det låter avigt att inte kunna dela samma tankar. Kanske kan du få henne på bättre tankar, avprogrammera henne. Ta det lite i sänder så kanske det går upp ett ljus så småningom. Om hon inte är villig att ändra sig så får du om ett år eller så bestämma dig för vad som är viktigast: fysisk eller mental relation (bäst är en kombination förstås). Jag hade en gång (har) en japansk vän och trots att han var välutbildad (delvis i väst) så var det för honom otänkbart att ha en relation med någon som inte delade hans filosofi eller snarare religion. Han åkte tillbaka till Japan, gifte sig med en japanska och de är fortfarande tillsammans.

    • Maria: Ja, visst är det avigt. Jag vet faktiskt inte – har ingen aning om – huruvida detta är möjligt i längden. Allt jag vet är att det är riktig kärlek. Mellan man och kvinna.

  12. Huh, tuff skit måste jag säga! Men vad gör man när man blir kär? Hoppas att inte genusglaögonen sitter alltför hårt fast på henne utan att hon kan få en glimt då och då av verkligheten. Men det ordnar sig säkert!

  13. I ett bra förhållande ska det gå att diskutera politik med självdistans och bibehållen integritet, även när åsikterna diffar åt varsitt håll . Det spelar stor roll vad man diskuterar . En artikel i DN, eller måste någon absolut bekänna färg och därigenom tävla om att få det sista ordet i diskussionen ?

    En stor skillnad.

  14. Den fysiska relationen är viktig men det går ju inte i längden att smygskriva på sin blogg, där alla vita och svarta lögner i svensk offentlighet synas och samtidigt hålla tyst i privatlivet för sin flickvän.

    Stå för den du är rent ideologiskt och om hon inte kan acceptera det så bör du gå vidare. Dina odds är mycket bättre än vad du tror. Själv är jag flashback-reaktionär med icke-europeisk flickvän. Visade sig vara betydligt lättare att förklara mina nationalistiska åsikter för henne än svenska flickor då hennes kontext är att det helt enkelt är knäppt att inte värna sitt lands nationella intressen. Om hon verkligen tycker om dig så kommer hon acceptera att du tycker ideologiskt fel.

    • Fredrik: Jag ser det inte riktigt som att “smygskriva”. Även om jag skriver under pseudonym. Mina åsikter är jag helt öppen med – med henne som jag älskar. Men jag väljer ofta att inte ta striden, eftersom det bara leder till gräl. Jag säger bara vad jag tycker (en gång), sen försöker jag avbryta och prata om annat. Jag vill också passa på att understryka att jag inte är nationalist, utan humanist. Att gilla Sverige och tycka att det är något fint med att det finns ett svenskt språk och en svensk kultur (vid sidan av andra språk och kulturer), är för mig något självklart, men det är för mig något helt annat än “nationalism”.

  15. Det här är fantastiskt skrivet. Naket, utlämnande och personligt. Att vara människa är att både ha hjärna och hjärta och att endast använda en av dom är inte att leva fullt ut. Men ack så de ställer till det för varandra ibland. Storslaget!

    Vad gäller din beskrivning av Janouch och att det inte fungerar att smutskasta män och manlighet för att sedan en timme på kvällskvisten önska att mannen ska bli en “riktig man” i sängkammaren tänker jag att det resonemanget verkligen är höjden av objektifierande.

    Feminister som Janouch reducerar män till objekt som inte tillåts ha några känslor. Det hela är inget problem förrän de drabbas själva, men de bryr sig inte om männen utan de funderar över hur de ska fixa problemet så att de kan få “bra sex” igen. Männen blir nåt slags simpla påsättare som bara ska leverera när det gäller. Är inte det objektifiering vet jag inte vad som är det.

  16. Åh gud jag älskar kärlek.

    Ni kan väl prata om det vid tidpunkter ni vet att ni tar igenom de samtalen.. Inte alltför ofta för guds skull. Bitvis , med långa mellanrum bara.

  17. Jag är inte så aktiv i bloggosfären f n men detta var väldigt intressant.
    Jag tror att du ska visa största möjliga förståelse för hennes hållning (även om du naturligtvis inte ska jamsa med). Hur stor del andel av landets befolkning är bekännande statsfeminister i dag? 40-60 procent? Det är ju helt orimligt att tro att det skulle bero på avgörande brister i personligheten. I så fall skulle ju tyskarna efter 1930-talet vara diskvalificerade från mänskligheten, liksom amerikanerna som stödde kriget i Vietnam (definitivt majoriteten vissa tider), etc. Exemplen är hur många som helst.
    Idéer är – som tur är – onda oerhört mycket oftare än människor. Tror man något annat är det lätt att hamna i rasism och annat elände. Men människan är ett flockdjur, vilket ibland tar sig otäcka uttryck. Det ingår i det mänskliga att yla med majoriteten och gosa i dess värme.
    Om du är kär i henne är hon naturligtvis den rätta. Hon kan inte hjälpa att tidsandan är som den är. Ansvaret ligger hos dem som sätter diskursen: politiker i hög position, skribenter med daglig tillgång till ledar- och debattsidor, advokater och åklagare som väljer pengar framför rätt.
    Jag tror, av viss egen erfarenhet, att ett möjligt sätt att bli mer överens vid frukostbordet är att fokusera på enskilda sakfrågor snarare än ideologi. Och att säga upp prenumerationen på DN i smyg.

  18. Om du har berättat för henne var du står är det egentligen oförskämt av henne att fortsätta driva sin linje. Att hon, som du skriver ovan, har svårt att förstå hur du kan vara så “ond” skulle jag svara med att driva med henne. Problemet i er relation är värt att ta på allvar men hennes ifrågasättande av dig är det inte.

    Jag vet inte om du utforskat den delen av internet men en fördel med att vara på den här sidan åsiktsklyftan är att det finns en hel uppsjö män som har lagt ner oändligt med tid på att försöka förstå vad som empiriskt fungerar i relationer. Man får förstås sålla en del men det finns ändå mycket att lära. Eftersom många män har problem med kvinnor som har vassa tungor eller är mer konfliktbenägna än männen trivs med finns det givetvis tips om hur man ska bemöta det. Ett klassiskt råd som jag tror passar dig är “agree and amplify”. Du kan hitta mer om det, men kortfattat, gå inte i försvar utan håll med och driv med henne. Det är en förvånansvärt bra strategi, det är lätt att få otrevliga interaktioner retsamt flörtiga istället och det neutraliserar vad som annars lätt blir en maktkamp som det är svårt för män att ta poäng i. Dessutom är det helt i linje med forskning om lyckliga relationer. Det sägs att ca 60% av alla relationer har en stor motsättning som de aldrig reder ut. De som fortsätter leva lyckliga brukar hitta ett sätt att skämta kring motsättningen.

  19. Det låter som att du fått smaka på könsmaktsordningen.
    Sex är makt helt klart!
    🙂

    Du måste komma ut ur garderoben…

Comments are closed.