Lisa Magnusson igen

Med Kristin Lundells feministiska påståenden om de vita männen som det som “alla vet” innebär en strukturell kvalitetsgarant för musik i färskt minne (Lundell vill ju sprida föreställningen om ett lurande västerländskt patriarkat som styr och ställer i musikvärlden), är det intressant att ta del av Forbes rankning av världens mäktigaste musiker. Fyra av fem är kvinnor i den absoluta toppen. Ekvalist skriver mer om detta.

I dessa ljuvliga semestertider är det så underbart att slippa könsmaktssexism och feminism under några dagar i sträck (ja, förutsatt att man inte frestas att slå på Sveriges Radio, där det naturligtvis ständigt väller ut i strida strömmar). Borta från Södermalm, surdegshotellen och de besynnerliga feministiska talibanskäggen, väck från genusextremister, manshatare och övriga journalister och programledare i SVT som flockas längst Götgatan och Hornsgatan. På behagligt avstånd från rasisterna i de antirasistiska nätverken, borta från Södra Teatern och alla kommunister, feminister och andra demokratiskeptiker. Hur skönt är det inte att njuta av de öppna landskapen och vidderna i detta vårt vackra land? Finna andrum. Tänka på annat.

Men så dimper gårdagens Metro (Stockholm), ner i mitt uppmärksamhetsknä – helt ofrivilligt (och jag avstår från att beskriva omständigheterna närmare). Men då måste jag också bara kommentera ännu en bedrövlig och feministisk krönika av bekanta Lisa Magnusson (Bodegan har ju tidigare skrivit om Magnussons människosyn).

“Som att vi inte kommer någonstans” heter den i pappersutgåvan. Den kunde användas som kurslitteratur i ämnet “Lögner, propaganda och retorisk taktik”, nästan som en mall. Vi hittar det mesta av feministiska myter och ingenting är givetvis underbyggt utan består bara av påståenden eller omskrivningar så att läsaren skall dras med i den politiska rörelse som krönikören tillhör (den politiska, radikala feminismen).

Magnusson har ju den egenheten att hon brukar lägga in ett par meningar eller tankar i sina texter som är “mänskliga”, alltså att hon i någon humanistisk mening gör anspråk på att bry sig om både män och kvinnor. Men sen består resten av texten av den sedvanliga malebashingen och vurmandet för kvinnan som det ständiga offret – så det slutar alltid i den misandri och feminism som Magnusson uppenbarligen både står för och tycker är berättigad.

Hon går snabbt till attack mot danskarna (inte oväntat är ju Danmark numera den stora fienden i svenska, feministiska kretsar – efter DN’s hånfulla publicering och kommentering av Dennis Nørmarks försök till dialog över gränserna). Magnusson påstår att en av sju danska män inte kan se problemet med att “våldta kvinnor som har kidnappats och hålls som slavar”.

Magnusson hänvisar till en “ny stor undersökning”. Men ingen ytterligare referens. Vi vet ingenting om vad det här är för slags undersökning, men vi kan omedelbart anta att det handlar om en frågeställning som handlar om prostitution och där sedan Lisa Magnusson själv har konstruerat föreställningen om att “våldta kvinnor som har kidnappats och hålls som slavar”. Sådan verkar ju Magnussons syn på kvinnliga sexarbetare vara (om manliga prostituerade verkar inte Magnusson ha några som helst tankar, likt de flesta feminister).

Men lyssna på det. Här har vi en svensk krönikör och journalist (det gör ont i hela kroppen att kalla denna skribent för “journalist”), som helt obekymrat och förmodligen med efterföljande ryggdunkningar påstår att upp emot 20% av Danmarks manliga befolkning gillar och inte har några som helst problem med det som till exempel hände i Ariel Castros källare, där kidnappade kvinnor hölls som slavar och våldtogs.

Det publiceras. Det är ju politisk korrekt i Sverige idag att skriva den här typen av groteska lögner och sjuka påståenden. Men är det så konstigt att människor i Danmark börjar tröttna?

Sen fortsätter krönikan. Vi har att polisen inte tror på varje kvinnas berättelse om vad som hänt (om något för kvinnan jobbigt har hänt). Det är i Magnussons värld skandalöst att man inte automatiskt tar varje kvinnas berättelse som sanning. Punkt.

Vi har att Magnusson bestämmer att den engelska domstol som utreder fallet kring TV-kocken Nigella Lawsons misshandel inte förstår att Lawson är ett offer, för det vet ju Magnusson (trots att Magnusson inte har en susning om vad som har hänt – bara att Nigella Lawson är kvinna).

Mäns våld mot kvinnor, ni vet. Inpräntat i varje statsfeministisk journalist och politruk. “Relationsvåld” undanbedes, det är inte en intressant berättelse om det inte är mannen som är förövaren. Könsmaktsordningen, ni vet. Här slår Lisa Magnusson fast att det som hänt (som hon inte har någon som helst aning om), är precis så enkelt som det alltid är för en feminist. Den som är skyldig är en Man.

Ja, sen kommer Magnussons sedvanliga plattityder (som t ex att “män och kvinnor håller i nycklarna till varandras frihet” – vad kunde vara mer jämställdistiskt, tänker jag?) som sedan följs av några frågeställningar som ur ett svenskt perspektiv är närmast häpnadsväckande:

“Varför ska jag ta ansvar för andras motvilja inför att erkänna kvinnors rätt att få vara människor?”

Här slår alltså feministen Lisa Magnusson fast (vid sidan av att två av tio danskar gillar att kvinnor blir kidnappade, våldtagna och hållna som slavar), att vi lever i ett klimat i Sverige idag där kvinnor inte har rätten att ses som människor. Att deras kroppar tillhör någon annan (patriarkatet?), och att det förefaller helt normalt att “begå våld på dem”.

Kan man ta detta på allvar? Hur kan detta överhuvudtaget publiceras – utan några protester?

Magnusson ramar ju in sin krönika med bilden av en “tuff, äldre kvinna” som demonstrerade med en skylt (i USA, antar jag, det framgår inte av texten), med texten “I cannot believe I still have to protest this shit”.

Det blir också Magnussons avslutning. Hon slår fast att ingenting har hänt sedan 50-talets USA (måste vi anta), och i statsfeminismens Sverige 2013. Hon säger:

“Det är som att vi aldrig kommer någonstans, som att vi rör oss i cirklar hela tiden. Jag kan inte fatta att jag fortfarande måste protestera mot den här skiten”.

Ja, vad säger man? Är det kanske Lisa Magnusson som kanske inte kommer någonstans?

20 thoughts on “Lisa Magnusson igen

  1. Det där med “I can’t believe I still have to protest this shit” handlade tydligen bl.a. om staten Virginia’s så kallade personhood bill – ett lagförslag som skulle erkänna att fostret var en levande person efter befruktning. Problemet med detta “skitförslag” är ju att det inför andra aspekter på befruktning och barnafödande än kvinnans egna intressen.

    Här ett utdrag ur lagförslaget:

    Be it enacted by the General Assembly of Virginia:

    1. § 1. The life of each human being begins at conception.

    § 2. Unborn children have protectable interests in life, health, and well-being.

    § 3. The natural parents of unborn children have protectable interests in the life, health, and well-being of their unborn child.

    Att livet börjar vid befruktning? Horribel tanke!

  2. Bra skrivet, Kimhza, och tack för länken! Här är länken till krönikan, dock med annan rubrik än i pappersversionen: http://www.metro.se/kolumner/fattar-inte-att-jag-maste-protestera-mot-skiten/EVHmfy!qIw26USQLlcnY/

    Lisa Magnusson skriver också om Södermalmspolisens twittrande:

    “Ett annat exempel: Polisen på Södermalm i Stockholm skrev i dagarna på internet att en typiskt svårutredd anmälan är:

    ’Jag måste blivit drogad på krogen i går’

    ’Vad hände?’

    ’Jag hånglade med en kille, jag brukar inte göra sådant…Nu är min pojkvän skitarg’

    Någon jämförde det med en person som skyller sin grova rattfylla på att hen måste ha blivit drogad.

    ‘Också klassisk!’, svarade polisen. Från sitt officiella Twitter-konto.

    Det här är alltså polisens hållning: Om en kvinna kommer in på en polisstation och säger, lite trevande, att det hände konstiga saker i går kväll, jag undrar om jag blev drogad, då ska man inte automatiskt lita till henne utan förhålla sig skeptisk. Det är att jämföra med när någon åker dit för att ha kört stupfull och desperat hittar på ursäkter”.

    Givetvis ska polisen vara sunt skeptisk mot alla anmälningar. Alla talar inte sanning och det är inte en mänsklig skyldighet att tro på hörsägen.

    Jag såg Södermalmspolisens twittrande i realtid och såg även hur de fick arga feminister efter sig i flödet. Jag twittrade tillbaks något i stil med “Nu väntar vi oss en ilsken krönika i DN Kultur om detta”. Så fel jag hade. Det blev ju Metro. Feministerna gillar att betrakta sig själva som underdogs men de har en mediemakt som få andra samhällsgrupper har.

  3. Den här segregeringen på Södermalm verkar ge ganska allvarliga konsekvenser. DEN verkar bilda en grogrund för sekterism, fanatism, utanförskap (från resten av Sverige) och ett fjärmande från världen utanför. Det kanske är dags att börja diskutera en (mental) upprustning av området och man kanske ska börja titta på om journalister och mediafolk verkligen ska få bosätta sig var helst de vill… 😉

  4. Jag började läsa Lisa Magnussons krönikor runt 2008-2009 och det var faktiskt hon som fick mig att gräva djupare kring det här med den urspårade svenska feminismen. Så här i efterhand vet jag inte om det är hon eller jag som har förändrats. Tyckte då att hon skrev mycket bra som inte (i mitt tycke) följde den vanliga feministiska agendan, men som sagt, det kan ha varit jag som har utvecklats med tanke på hur mycket dynga hon har spottat ur sig sen dess. I vilket fall så hittade jag via henne både Pär Ström, och Aktivarum. Och nu även Kimhzas blogg så jag får väl vara glad för det lilla 😉

  5. Magnusson skrev för ett tag sedan att hon trivdes så bra i Indien. Om det nu är så hemskt här uppe i Norden kan man föreslå att hon flyttar dit. Vill minnas att jag läst någonstans att resebyråer brukar varna kvinnor för att åka ensamma dit, men i Magnussons värld är förstås allt ont i världen den vite mannens fel och den svenske mannen har nu mött sin överman i den onde, danske mannen. Danskjävlar… 😉

  6. För sådana som Magnusson så kommer hon alltid tycka att hon trampar vatten, helt enkelt därför att det är det som hon gör. För att komma nånstans så krävs det någon sorts reell grund för ens föreställningar. Det går inte att komma nånstans med patriarkatsteoretiska resonemang då det inte finns något sammansvetsat patriarkat utanför teorivärlden. Så det är upplagt för ständiga besvikelser. Ivar Arpi skrev förövrigt en ledare i SvD om den antirasistiska föreställningsvärlden som även passar in på svensk feminism. http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/06/26/ar-du-ocksa-rasist/

  7. “Vad har jag att vara glad över när vi inte ens kan komma överens om det mest grundläggande, som att kvinnors kroppar tillhör dem själva och inga andra, och att ingen får begå våld på dem?”

    Vi är överens om det tänker jag. Vi har lagar mot våld och en hel massa annat. Tyvärr tar sig vissa individer friheten att bryta mot dessa lagar, och tyvärr upphör det inte helt hur mycket vi än protesterar. Upplysningar och kampanjer mot t ex rattfylla eller hur man skyddar sig mot ficktjuvar kan minska problemet något men tron på nån nollvision har nog ingen.

    Och nej polisen ska inte automatiskt tro på en kvinnas ord, man ska hantera anmälan neutralt respektfullt. Inte ska man heller okritiskt förutsätta att Nigella utsatts för relationsterror, samtidigt som jag upplever Cecilia Hagens krönika aningen raljerande också.

    Däremot finner jag det också sorgligt att 15% av danskarna (nja nu frågade de ju bara danska män) tycker det är ok att köpa sex från “handlet kvinde” (som jag uppfattar är detsamma som traffickingoffer), och att ytterligare 16% svarade “vet ej”. Men nån får gärna upplysa mig om det är så att jag missförstått artikeln eller…?

    http://politiken.dk/indland/ECE1994550/1-af-7-maend-ok-til-sexkoeb-af-handlede-kvinder/

    • @Mia,

      Däremot finner jag det också sorgligt att 15% av danskarna (nja nu frågade de ju bara danska män) tycker det är ok att köpa sex från “handlet kvinde” (som jag uppfattar är detsamma som traffickingoffer), och att ytterligare 16% svarade “vet ej”.

      Det är lite förvånande, men möjligen har det att göra med att många personer som går till en prostituerad rimligen rationaliserar bort alla funderingar på den prostituerades situation och eventuella känslor kring transaktionen.

      • Ja och det är sorgligt. Men om jag uppfattat rätt så hjälper information något för att få folk att tänka efter och tänka om.

  8. http://miliki.dk/ligestilling/nyheder/nyhed-om-ligestilling/artikel/manu-sareen-vi-skal-begraense-prostitution-med-oplysning/
    http://miliki.dk/fileadmin/ligestilling/PDF/Menneskehandel/Ramboell_-_Kortlaegning_af_prostitutionsefterspoergslen.pdf

    ”Surveyen er gennemført i 2013 og har resulteret i 7.251 besvarelser fra den mandlige befolkning. Heraf har 1.083 angivet at have erfaring med sexkøb. Derfor vurderes data at give grundlag for statistisk sikre resultater, hvad enten den samlede befolkning eller blot sexkunderne analyseres.” (s 3)
    ”For tre ud af fire af de mænd, som på et eller andet tidspunkt i deres liv har købt sex, ligger seneste sexkøb mere end et år tilbage i tiden. Den fjerdedel, der har købt sex inden for det seneste år, svarer ca. 65.-80.000 danske mænd. Af de danske mænd, som har erfaring med købesex, har 30 pct. kun købt sex en enkelt gang. Andelen af sexkøbere, som har mere end 50 handler bag sig, udgør ca. 9 pct.” (s 5)
    ”Som nævnt ovenfor er den generelle holdning blandt mænd – med og uden erfaring med sexkøb – at det er forkert at købe sex af handlede kvinder. Syv ud af ti mænd mener, at det er forkert at købe sex af prostituerede, der er ofre for menneskehandel. Omvendt tager to ud af ti ikke direkte afstand til sexkøb hos handlede kvinder.” (s 7)

    Det ser ut att vara en seriös undersökning, även om man alltid måste fråga sig om en betydande del av de som svarat ”fel” kan tänkas ha tolkat frågan på annat sätt än avsett. Jag har inte tillräcklig koll på danska för att kunna bedöma det, jag är inte ens klar över riktigt vad forkert betyder / kan betyda.

    • @bittergubben,

      “Forkert” betyder “fel”, om jag förstått rätt (vilket jag inte vill ta gift på; min danska är mycket svag).

      Själva rapporten innehåller bland annat denna formulering:

      På trods af den generelt meget liberale holdning til sexkøb, så viser kortlægningen, at grænsen går ved sexkøb, der involverer handlede kvinder. Mænds syn på den prostitueredes individuelle frihed synes at have en stor betydning for den overordnede holdning til prostitution.

      Jaha? Det var ju liksom tvärt emot det som skrivs i tidningar och krönikor. Forskarna måste ha fått sitt eget arbete om bakfoten…

      Läser man sedan på sid 8 kommer man fram till att ca 15.5% (drygt 1 av 7) av männen säger sig ha uppsökt prostituerade, varav 67% föredrar danska kvinnor. Vi talar då om ca 5% (1 av 20) som efterfrågar eller efterfrågat utländska kvinnor.

      Dessutom, bland sexkunderna svarar dessutom 82% att de skulle avstå om de hade kunskap om att den prostituerade var offer för trafficking. Runt 5% menade att de inte skulle göra det. Det betyder att mindre än 1% av de tillfrågade har uppsökt prostituerade och anser att det är ok även om hon är offer för trafficking.

      När man påstår att 1 av 7 danska män tycker att det är ok att utnyttja offer för trafficking så håller man alltså på att extrapolera utifrån rätt vaga indikationer, och bortser ifrån att den andel män som ens kommit i närheten av att göra något sådant är mycket mindre än så.

      Man har kartlagt sexkundernas sociala status, men inte deras härkomst.

      Tittar man på motiveringarna hos sexkunderna är det två saker som sticker ut: det rör sig om sex utan förpliktelser (>70%) och en oplanerad handling (>60%).

      Det som skulle kunna ha givit rubriker, om man läst rapporten ur ett annat perspektiv, är att de motiv männen ger för att söka upp prostituerade lutar åt att de söker något som de inte får på annat håll:

      En af de interviewede mænd fortæller, at de udenlandske prostituerede kan have svært ved at forstå de behov, som denne gruppe af mænd har. De reagerer med undren over mændenes behov for at snakke, og som en af de interviewede sexkunder beskriver det, forsøger de at forcere selve akten. Når de prostituerede får fornemmelsen af, hvad denne type sexkunde har behov for, bliver de meget forstående. En sexkunde beskriver det således:

      “Den frustration, man kan have, er, at de bedre til [at håndtere problemet] end en socialrådgiver, noget en social rådgiver ikke kan give. Når man er i en presset situation og savner ømhed, da får man noget, som en socialrådgiver ikke kan give” (interview med sexkunde).

      Vill man dra upprörda slutsatser ur materialet skulle man likaväl kunna diskutera vad det är hos danska kvinnor som gör att så pass många danska män istället köper lite närhet och någon att tala med.

      Här kan vi hämta inspiration ur Straus’ Cultural Suppression of Female Sexuality:

      the social exchange theory can claim some support in the fact that women in general oppose prostitution. After all, one could make other predictions: If women themselves do not want to have sex with men, such as because they want to avoid pregnancy or they simply do not desire sex as frequently as their husbands, they might be expected to regard prostitutes as performing a valuable service to all women (by draining off excess male demand). There is even some evidence that prostitution reduces sex crimes, thereby making all women safer (R. N. Barber, 1969). But these possible motives for women to favor prostitution and pornography are clearly contrary to the empirical evidence. Women oppose prostitution, consistent with the idea that it might represent a threat to their own position and bargaining power.

      • Låt oss ta ett annat exempel för att illustrera för feminister skillnaden mellan tankevärlden och verkligheten.

        Leitenberg et al: Sexual Fantasy

        Other studies have since confirmed that fantasies of being overpowered or forced to have sex (so-called “rape” fantasies) are, indeed, not unusual in women. For example, Knafo and Jaffe (1984) found that, of the 21 fantasies listed, the one that was reported to occur most frequently during intercourse by women in their sample was “I imagine that I am being overpowered.” This was the fourth most frequent fantasy during masturbation and the fifth most frequent fantasy during nonsexual activity. Davidson and Hoffman (1986) found that the fantasy of “being forced to sexually surrender by an acquaintance” was the seventh most preferred fantasy of the women in their sample.

        Skall vi av detta dra slutsatsen att kvinnor egentligen vill bli tagna med våld, eller tycker att det är ok att andra kvinnor blir det? Troligen inte.

        Det visar sig i andra studier att kvinnor som konsumerat porr tidigt tenderar att ha mer “rape” fantasies, och kvinnor som kommit i kontakt med verkliga våldtäktsoffer har färre.

        Man skall inte dra för stora växlar på hur folk reagerar så länge frågeställningen är abstrakt.

        • Skippa “troligen inte” och ersätt det med, naturligtvis inte.

          Fantasier om våldtäkt handlar inte fantasier om att bli våldtagen. I en fantasi har man kontroll och bestämmer exakt “vad som sker” och inte. Det är väl själva tjusningen med fantasier? Det är precis som vid dominanslekar av typen play rape den som blir dominerad som styr.

          Vad detta skulle ha att göra med diskussionen om trafficking kan jag inte se, eller har jag missförstått något?

          • @Mia,

            Skippa “troligen inte” och ersätt det med, naturligtvis inte.

            Det var ett understatement. 😉

            Fantasier om våldtäkt handlar inte fantasier om att bli våldtagen.

            “Overpowered and forced to have sex” är just våldtäkt enligt nutida tolkning, men jag skrev “tagna med våld” för att markera att det ändå rimligen är en skillnad mellan deras fantasier och vad vi i verkligheten förknippar med ‘våldtäkt’.

            Dock finns det ju de som anser att det skall rubriceras som våldtäkt om kvinnan ångrar sig i efterhand. Jämfört med det är dessa fantasier oerhört grova.

            I en fantasi har man kontroll och bestämmer exakt “vad som sker” och inte. Det är väl själva tjusningen med fantasier? Det är precis som vid dominanslekar av typen play rape den som blir dominerad som styr.

            Exakt. Min poäng var just att det vore befängt att anta att kvinnor, bara för att de fantiserar om att bli tagna med våld, skulle tycka att det var ok om det hände i verkligheten. Jag gissar att det skulle bli ramaskri om man ens började spekulera i att dessa fantasier färgar deras beteenden på ett sätt som möjligen ökar risken för att fantasin skall bli verklighet…

            Vad detta skulle ha att göra med diskussionen om trafficking kan jag inte se, eller har jag missförstått något?

            Jo, för att komma fram till att en av sju danska män tycker att det är ok att köpa sex av offer för trafficking betonar man alltså svaren från en grupp där de allra flesta (84.5%) själva inte har anlitat en prostituerad över huvud taget. Den siffran sjönk dessutom till 1 på 15 om man i förväg preciserade genom att beskriva en kvinna i den situationen. Om man i stället antar att de som verkligen kan sägas tycka att det är ok är de som bevisligen sökt upp prostituerade och ändå menar att det är ok. Då talar vi om mindre än en procent.

            Att utifrån det komma fram till att en av sju danska män “inte kan se problemet” är verkligen att vinkla resultaten ungefär så långt man kan till männens nackdel.

            Jag menar att det är nästan lika befängt som du uppenbart menar att det skulle vara att säga att kvinnor tycker att det är ok att bli tagna med våld eftersom de bevisligen fantiserar om det rätt ofta.

            Dessutom, genom att göra det till en stor sak, missar man andra rimligen mer explosiva fynd i rapporten, såsom att sexkunder säger sig mer hjälpta av de prostituerade än av socialarbetarna.

            • “Jag menar att det är nästan lika befängt som du uppenbart menar att det skulle vara att säga att kvinnor tycker att det är ok att bli tagna med våld eftersom de bevisligen fantiserar om det rätt ofta.”

              Nu förstår jag inte? Frågan var väl inte om de hade sexfantasier om traffickingoffer utan om de skulle tycka det var ok att ha sex med en “handlet kvinde”? Dvs som att man skulle fråga kvinnor om de skulle kunna tänka sig att bli våldtagna, och på den frågan få nära 0% jakande svar. Så som jag ser det haltar jämförelsen betänkligt.

              Men som du påpekar verkar det alltså klokt med upplysning och information (som man också förespråkar vad jag förstår) eftersom många inte ännu tycks ha insett vad trafficking innebär.

              Och om det ena eller andra är mer explosivt kan det ju råda delade meningar om. Men ja naturligtvis är det bra om man belyser rapporten ur fler vinklar och olika perspektiv.

  9. “Jag menar att det är nästan lika befängt som du uppenbart menar att det skulle vara att säga att kvinnor tycker att det är ok att bli tagna med våld eftersom de bevisligen fantiserar om det rätt ofta.”

    Nu förstår jag inte? Frågan var väl inte om de hade sexfantasier om traffickingoffer utan om de skulle tycka det var ok att ha sex med en “handlet kvinde”? Dvs som att man skulle fråga kvinnor om de skulle kunna tänka sig att bli våldtagna, och på den frågan få nära 0% jakande svar. Så som jag ser det haltar jämförelsen betänkligt.

    Men som du påpekar verkar det alltså klokt med upplysning och information (som man också förespråkar vad jag förstår) eftersom många inte ännu tycks ha insett vad trafficking innebär.

    Och om det ena eller andra är mer explosivt kan det ju råda delade meningar om. Men ja naturligtvis är det bra om man belyser rapporten ur fler vinklar och olika perspektiv.

    • Oj den här hamnade ju helt fel…?
      Går det att radera så gör det.
      Jag kopierar in den där den hör hemma nedan.

    • @Mia,

      Nu förstår jag inte? Frågan var väl inte om de hade sexfantasier om traffickingoffer utan om de skulle tycka det var ok att ha sex med en “handlet kvinde”?

      Nej, det var inte vad frågan var. De ombads ange i vilken grad de höll med om ett kategoriskt påstående: “Det er forkert at købe sex af handlede kvinder” – dvs frågan var inte om de skulle tycka att det var ok för egen del.

      Att några (ca 15%) inte höll med betyder inte nödvändigtvis att de själva skulle vara beredda att göra det. Vad orsakerna var till att de markerade “icke medhåll” kan vi inte veta, eftersom de inte ombads förtydliga*. Det kan röra sig om en principiell invändning, där man utgår ifrån att det finns olika möjliga innebörder. Det vore nog typiskt manligt att göra så. 😉 En indikation om att det kan ha varit så var att andelen som inte höll med halverades så fort man gav påståendet ett sammanhang.

      Det vi kan se ur rapporten att den andel män som i praktiken verkar tycka att det är ok är mindre än 1% av befolkningen.

      Därav liknelsen med kvinnors fantasier. I det fallet tycker du att det är fullständigt självklart att det som räknas är vad de faktiskt skulle föredra, men i fallet med de danska männen är vi av någon anledning redo att tro på den minst smickrande tolkningen.

      * Vissa ombads förtydliga, då man gjorde djupintervjuer med 28 sexköpare. Jag tror inte att någon av de intervjuade tyckte att det var ok. Mer detaljer finns i rapporten.

  10. Pingback: Resten av världen har mycket att lära från svensk media | Jämställdhetsfeministerns blogg

Comments are closed.