Självgod och slarvig misandri signerad Kristin Lundell

Kristin Lundells krönika i gårdagens SvD bjuder på en rad obehagligheter – i sann feministisk anda. Den är i sin enkelhet också mycket avslöjande. På sätt och vis ger den en perfekt spegelbild av vårt statsfeministiska samhällsklimat, där journalister och politiska makthavare tycks vara helt eniga om vad som är rätt och fel – men också vem som är skyldig och inte.

Lundells syn på män är tydlig. Föraktet dryper. Men det är egentligen inte det anmärkningsvärda (misandrin flödar ju i samtliga svenska medier). Nej, det som är mest stötande är den självgoda tonen med vilken Lundell resonerar. Som om det vore det mest naturliga i världen, som om det vore självklart att uttrycka åsikter av detta slag (och ur ett statsfeministiskt perspektiv stämmer det ju). Krönikan inleds med:

“Jag måste erkänna att jag blev förvånad när ett mail med ämnet ”En helafton om män som hyllar män” dök upp. Som om det skulle vara något att skicka ut ett pressmeddelande om.”

I Lundells tankevärld är det otänkbart att män skulle hyllas. Och själva föreställningen att män skulle hyllas av andra män verkar tolkas som så obegriplig att Lundell måste redogöra för vad hon då tror att det handlar om. Lagom hånfullt. “…manliga podcast-duos som skulle kommenteras bit för bit av Expressens manspanel?” eller “…repris av avsnittet där Fredrik Skavlan fnissar åt prostitution…?”.

Vi förväntas som läsare hänga med i detta förbluffade tillstånd som Kristin Lundell nu befinner sig i. Är det något fel med SVT? Ämnen som “…den ömtålige mannen” finns med i evenemanget. Driver dom med oss? Män som hyllar män!?

Men så förstår vi att fullt så illa var det ju inte. Det handlar alltså om föreställningen “Sean-Magnus kommer igen”. Aha, då är det åtminstone inte vita, heterosexuella män som hyllar och hyllas.

“Nu ska det för rättvisans skull sägas att Sean-Magnus show är två homosexuella mäns blinkningar till mannen. Annars hade det nog inte kunnat vara lika rättframt.”

Nej, Kristin Lundell, annars hade det nog inte kunnat vara lika rättframt. Du har helt rätt. SVT skulle aldrig skicka ut ett pressmeddelande om ett sådant program eftersom de aldrig skulle sända ett sådant program. Att utmåla män och manlighet som positiva förebilder är knappast aktuellt i svenska Public Service. Eller i den dagspress där du själv verkar. Och att gå ännu ett steg och “hylla” män – heterosexuella män – vore, precis som du antyder, fullständigt otänkbart.

Lundell säger sig ändå vilja ha en “motvikt” när hon lite illa berörd konstaterar att dessa homosexuella män sjunger och dansar kring den manliga potensen. Vi känner att manlig potens liksom inte är något att glädjas över (vare sig den är hetero- eller homosexuell). Och nu kommer det fantastiska:

“Nu ser jag fram emot motvikten: en helafton om kvinnor som hyllar kvinnor med en publik som applåderar till ”Vaginavisa i D-moll”. När dyker det upp i tablån?”

När jag läser detta undrar jag hur Kristin Lundell tänker. Om detta är på allvar eller bara cynisk, feministisk verklighetsförvrängning? För inte kan väl Lundell ha missat – som lever mitt i det och är en del av det – att vi lever i ett samhälle som från morgon till kväll, i alla tänkbara mediala och politiska kanaler, hyllar kvinnor? Både kvinnor och män hyllar kvinnor och kvinnlighet. Och queerfeminismens inflytande i Sverige, inte minst i de svenska universiteten och högskolorna, är fenomenalt. Säkert oöverträffat i världen.

Missförstå mig inte nu. Jag har ingenting emot att kvinnor hyllas. Och jag hade reagerat likadant (som jag gör nu med Lundells text), om en misogyn krönikör hade skrivit föraktfulla artiklar om kvinnor. Men det är detta som skiljer feminismen från den sunda, humanistiska människosynen. Där humanisten älskar människan (både kvinnan och mannen), älskar feministen enkom kvinnan (och hatar eller föraktar mannen). Det är i denna kontext vi måste förstå Kristin Lundell.

Sedan glider Lundell in på det som är krönikans huvudtema – att den sexköpsanklagade Sven Otto Littorin får vara med i TV. Detta är osmakligt och borde inte tillåtas, förstår vi. Föraktet och hånfullheten dryper även här. Men det är värre än så – Kristin Lundell är även domare och dömer Littorin till utvisning ur det medialandskap som hon uppenbarligen menar tillhör någon annan (henne själv kan vi anta?). I beskrivningarna hittar vi såklart också uttryck som “grabben” och “inte illa pinkat”. Och att Littorin aldrig dömts för vare sig sexköp eller något annat som Lundell anser omoraliskt spelar här såklart ingen roll.

Själv undrar jag, om man lyckades frigöra Kristin Lundell från könsmaktsfeminismens doktriner och irrläror – skulle hon då ha något att säga överhuvudtaget?

11 thoughts on “Självgod och slarvig misandri signerad Kristin Lundell

  1. Nu är jag i och för sig inte förvånad att just Lundell skriver en misandrisk krönika.Det är ju hennes favoritämne att klanka ner på män och manlighet och det förekommer väl nästan i alla hennnes krönikor. Som någon skrev så är hon är värdig arvtagare till Leastadius-Larsson som dessbättre inte förstör SVD längre med sina misandriska krönikor.

    Håller med dig om att det är ganska fantastiskt att hon tillåter sig att döma Littorin som sexköpare trots att han inte har blivit juridiskt dömd. Att hon sedan tycker att han inte skall få förekomma i media pg.a av den påstådda anklagelsen är ju ganska häpnadsväckande.
    Det är ju inte direkt terrorism han har sysslat med om han har köpt sex även om det är moraliskt tveksamt.

    Det är ju också spännande,precis som du skriver, att hon inte märker att massmedia svämmar över av program och artiklar som hyllar kvinnor och klankar ner på vita,medelålders,heterosexuella män. Tala om att hennes genusglasögon måste vara tjocka som coca-cola bottnar.

    Bra skrivet Kimhza och välkommen tillbaka efter semestern :-).

  2. Lundell verkar helt ha missat vad kritiken mot ‘Tant Greddelin’ gick ut på – att alla ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.

    Anna Laestadius Larsson har fått en värdig efterträdare på SvD.

  3. Många gånger tenderar vi att se enskilda kolumnister/journalister som på något sätt frånkopplade från helheten i stället för att se att de är kuggar i ett maskineri.
    Lundell skriver som hon gör för att ledningen för SvD uppmanar henne att göra så. Hon är helt enkelt anställd som hatmånglerska. Det stora hatet utgår dock från tidningens ägare och redaktionella ledning. Ingen ynklig Lundell skulle kunna uttrycka sig som hon nu gör utan ledningens uttryckliga samtycke. Det är Schibstedt som ägare och Lena Samuelsson som chefredaktör som är mörkrets onda hjärta.
    Däremot vågar jag inte säga så mycket huruvida dessa tror sig svara på allmänhetens förväntningar. De kanske utgår från att deras gamla läsare fortsätter att betala trots dagliga kaskader av primitivt hat samtidigt som tidningen kunde vinna nya. företrädelsevis kvinnliga läsare genom att prångla ut hat i stället för analyser. Och det tragiska är att de kan ha rätt – hur man än anstränger sig för att göra en distinktion mellan kvinnor och feminister, så verkar det som som rätt få kvinnor skulle gå fria från den kollketiva psykosen av manshat. SvD:s ledning räknar alltså med att kvinnor inte orkar med komplicerade texter, utan vill ha simpelt hat serverat i stället. Och SvD verkar ju ha rätt…

    • Kristin Lundell är möjligen smart i den meningen att hon skriver snabbt och snärtigt på ett ytligt sätt, men hon saknar fullständigt *omdöme* och förmåga att stå upp för någonting hon själv har tänkt igenom. En pavlovsk jycke helt enkelt, liksom så många andra krönikörer i svensk dagspress och media. Natalia Kazmierska, Henrik Torehammar och Linda Skugge har gjort samma sak före henne. Jag tror inte ens att Lundell skulle kalla sig för feminist om det inte vore moderiktigt.

      Hon uppträder på samma sätt som en fjortistjej på bussen som sitter och hackar på andra, som vågar vara näbbig när hon är med sitt gäng men inte vågar ett dyft om hon inte skulle ha uppbackning av gruppen – gänget, possen, twitterkompisarna eller redaktionen.

  4. “Och queerfeminismens inflytande i Sverige, inte minst i de svenska universiteten och högskolorna, är fenomenalt. Säkert oöverträffat i världen”

    Det ÄR oöverträffat i världen, inte bara i svenska universiteten utan också i politiken och framförallt media. För att få en bild av hur våra grannar på andra sidan fjällen ser på oss så läs denna krönika skriven i den norska vänstertidningen Dagbladet så inser man hur unikt Sverige är i den här frågan.

    http://m.db.no/2013/08/03/kultur/meninger/kommentar/28511357/

    “Å nevne ordet «hen», får det til å gå kaldt nedover ryggen på nordmenn. Skrekkscenariet er den svenske barnehagen der alle barna går på geledd, kledd i oransje og bare kan ett ord: «hen». Det kjønnsnøytrale pronomenet har festet seg som det ypperste symbolet på at Sverige er et annet sted. At landet er som et eneste stort ekkokammer der feminister og antirasister holder befolkningen i jerngrep. Svenskene vil sensurere Tintin, Kardemomme by og kopler nynorsk og 17. mai til fascisme. Og de vil fjerne kjønn.”

  5. @Rick,

    Bra där. Man borde maila chefred. och fråga hur tidningen ser på dessa frågor. Lindell är en pajas och de flesta ser nog marionettrådarna som dinglar ovanför henne.

Comments are closed.