Hyllning till Pelle Billing

Jag har länge tänkt skriva något om Pelle Billing. En av de allra viktigaste och mest angelägna rösterna i den svenska jämställdhetsdebatten. En person som jag hyser den djupaste respekt för, både privat och som intellektuell. Är det någon som missat hans bok Jämställdhetsbluffen, så köp den omgående.

Billing har ju, precis som Pär Ström, dragit sig undan debatten. Eller “debatten” förresten. Särskilt mycket debatt blev det ju inte, åtminstone på den nivå som Billing förtjänade. Kanske stämmer det bättre att anta att det var själva debattklimatet som lämnades. Att som humanist ständigt bli utmålad som ond och jämföras med massmördare, i rikstäckande media, är inte hållbart i längden. Särskilt när knappa möjligheter till repliker gavs.

När det gäller Billing var det sannolikt mer osynliggörandets taktik som sattes i bruk – av feminister på alla plan, men kanske tydligast i de feministiska medierna. I motsats till Pär Ström, som öppet hånades, mobbades och förlöjligades, gick det inte att angripa Billing på detta sätt. Jag tror att man såg honom som för farlig. Ja, alltså farlig i den meningen att han med lugna, genomtänkta och hederliga resonemang kunde punktera vilken feministisk debattör som helst. Där tror jag att vi har svaret på varför Billing knappt syntes – och även varför hans bok Jämställdhetsbluffen överhuvudtaget knappt har omnämnts.

Man hade kunnat tro att det i Sverige, där begreppet “jämställdhet” ligger till grund för var och varannan journalistisk nyhetsvinkling, hade funnits ett visst intresse för en levande debatt i ämnet, där en kompetent och djupt insatt person som ägnat åratal av sitt liv att sätta sig in i frågorna också fick utrymme. Men icke. När man då förstår att “jämställdheten” sedan länge slutat att handla om jämställdhet, utan om radikal, politisk feminism, ja, då blir det lättare att förstå varför man ansträngde sig till det yttersta för att stänga Billing ute.

Nästa steg, efter att aktivt utestänga och tysta ihjäl, är ju att helt enkelt förbjuda. Med de lagförslag som lagts fram av Nordiska ministerrådet, är detta fullt tänkbart inom en snar framtid. Då skulle alltså en debattör som Pelle Billing omvandlas till kriminell och det skulle bli fullt möjligt att konfiskera hans bok. En person som Pelle Billing skulle då alltså kunna bötfällas eller rent av hamna i fängelse för att han uttryckt kritik gentemot den extrema, politiska feminismen.

När jag skriver detta måste jag nästan nypa mig i armen för att tro att det är på riktigt. Inte kan väl detta vara verklighet här? Då påminner jag mig om att det bland annat är Margareta Winberg som ligger bakom de nya lagförslagen. Sveriges fd vice statsminister. Det är på riktigt. Samma person som fick igenom teorierna om “könsmaktsordningen” som etablerade “sanningar” i Sverige. Samma person som ifrågasatt varför inte fler kvinnor hatar män.

Är det konstigt att det demokratiska samtalet är på väg att förtvina? Är det underligt att personer som Pelle Billing (men också Pär Ström), inte härdar ut i längden?

Första gången jag mötte Pelle Billing var på ett kafé i ett annat land. Jag slogs omedelbart av hur varm och sympatisk han framstod. Med tiden såg jag att hans människosyn var lika sympatisk. Att kunna se människor, både kvinnor och män, som lika värdefulla och i lika stort behov av medmänsklighet och omtanke. Fjärran från feminismens allt mer uppskruvade hatretorik och förakt.

För mig säger det här så mycket om dagens feminism. Att en person som Billing utmålas som ondsint och icke önskvärd. Att ett balanserat och inkluderande perspektiv utestängs – och hatretoriken och antihumanismen ständigt ges nya megafoner och mediala plattformar.

Jag saknar Pelle Billing i debatten. Nu mer än någonsin. Jag är ju inte alls lika balanserad och blir ibland nog lite mer känslomässigt illa berörd av feminismens konsekvenser. Då är det både lugnande och upplyftande att lyssna till Billings tankar.

Här ett avslutande utdrag ur Jämställdhetsbluffen:

“Könskriget har ju aldrig drivits av att två sidor slagits mot varandra, utan könskriget har berott på att män setts som otillbörligt privilegierade, och därmed har det varit legitimt att attackera dem. I samma ögonblick som det blir tydligt att båda könen har olika typer av makt, försvinner drivkraften till ett sådant krig. Könsfred är inte bara något som kommer att gynna män utan även kvinnor.”

6 thoughts on “Hyllning till Pelle Billing

  1. Jag är också tacksam för Pelle Billings skrifter. Och Pär Ströms och Tanja Bergkvists. Utan inspiration från dem hade jag antagligen inte bloggat utan varit en mer inskränkt, hjärntvättad och olycklig person.

  2. Det var lika sorgligt när både Pelle Billing och Pär Ström mobbades bort från offentligheten och debatten om feminism och genusvetenskap. Det är dom som startade den debatt som bl.a du själv driver vidare på ett förtjänstfullt sätt.Hoppas att vi är många som orkar fortsätta ta striden mot genusvansinnet och extremfeminismen.

  3. Jag instämmer. Jag saknar också Pelle Billing, liksom jag saknar Pär Ström. Bägge två var förnuftets röster i en tid av galopperande vansinne.
    Ibland känns det som om vi var på väg in i en 1984-värld, där människor som är samhälleligt engagerade blir utsatta för en diabolisk kontrollmekanism så att blotta möjligheten till “feltänk” ska försvinna. Därför serveras vi dagligen stora ransoner fabricerade nyheter. De enda som kan hålla sig utanför är de som, precis som i “1984” helt enkelt förhåller sig totalt likgiltiga till hur samhället styrs. Det blir den sista flyktvägen.

  4. Pingback: Varför jag är emot kvinnoismen. Slutreplik. | Malte on the Roxxx

  5. Jag saknar också Pelle Billing. Har läst hans bok. Den har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Det jag gillar med Pelle är också hans lugna framtoning, har aldrig hört honom höja rösten och bli aggressiv. Dansar han bara tango numera? Någon som vet?

Comments are closed.