Svenska Dagbladet pytsar ut feministiska krönikor

I dagens kulturkrönika i SvD förstår inte Harry Amster varför stödet för feministiska Femen inte är lika stort som stödet för feministiska Pussy Riot.

“Visst finns det en del i Sverige som försvarat Femens rätt att kritisera religion. Men islamofobi-anklagelserna är vanligare. Absolut vanligast är den totala tystnaden. Nu reser sig inte några kändisar för att protestera mot att åtalet strider mot yttrandefriheten. Själv förstår jag inte riktigt skillnaden. Är en kyrka okej att göra förargelseväckande aktioner i? Men inte moskén? Eller synagogan?”

Det är lite intressant att se en mediafeminist som Amster fastna i det identitetspolitiska nätet och agera ut denna förvirring. Kanske är det så att Amster verkligen inte förstår – eller så är det bara ett narrativt grepp. Hursomhelst är det bra att de här frågorna lyfts fram.

Varför Pussy Riot hyllas här hemma – och varför även Pride i år fokuserade på skarp kritik gentemot Ryssland när det gäller hbtq-frågor, hänger givetvis samman med vad och vem som här kan påstås vara “överordnad”. Det är i en kristen och vit kontext som Pussy Riot protesterar och fienden ser också då ut som den skall: han är alltså en vit, kristen, heterosexuell man.

Femen protesterar i en annan kontext. Här är protesterna riktade mot en förtryckare som varken är vit eller kristen, vilket gör att det förutbestämda ideologiska rastret inte går att passa in. Det blir då två grupper (som båda är klassade som “underordnade”), som ställs mot varandra (när den vita, kristna, heterosexuella mannen inte är en del av ekvationen). Då uteblir också stödet. Amster fortsätter:

“Är maskerade kvinnor som spelar skränig punkmusik okej medan barbröstade kvinnor som protesterar mot bristande jämställdhet persona non grata? Är det okej att bli upprörd för att Pussy Riot befinner sig i Ryssland som knappast utmärker sig för en blomstrande demokrati? Borde det inte vara lättare att protestera i Sverige som så länge varit en demokrati och där religionen inte alls spelar samma roll som till exempel i Ryssland?

Det mest paradoxala är att en av Femen-kvinnorna i den svenska aktionen är Aliaa Elmahdy, den världsberömda kvinnorättskämpen och internetaktivisten som 2011 publicerade ett nakenfotografi av sig själv i sin blogg. Hennes budskap var att hon som kvinna var stolt över sig själv och sin kropp. Elmahdys familj tog avstånd från henne och på bloggen kom dödshoten. 2012 beviljades hon asyl i Sverige.

Då var det många som ställde sig på hennes sida. Nu är det däremot total tystnad som råder.”

Vid sidan av att Harry Amster inte förstår varför det är på detta sätt, tar han upp det som faktiskt är en ytterligare poäng i alltihop. Nämligen att Femen står åtalade – precis som Pussy Riot – men här hemma i Sverige. Och det är inte osannlikt att de också blir dömda, i linje med samma synsätt som gav en muslimsk man 30.000 kronor i skadestånd för att ha vägrat ta en kvinna handen.

Ytterligare en dimension i detta tror jag helt enkelt handlar om feghet. Det är riskfritt att stödja Pussy Riot i Sverige, vilket inte är fallet då det gäller att våga stå upp mot det förtryck Femen riktar sin kritik (islamism och fundamentalistiska muslimer).

———–

Gårdagens krönika i SvD anknyter också till feminism och gör betydligt allvarligare felslut. Det är Jan Söderqvist som knåpat ihop en text som antingen vittnar om häpnadsväckande okunskap – eller ett medvetet försök att ge ett förtäckt stöd till Maria Sveland. Jag tror att det handlar om både ock.

I reklamvärlden finns det en oskriven regel som säger att skall man ljuga, så ljug ordentligt. Det klassiska exemplet är MacDonald’s som när de stod anklagade för att bidra till globala miljöproblem snart gjorde gällande att detta inte bara var falska anklagelser utan att företaget rent av låg i framkant när det gäller miljömedvetenhet och klimatansvar. Denna nya profil bäddades sedan in i varumärket.

Jag tänker på detta när jag läser rubriken till Söderqvists krönika:

“Maria Sveland bjuder in till viktiga samtal”.

Är detta på riktigt? Kan det vara ironiskt? Här har vi alltså en person, Maria Sveland, som myntade begreppet “Våga vägra debatten”. Detta handlar om samma person som verkar som “expert” i Nordiska ministerådets försök att kriminalisera feministisk kritik. Att göra ifrågasättandet av föreställningen om könsmaktsordningen och andra radikalfeministiska påståenden till en brottslig handling – och därmed för alltid slippa diskussionerna. Janne Josefsson, en av sveriges allra sista riktiga journalister, har kritiserat Sveland för detta och även kallat hennes metoder fascistoida.

I Jan Söderqvists värld bjuder denna person “in till viktiga samtal”.

Det verkar som att Söderqvist (som kallar sig filmkritiker och krönikör), har lyssnat på ett sommarprat av Sveland. Och han är lyrisk. Det är “sommarens pärla”. Hur underbart är det inte att det “bjuds in till diskussion”?

“Och då är inte det viktiga om man håller med om allt som sägs eller inte, utan att här faktiskt bjuds in till diskussion. Och det gillar vi väl, eller hur? Oenighet är inte farligt.”

Oenighet är inte farligt? Nej, du har rätt, Jan Söderqvist. Oenighet är inte det minsta farligt, så länge man håller med. Och det gör ju du, eller hur?

Den dagen du inte håller med kanske du också blir utmålad som allierad med skandinaviens genom tiderna värsta mass- och barnamördare. Du kommer inte bara att bli av med ditt jobb som krönikör (och sannolikt även filmkritiker), men kallas för gubbslem offentligt och misstänkliggöras för allt möjligt i rikstäckande media. Och på sikt även bötfälld och kanske kastad i fängelse (om Maria Sveland och Margareta Winberg får som de vill). Men det är ju ingenting du riskerar, eller hur, eftersom du – just det – håller med. Hur mycket enklare är inte livet då, som du beskriver det, när man också är hemkommen från “toscanska vinrankor och danska sandbankar”.

Förutom att Söderqvists text vibrerar av feghet och inställsamhet – och förutom att den fullkomligt missar inte bara måltavlan utan hela ladugårdsväggen – är även resonemanget kring Svelands sommarprat fyllt av fördomar och okunskap. Jag kommer till detta.

Söderqvist verkar veta om att Maria Sveland har fått kritik (kanske har han sett Uppdrag Gransknings feministiska beställningsverk om näthat nere i Toscana?). Och här kommer han ridande på sin vita springare:

“Sveland har kallats för det ena och det andra av människor som förväxlar etikettering med argumentation. Man tänker sig att om man har kallat någon för något så har man liksom fått in en femetta och plockat debattpoäng när man i själva verket inte har presterat någonting alls och dessutom troligen har missförstått hela saken, möjligen avsiktligt. Hon har blivit hotad till livet av anonyma fegisar. Men vad är det hon säger som är så hemskt?”

Är det Janne Josefsson som “förväxlar etikettering med argumentation”? Jag undrar. Men när Söderqvist ställer frågan “Men vad är det hon säger som är så hemskt?”, och sen hyllar Svelands sommarprat, förstår vi att mannen inte har en susning. Det hela är förbluffande.

Jan Söderqvist verkar på fullt allvar tro att kritiken mot Maria Sveland handlar om att man inte får skriva om skilsmässor på ett sätt som man inte brukar.

“Alla som har varit med om – eller kanske bara åskådare till – en skilsmässa med barn inblandade vet att det är sorgligt och uppslitande på många sätt. Barn tar stryk i en sådan process, så är det, ingen torde förneka detta. Sveland gör det inte heller, men icke desto mindre kan uppbrottet vara oundvikligt. Och då är frågan: Får man säga något annat än det som alltid sägs? Får man nyansera och komplettera samtalet? För många tycks detta bli väldigt jobbigt.”

Sen kommer Söderqvist till “ojämlikheten mellan könen” och inte heller här förmår han tänka själv utan leds vidare i Maria Svelands koppel. Han skriver:

“Sveland menar också att ojämlikheten mellan könen i samhället speglas av en obalans i familjer och relationer. Detta är litet svårt att bestrida när man ser hur uttaget av föräldradagar fördelas mellan fäder och mödrar. Men vi får ju välja fritt! Jo, men det är litet löjligt att män nästan alltid visar sig syssla med litet viktigare saker på jobbet än vad kvinnor gör, saker som hindrar oss från att utöva föräldraskap annat än i teorin.

Visst är det genant? Och visst förstår vi att denna djupt rotade föreställning om att män per definition sysslar med viktiga saker skapar problem för kvinnor i arbetslivet? Visst ser vi det? Och då är frågan om vi ska diskutera eller nöja oss med att kalla varandra för olika saker.”

Vem påstår att män “per definition sysslar med viktiga[re] saker”? Vem slår fast att det är mindre “viktigt” att ta hand om sina barn? Vem är det som i första hand bestämmer över uttaget av föräldradagar, Jan Söderqvist? Hur kan du vara så säker på att män hellre sliter och är på jobbet, än att vara hemma och ta mera hand om barnen? Vems sanning är det du så förnumstigt förmedlar?

Det som är genant här är Jan Söderqvists häpnadsväckande okunskap.

13 thoughts on “Svenska Dagbladet pytsar ut feministiska krönikor

  1. Bjuder hon in till diskussion? Möjligtvis nickedockorna och gråterskorna som tycker synd om stackars Maria och som kletar Breivik på alla som har en avvikande åsikt. Jag är mest förvånad över att Tant Svelands röst ännu inte har blivit ett stående inslag i de feministiska licenskanalerna P1 och P3.

    Bra krönikekrönika, Kimhza!

  2. Pingback: Begripligt eller obegripligt? « Toklandet

  3. Jämmer och elände vad som pågår i Svd. För egen del sade jag upp prenumerationen i samband med den manshatande artikeln på Brännpunkt förra fars dag. Jag passade på att skicka ett mejl till redaktionsledningen om varför jag inte längre anser det vara värt att betala för SvD. Något svar fick jag förstår inte. Det blir onekligen patetiskt när SvD försöker bli lik allsköns feministiska gaphalspublikationer, för SvD har inte feminismen s.a.s. i generna. Det hela blir bara så ofattbart uppblåst.

  4. Ja,Söderqvist måste ha blundat och hållit för öronen om han har missat att Sveland verkligen inte är öppen för en dialog eller ännu mindre en debatt med meningsmotståndare.När man till och med vill förbjuda kritik mot feminismen,som Sveland vill, så kan man ju inte direkt beskyllas för att vara öppen för en dialog.
    Fast Söderqvist kanske aspirerar på att ta över efter Kristin Lundell och då måste man ju ta på sig de extrastarka genusglasögonen för att se världen på rätt sätt ;-).

    Det är tråkigt att SVD håller på att köra ner i diket precis som DN har gjort för länge sedan.Jag gick faktiskt över till SVD, efter många år som prenumerant på DN, för att SVD var mindre misandriska än DN. Nu får de akta sig så att jag inte säger upp prenumerationen på dom också. Undrar hur länge de stora tidningarna kommer att överleva om de fortsätter spotta på sina manliga prenumeranter ?

  5. Malte Skogsnäs: Kanske har du rätt i att det var Ali Esbati som först myntade begreppet – men jag vill minnas att det var Sveland och Linderborg som lyfte upp det i riksmedia. Sveland har ju hursomhelst använt det som ett mantra – det var ju också detta som Josefsson kritiserade henne för (och blev då uthängd som gubbslem).

  6. Jan Söderqvist har inte hört sentensen “ge inte dina vänner makt som du inte vill att dina fiender senare ska använda mot dig”. Övertygelsen om den egna förträffligheten och att den egna makten ska bestå för evigt är imponerande.

Comments are closed.