Om man är människa är man fortfarande en hon

Idag noterar jag med viss ledsamhet att SvD’s huvudledare, skriven av tidningens nytillträdda politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, använder ordet “hen”, som om det vore ett självklart ordval (detta inlägg kommenterar inte ledarens innehåll i övrigt).

Det är bekymmersamt och bådar inte gott. Tiden får ju utvisa om SvD är på väg mot den radikalfeministiska avgrunden, där DN sedan länge förlorat sig, men att den politiska chefredaktören markerar på detta sätt är en olycksbådande fingervisning.

Ordet “hen” är inte ett oskyldigt och “användbart” pronomen. Det är ett feministiskt ställningstagande. På samma sätt som användandet av “en” istället för “man” är ett feministiskt ställningstagande. Språket är ett av de viktigaste vapnen i kriget mot män och maskuliniteter, i världens mest jämställda land.

Att även Svenska Dagbladet kan vara på väg mot det radikalfeministiska perspektivet (grundat på marxistiska maktanalyser), kanske inte är så förvånande mot bakgrund av att Moderata Ungdomsförbundet också just kommit ut som radikalfeminister (genom att hänvisa till kollektiva “maktstrukturer”).

Men det gör det inte mindre förbluffande. Kan det ha att göra med den internationellt sett mycket låga bildningsnivån i den svenska skolan? Eller handlar det om att två decenniers intensiv feministisk propaganda nu kan säga sig ha lyckats?

Det blir nästan ironiskt att människan i det svenska språket är feminin. Hon, människan. Ironiskt därför att feminismen idag är den mest framträdande antihumanistiska rörelsen i Sverige.

22 thoughts on “Om man är människa är man fortfarande en hon

  1. Tove Lifvendahl använder ordet ”hen” på ett korrekt och praktiskt vis, dvs när man talar om båda könen och därvid slipper använda det krångligare ”han eller hon”. Och som inte har ett dyft med feminism att göra. För övrigt är det märkligt att du fäster dig vid en sådan skitsak när TL i övrigt har skrivit en alldeles utmärkt ledare om hur direkta felaktigheter i medias rapportering fastnar och blir till sanningar. T ex blöjvägningen. Hur många känner egentligen till idag att blöjvägning är en adekvat åtgärd som inte har med vanvård att göra?

    • Jan E: Håller inte med. Hen är ett politiskt ord, oavsett hur det används. Det finns inget “korrekt” sätt, som du skriver. Går utmärkt att skriva “den” alternativt “han eller hon”. Och ja, Lifvendahl skriver en intressant ledare men det är alltså inte detta som mitt inlägg handlar om. Det hade i och för sig varit klädsamt om Lifvendahl hade tagit upp exempel (av många tusen) av direkta felaktigheter som feministisk medial mytbildning sysslat med de sista 20-30 åren, men icke.

      • Ordet hen är ett könsneutralt personligt pronomen. Det har flera olika användningsområden, där flera är praktiska och egentligen bara en är könspolitisk. Språkforskaren Per Ledin har gjort en sammanställning med 100 exempel från svenska bloggar, där han har identifierat fem olika kontexter.
        Könsöverskridande hen (definit hen, korrelatet är könat och har specificitet): Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.
        Anonymiserande hen (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna * säger inte vem * helt förstörd för att hen inte klarade av att framkalla ett gäsp.
        Okänt kön (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.
        Indefinit hen (hen har specificitet, korrelatet har icke-specifik referens): Hade någon sagt till mig för tio år sedan – eller bara fem hade nog räckt – att Jocke Berg från Kent skulle sjunga ledmotivet i en Pixar – film hade jag sagt att hen var galen och borde kolla upp sig hos lämplig psykolog.
        Generiskt hen (hen och korrelatet är icke-specifika och generiska): Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så hens vänner direkt ser att hen köpt en fika för pengarna.

        För övrigt kan jag meddela att Mariel på Genusdebatten är positiv till ordet hen, så du kan inte räkna med att få stöd därifrån.

        Jag håller med det du skriver om Karins Thunbergs fåniga ”som när en kvinna får chans”-trams.

        • @Jan E

          För övrigt kan jag meddela att Mariel på Genusdebatten är positiv till ordet hen, så du kan inte räkna med att få stöd därifrån.

          Ack så fel du har där. Mariel och Ninni är positiva till “hen”, jag är starkt negativ till “hen” och jag skulle tro att de “hen”-negativa på GenusDebatten är i majoritet. Och Kimhza kommer definitivt att få stöd därifrån, jag har sedan ett länge planerat inlägg på saken.

        • Håller inte alls med om att ordet “hen” innebär någon förbättring av det svenska språket:
          – Den första regeln vid språkanvändning är att det skall vara tydligt och lättförstått för läsaren/mottagaren (t.ex. skall förkortningar användas för att förenkla för läsaren, inte skribenten). Vid användning av “hen” fastnar läsaren (oavsett om denne sympatiserar med bruket eller ej) på ordet istället för att koncentrera sig på textens betydelse. Samtliga meningar du ger som exempel fallerar på den punkten.
          – Som du beskriver är betydelsen allt annat än entydig. Förutom de fem exempel du räknar upp
          används ordet ibland även när det explicit syftar på specifikt kön.
          – Som nämns ovan är användningen inte för att förenkla kommunikationen utan en del av en politisk agenda.
          – Sist men inte minst har svenska språket redan ett väletablerat könsneutralt pronomen, vilket jag använt i min replik och hade fungerat bättre i alla dina exempel.

          • Erik, jag har sett att du tidigare påstått att ordet hen ger en falsk könsneutralitet och en ursäkt att nedvärdera det manliga könet. Det är inget annat än tramsigt konspirationstänkande. Acceptera detta ord som kommit för att stanna och ägna dig åt verkliga strider istället.

            • ???

              Jan E, min huvudinvändning var att ordet inte bör användas eftersom det försvårar kommunikationen och det redan finns ett väletablerat könsneutralt pronomen som fungerar utmärkt – mina övriga invändningar finns samtliga uppradade i resten av inlägget. Om du har synpunkter på dessa går det bra att bemöta dem i en replik men undvik vänligen att tillskriva mig andra åsikter.

            • Erik, är det inte du som skrev ”Det starkaste argumentet mot ”hen” är att det är en falsk könsneutralitet som bara blir en ursäkt för förakt och nedvärdering av det manliga könet.” på Genusdebatten? Du tycker inte att det låter en smula konspiratoriskt?

          • De flesta, inkl jag själv, använder nog ordet bara om personer vars kön man inte känner till. Men om någon som inte känner sig hemma i en könsuppdelning mellan man och kvinna vill använda ordet så är det ok för mig och inget jag får blodstörtning av. Genitivformen hens är också enkel och praktisk.

  2. Såg också att hon skrev hen och det irriterade mig också. Jag tycker att Tove Lifvendal oftast skriver bra saker och ledaren i sig var bra. Synd då att hon svärtar ner ledaren genom att använda sig av det feministiska ordet hen.
    På tal om SVD,s tilltagande feminism så skrev Krönikören Karin Thunberg bl.a följande igår
    “Grunna lite över de stora frågorna. Som när en kvinna får chans att breda ut sin vardag i samma tryckta tegelstensformat som en Norén eller en Knausgård. ”
    Finns det något som hindrar en kvinna från att skriva en tegelstensroman likt Nore’n och Knausgård ? Sedan gäller det att skriva något med tillräcklig kvalitet för att någon skall vilja publicera det alternativt att du själv bekostar trycket av boken och promotar den själv.
    Fast det är väl klart att Thunberg vill ha en kvinnlig särbehandling även på detta område.
    Jag antar att det finns ett stort antal män också som blir refuserade fast det är ju inte intressant ur ett feministiskt perspektiv. Kvinnor är ju alltid det stora offret i alla sammanhang.
    Håller med dig om att Svd får akta sig så att de inte likt Dn kör ner i det feministiska diket..

    • Pelle2: Intressant. Ja, jag har sett att Karin Thunberg ibland skriver ur ett feministiskt perspektiv, men oftare om andra saker (som sällan intresserar mig särskilt mycket). Minns hennes sågning av Thomas Vinterbergs film Jakten (med Mads Mikkelsen). Hon gillade inte att den här typen av berättelser fick plats i utbudet.

      Kan bara instämma i ditt resonemang. “Får chans”? I Thunbergs (och andra feministers) värld handlar det om att kvinnor får chans, ges utrymme, tillbereds plats, ges möjlighet att tala till punkt och så vidare. Inte att de ses som jämbördiga och lika kompetenta.

  3. “en kvinna får chans att breda ut sin vardag i samma tryckta tegelstensformat som en Norén eller en Knausgård.”
    Ja, alltså: Allt/Lowden, Anais Nins dagböcker, Brögger, Doris Lessing: Det är feta diaries. Men det ligger ändå något i detta med gullandet kring stora män.BETYDELSEN av en Norén, som virvlar runt absolut överallt, dagar och veckor i sträck, på kultursidor, bloggar, twitter. Man blir faktiskt LITE trött. Nej, JÄTTETRÖTT.

    • Jag är ingen fan av Noren och visst kan man bli trött på tjatet på kultursidorna kring honom och andra men jag antar att det skrivs om honom och andra “stora män” för att det bedöms ha ett nyhetsvärde. Kan väl säga att jag blev minst lika trött på recensionerna av Maria Svelands bok hatet och där kan man verkligen tala om gullande från de ledande feminsternas sida på de stora tidningarnas kultursidor. Med andra ord är det inte bara män det “gullas” med nuförtiden.
      Sedan handlade inte Thunbergs krönika om att hon var trött på gullandet av stora män utan om att hon tyckte att kvinnorna var missgynnade vad gäller publicerandet av tegelstensromaner.

  4. Jan E: Nej, jag har inte skrivit något sådant inlägg överhuvudtaget, som jag uttryckligen skrev ovan finns alla mina åsikter i frågan i min första replik. Trots detta fortsätter Du att komma med förnyade beskyllningar. Jag svarar gärna för vad jag skrivit, vad som skrivits på andra forum/bloggar bör rimligen bemötas där. Om Du inte omgående upphör med Dina grundlösa påståenden kommer jag att rapportera detta till blogginnehavaren.

  5. Jan E: Det är upp till var och en att avgöra vad man tycker om “hen”, och nu vet vi att du är förespråkare. Men jag tror att du begår ett misstag när du sammantaget verkar missa ordets politiska innebörd. Det är många som går i denna fälla.

  6. Ordet “hen” är inte alls ett, som det påstås, “könsneutralt personligt pronomen”. Ordet har lanserats av en grupp personer, i något som kan liknas en kampanj, som ett “könlöst” pronomen. För ett stort antal svenskar är ordet obekant, eftersom det just är ett påhittat ord. Att försöka tvinga på människor nya ord kan verkligen motivera KImza Brehmers omdöme, “ett feministiskt ställningstagande”.

Comments are closed.