En feminism bortom förnuft och anständighet

Jag har ibland skrivit om den lömska feminismen. Den raffinerade och lömska feminismens metoder. Här lite om vad jag menar med detta.

Om man i grunden tror att människor härbärgerar både onda och goda sidor, att vi alla är kapabla till både gott och ont, men att det civiliserade samhället bygger på regler och förordningar som visar för oss vad man får och inte får göra mot sina medmänniskor, ja, då har man accepterat det kontrakt som vårt demokratiska samhälle bygger på. En del av detta är formulerat i lagtexter, annat handlar om det man brukar kalla för anständighet. Människor med goda intentioner, oavsett ideologisk grund, brukar se denna anständighet som ett viktigt fundament. Försvinner anständigheten, är steget inte långt till grövre övertramp och övergrepp. När det civiliserade samhället övergår i anarki, följer också våldet, förtrycket och ondskans fria spelrum. Sådana är vi människor. Men som humanist går det också att tro på människans inneboende kapacitet och förmåga att använda det sunda förnuftet – och att skapa förutsättningar för det goda att visa oss vägen. Det väljer åtminstone jag att tro på.

Att definera vad som ligger inom anständighetens gränser är för de flesta vuxna människor ganska självklart. Man spottar inte på en förbipasserande. Man skriker inte könsord till någon vars åsikter man inte delar. Man använder inte förnedrande och hatiska uttryck gentemot enskilda eller grupper av medmänniskor. Man pissar inte på det som andra håller kärt. Man använder eller uppmuntrar inte till oprovocerat våld, för att skrämma eller tysta andra.

Observera att detta inte handlar om kritik eller satir (kritik måste vara underbyggd och satiren behöver vara intelligent och underfundig). Att skriva att “det värmer i fittan” att läsa en psykisk sjuk människas föreställningar om massmord och biologisk utrotning av gruppen män är inte satir (Sara Stridsberg om SCUM-manifestet). Att skicka fram lappar till sina meningsmotståndare med bilder på avklippta könsorgan är inte satir (Maria Sveland med följe i möte med Pär Ström). Att kalla män som grupp för gubbslem och sölkukar är inte satir (Filminstitutets VD Anna Serner och konstnären Joanna Rytel). Att kalla män för djur är inte satir (ROKS). Att publicera bilder med uttryck som “Klippa kuken” är inte satir (Sveriges Kvinnolobby). Plakat med ord som “Mansslakt = Kvinnomakt” är inte satir (SSU). För att nämna några exempel.

Inget av detta är vare sig intelligent eller underfundigt. Eller roligt (annat än möjligen i den egna sektmiljön). Det är endast hatiskt och oanständigt. Och ondskefullt. En klarsynt människa förstår det. En sund människa säger ifrån. Sätter ner foten.

Man kunde möjligen avfärda det om det handlade om enstaka galningar, eller mindre sekter och extrema grupperingar. Men det här handlar om mäktiga och hyllade feministiska institutioner, organisationer och kulturpersonligheter i Sverige. Det kommer uppifrån. Och det får ske utan några som helst konsekvenser. Media tillåter det, politikerna tillåter det, polis- och rättsväsende viftar bort det. Flera ur dessa grupper har till och med svårt att dölja sin förtjusning.

Visst är det anstötligt och vidrigt, men det är också så feminismen ser ut i Sverige idag. Men hur kunde vi hamna här, hur kunde det gå så här snett? Det är här vi kommer till detta med lömskheten.

Om det i det civiliserade samhällskontraktet ingår att man inte spottar på en okänd person – inom gränsen för anständigheten – så arbetar sig de feministiska företrädarna runt denna gräns med långsiktiga strategier och nedbrytningsprocesser. Man pratar om strukturer som gör det försvarbart att spotta (och göra ännu värre saker). Man pratar om underordningar, som plötsligt rättfärdigar spottandet. Man avhumaniserar (män är djur), dem man spottar på. Man pratar om att man själv har blivit spottad på hela sitt liv (att det nu är rätt att få spotta tillbaks). Och så vidare.

Precis som den våldsförhärligande islamistiska mullan uppmanar och välsignar självmordsbombarens illdåd med indoktrinerande föreställningar om rättfärdig hämnd och fiendens omänskliga natur (avhumanisering), försvarar feminismen sitt hat med föreställningar om tusentals år av förtryck och underordning. Det är ju inte bara rätt och riktigt att hata män utan en nödvändighet (eftersom “patriarkatet” är ondsint och vill kvinnor illa). Precis som antisemitismens judehat spreds genom konspirationsteorier och nidbilder av snåla och snikna förrädare som var ansvariga för allt från arbetslöshet till moraliskt förfall, sprids idag manshatet på bred front genom konspirationsteorier (“patriarkatet” är historiens mest hisnande konspirationsteori), och nidbilder av själviska, ondsinta och vårdslösa mansfigurer ansvariga för allt från miljöförstöring till kriminalitet. Typer vars människovärde eller existensberättigande allt oftare ifrågasätts.

Det är endast i denna kontext som det blir begripligt att könsskändning och kroppsstympning (vid sidan av regelrätta avrättningar), av män är uppmaningar som accepteras i den politiska och kulturella samtiden (och förmätet försvaras som “satir” eller “metaforer” om det trots allt skulle kritiseras).

När Sveriges Kvinnolobby nu senast alltså publicerar en bild med texten “Klippa kuken”, så borde vi inte bli så förvånade. Upprörda, men inte förvånade.

Detta är feminismen och vi har alla ett ansvar. Det är vårt monster, vi lät det växa och såg bara på. Vissa av oss matade det till och med. Nu måste det få ett slut, innan det är för sent.

I alla anständigheters namn.

————–

Läs utmärkta bloggen enstillaundran, som publicerade detta först.

Andra som bloggat om detta; Susanna Varis, Ekvalist, bashflak och Toklandet

17 thoughts on “En feminism bortom förnuft och anständighet

  1. Jadu…
    Det är ganska oroande faktiskt. .Bra inlägg igår också.Kommenterade men tror det försvann.Hanterar inte detta med mobiler och småbarn optimalt direkt..Funderade nyligen i samma tankebanor ang mer eller mindre subtila nidbilders inverkan på vad som kan och får sägas..även om föremålen varierar över tid,.Hur ribban höjs och får de ickemedlöpare att stämplas som överkänsliga reaktionärer.

  2. Tack för länkningen och ännu ett av dina läsvärda, tänkvärda och humanistiska inlägg!

    Den avgörande meningen för mig var: “Det kommer uppifrån.”

    Det är så lätt att glömma detta när propagandan just påstår det motsatta (läs: underordning).

  3. Pingback: Sprätta fittan | Bashflak

  4. Utsökt KB.

    Och jag sällar mig till kören; det kommer uppifrån.

    Off Topic: På jobbet hade vi en lättsam diskussion om Astrid Lindgren. Jag höjde henne till skyarna av en mängd skäl. Men ett skäl blev lite intressant. Jag nämnde att du hittar inte ett elakt pappaporträtt i ngn av hennes böcker. Hon var konskvent antimisandrisk i alla hennes verk. De kvinnor som satt med sa samstämmigt (utan ironi OBS) “intressant, har aldrig tänkt på det, men när du säger det så…”

    Alla männen utom en sa “Exakt CarlK exakt. När försvann den nyanserade bilden av en familj”?

    Min gamla käpphäst igen, men oj vad jag önskar att Astrid levt idag. Hon hade smulat sönder feministerna på ssmma sätt som hon smulade sönder Gunnar Sträng med Pomperipossadebatten.

  5. Uppväxt i ett ultranationalistiskt hem där jag på ren intuition värjde mig mot just avhumaniseringen av “fienden” blir jag mer än beklämd av att betrakta allt detta. Är det något jag vill skydda mina döttrar från så är det just den här förgiftade bilden av mannen. Att se sig själv som ett offer och samtidigt identifiera sig med en (förtryckt) grupp verkar ta bort all vett och sans hos vissa.

  6. Pingback: Sveriges Kvinnolobby utmärker sig | Susanna's Crowbar

  7. Kimhza!

    Själv blir jag glad varje gång feminister och feministiska visar sin rätta sida. Det är den här typen av hatiska och våldsbejakande uttalanden som visar att feminism och kvinnolobbyism inte står för jämställdhet och lika rättigheter. Det är den här typen av uttalanden som visar att SCUM-manifestet inte är en fråga om satir eller konst.

    Ju fler människor som får upp ögonen för det desto bättre. Bra att du och fler uppmärksammar och sprider detta till allmänheten!

  8. Pingback: Klipp kuken! Jämställdhetsfeministern stöder Sveriges Kvinnolobby | Jämställdhetsfeministerns blogg

Comments are closed.