Vi anar avgrunden

Idag publiceras en rättelse på självaste ledarsidan i SvD. Per Gudmundsson skrev i måndagens tidning att det var Nationella sekretariatet för genusforskning som låg bakom tystandet av de forskningsresultat som professor Gunilla Krantz tidigare publicerat. Detta stämde tydligen inte. Det var Krantz själv som hade kontaktat media och stoppat vidare spridning av forskningsresultaten.

Jag undrar stilla vem och vilka som kan tänkas ha utövat påtryckningar på Krantz i det dolda? Eftersom forskningsresultaten kunde ses som ett hot mot den förhärskande feministiska bilden av män som förövare, är det inte svårt att se i vilkas intresse det ligger att tysta ner och mörka.

Jag tar mig friheten att lyfta fram en kommentar från signaturen Mia (från Genusdebatten):

“Har letat som en galning efter mailet där en person skrev till mig om hur man måste följa den ”rätta läran” då jag velat citera det i kommentarer de senaste dagarna med anledning av diskussionen kring Gunilla Krantz forskning. Så här kommer den i repris:

”För några år sedan kontaktade jag en stor svensk site (finansierad delvis med EU pengar) som bl a tog upp partnervåld (nja ‘mäns våld mot kvinnor’). Jag påpekade att det fanns annan forskning, fakta och teorier och undrade om de inte iaf kunde lägga till även detta. Svaret jag fick i mail var:

”Frågan om orsaker till kvinnomisshandel är mycket komplicerad
och också ytterst känslig. Man riskerar att få hela den
mycket starka feminist-rörelsen i Sverige på sig, om man
skriver något som strider mot den ”rätta” modellen!”

Och ja förlorarna är offren, inte bara män utan även kvinnor. Det är viktigare att skydda ”läran” än de utsatta.””

Det är hursomhelst bra att Gudmundsson lyfter detta på ledarplats. Synd att det på SvD verkar saknas resurser att gräva djupare (DN och de andra feministiska medierna skulle ju aldrig ta i historien). Faktum kvarstår att vi i Sverige idag ser en växande forskningskultur som har ideologi och inte kunskap som mål och mening. Där “felaktiga” resultat (resultat som inte stämmer med den ideologiska verklighetsbilden), snabbt makuleras eller dras bort.

Och som så ofta är det feminismen som förändrar spelplanen. Hade det handlat om partikelfysik, fytologi eller varför inte paleontologi, så hade den här typen av kunskapsförakt aldrig accepterats. Det hade blivit strid och debatt. Man hade inte kunnat påstå att anknäbbsdinosauriern hade supertänder bara för att man ville att det skulle vara så. Kunskapen hade varit målet. Att veta.

“Att veta” är inte feminismens starka gren. Här handlar det om att tro. Och tron är ju så mycket enklare eftersom kunskap är jobbig och spretig.

Så när professor Gunilla Krantz förbjuder andra att ta del av – och drar bort – den kunskap som hennes forskning om våld i nära relationer ledde till, så är det från ett feministiskt perspektiv begripligt och rent av logiskt. Och oavsett om det var Nationella sekretariatet för genusforskning som låg bakom mörkandet eller inte så ligger det ju också i deras intresse att dessa resultat inte sprids.

Det som är mest oroväckande med denna ideologiskt korrumperade så kallade forskning är att på samma gång som den ändrar spelplanen (och frångår alla regler för vetenskaplig hederlighet) – utan att det leder till strid och debatt – så påverkar den lagstiftningen och enskilda människors liv. Politiker älskar att kunna säga “forskning visar…”, och snart har vi nya lagförslag på väg att klubbas igenom. Allt baserat på otillräcklig kunskap och ideologiska föreställningar.

Dessa ideologiska föreställningar skrivs sedan in skol- och kursplaner. De blir en del av rättsväsendet. De skrivs in i regeringsförklaringen. Sakta men säkert sipprar de genom hela det nät av aktiviteter som utgör samhället. Journalistiska och institutionella positioner erövras där de troende kan utöva än mer propaganda och indoktrinering. Där kampen mot de som opponerar sig och ifrågasätter “sanningarna” kan intensifieras och göras mer effektiv. Där kunskapen kan hållas borta mer effektivt.

Samtidigt söker man kontroll över språket. Man omförhandlar vad “kunskap” är. Man kallar diskriminering för jämställdhet. Ideologisk kritik blir till kvinnohat. Begrepp som “fakta” kallas hånfullt för manligt kodade. Kritik av feminism blir till “hatbrott”. Att reagera mot islamism blir “rasism”. Och så vidare.

Kanske är Sverige extra sårbart för allt detta som händer nu? Att den identitetspolitiska galenskapen, radikalfeminismen och antihumanismen har fått ett sånt utomordentligt fäste just här måste bero på flera samverkande faktorer (vars samband jag ännu inte listat ut). Är det kombinationen av en skola i förfall (där bildningsnivån har eroderats under decennier), en “självkritik” och “idén om ett gott syfte” som spunnit utom kontroll, en historia utan erfarenheter av krig och konflikt, en “brain drain” av kompetens ur högskola och akademier, en politisk kultur präglad av konflikträdsla, feghet och ängslan? En konsensuskultur som leder alla i takt mot samma avgrund?

Vi anar redan denna avgrund när den radikala feminismens politiska företrädare i Sverige, Gudrun Schyman, nu kallar uppmaning till hat för “ypperlig folkbildning”.

Att hata våra söner, bröder, pappor och farfäder. Att uppmana till manshat. Att tycka om hatet. Det är feminismen i Sverige idag 2013.

21 thoughts on “Vi anar avgrunden

  1. Någon energisk person kommer förhoppningsvis begära ut Krantz mail för att se vad hon har fått för påtryckningar (om påtryckarna inte har varit mer försiktiga).

  2. Jag har tagit en time-out från genusvansinnet pga att jag den senaste tiden personligen blivit “offer” för det/drabbats av det.

    Därför är det befriande att du, och andra bloggare/tänkare, håller stälningarna.

    Som vanligt skriver du saker som jag själv skulle ha gjort (fast på mitt sätt), tänkt tankar som jag själv har och formulerat dig utomordentligt väl. Tack!

    PS
    En personlig fråga. Hur har det gått med romansen med feministen? Svar kan skickas till min e-post.

    • enstillaundran: Jag svarar dig via email. Är också nyfiken på vad du går igenom. Kommer också snart att berätta på bloggen om hur det gick med förhållandet…

      Tack själv för värdefullt och angeläget engagemang!

  3. En sak som är lite intressant är att jämställdismen gärna och ofta sågar genusvetenskapliga resultat men när resultaten passar jämställdismen så försvarar man det med näbbar och klor.

    • Det första fallet handlar om den genus”vetenskapliga” metoden kritiseras utifrån samt att positiva resultat (dvs de som bekräftar ideologin) inte utsätts för vetenskaplig kritik och granskning inom diskursen.

      Det andra fallet handlar om att negativa resultat som denna, utifrån kritiserade, metod genererar (dvs resultat som går emot den grundläggande ideologin) kritiseras inifrån den genus”vetenskapliga” diskursen.

      Att disseminera dessa negativa resultat är således en säker metod att få det genus”vetenskapliga” kollektivet att plötsligt engagera sig i sann kritisk verksamhet (något som alltid borde vara normalfallet).

      Eller med andra ord: när resultaten stämmer överens med ideologin sägs inte ett knyst från ideologerna/forskarna utan allt är frid och fröjd.

      När resultaten går på tvärs med ideologin (och därför med glädje sprids av jämställdister) tvingas ideologerna att komma med kritiska granskningar (vilka inte genererats då resultaten var de förväntade).

      På poker-lingo: man synar deras bluff.

      Det är inte konstigare än så.

  4. Pingback: Inga nyanser av svartvitt | Susanna's Crowbar

  5. ” Dessa ideologiska föreställningar skrivs sedan in skol- och kursplaner. De blir en del av rättsväsendet. De skrivs in i regeringsförklaringen. Sakta men säkert sipprar de genom hela det nät av aktiviteter som utgör samhället. Journalistiska och institutionella positioner erövras där de troende kan utöva än mer propaganda och indoktrinering.”

    Jag delar ovanstående analys, och tycker att det blivit riktigt läskigt . Svartvita politiska könsdoktriner genomsyrar kultursektorn, politiken, utbildningen och massmedia. Överallt där det skrivna och talade ordet kan få tillfälle att hamra ut sina budskap till en offentlig publik, där finns även en stadig ökande mängd av hårresande ,häpnadsväckande trångsynta påståenden.

    Enligt min mening bevittnar vi en historisk kulturrevolution på första parkett i det här landet. Det finns en påfallande synkronicitet i “den enda” doktrinens spridningsmekanism med tillhörande disciplinära åtgärder mot dem som bryter outtalade regler om konformitet och lojalitet.

    … Jag kan hålla på hela kvällen och avge min egen personliga programförklaring , men det är egentligen ointressant. Det intressanta (Och sorgliga samtidigt) är att jag (och alla andra) måste besöka sidor (Som din t.ex. kimhza) för att få någon sorts bekräftelse på att kritiken av feminismen och den pågående kulturrevolutionen, är puttat utåt marginalerna. Offside. Ickeexisterande. Obsolet i det offentliga samtalet, samt förhoppningen att det åtminstone finns NÅGON därute som har tänkt samma tanke.

    • Dreadlock: Ja, det är viktigt att hitta andra som uppmärksammar samma (eller åtminstone liknande) skådespel utspela sig i den offentligheten. Det blir ett bra stöd och håller perceptionen vässad. Men sorgligt är det att vi har hamnat här, jovisst.

  6. Jag vill bara kommentera En Stilla Undrans ” Jag har tagit en time-out från genusvansinnet pga att jag den senaste tiden personligen blivit “offer” för det/drabbats av det.”

    Jag tror många frågar sig på vilken grund du blivit utsatt. Skulle vara värdefullt att veta med tanke på din position och dina åsikter. Om du orkar, kan du inte göra en snabb genomgång för oss ?

  7. Fast det det står ju här
    http://www.svt.se/nyheter/sverige/kritik-mot-valdsrubrik-fran-genussekretariat
    att hon fått “kritiska mejl från anställda vid Nsg”, bla en projekstsamordnare (var i hierarkin finns en sådan?) och en kommunikatör och garanterat några till.

    Sen skriver ju Krantz själv att hon fått påtryckningar från myndigheter! och organisationer om att hon riskerar deras “arbete” om hon står på sig

    http://www.svt.se/nyheter/sverige/en-total-forvrangning-av-vara-resultat

    Så egentligen är det enda felet att han sa att det var Nsg enbart när det var ännu värre, det var ju flera olika myndigheter! och organisationer som förmodligen står Nsg nära som var på henne.

    • Patriarkatets närvaro är en dogm för det här gänget, det betraktas som en fastslagen sanning. Självklart kan de inte ta hänsyn till att det inte skulle motsvara verkligheten i folks vanliga liv.

      Bevisföringen brukar se ut ungefär så här, om man skrapar fram den:

      1. Patriarkatet existerar och genom det är alla män delaktiga i förtryck/mord/våldtäkter/utsugning av alla kvinnor, dvs konsmaktsordningen är ständigt verksam.

      2. Visserligen har jag, feminist F, aldrig drabbats av öppet våld, tydliga sexuella antastanden, förtryck via lagen eller från katedern etc, men eftersom könsmaktsordningen finns kan jag ändå själv se att jag blivit förtryckt.

      3. Eftersom jag blir förtryckt (och retar mig på männens makt) varje dag är mitt läge fullt jämförbart med läget för de kvinnor som blivit våldtagna, mördade eller nekade utbildning etc

      4. Eftersom alla kvinor är förtryckta men inga män måste det handla om ett förtryck som är hårt bundet till biologiskt kön och universellt..

      5. Alltså existerar det universella Patriarkatet (se 1)

      6. Eftersom Patriarkatet förtrycker alla kvinnor är alla medel tillåtna för att störta och ifrågasätta det, dvs även ifrågasätta att män kan få ha makt eller självrespekt.

      F ö är nog Fanny Å. en av de mer besatta av nutida svenska extremfeminister, i alla fall av dem som syns och hörs offentligt. På 70-talet hade hon varit med i KFML(r).

  8. Pingback: Rysligt till halloween..feminism | Häxanmexan

Comments are closed.