Tack igen, Pär Ström. Nu måste vi andra stå kvar på barrikaderna.

Flera jämställdhetsbloggare har redan uppmärksammat att det var ett år sedan Pär Ström drog sig tillbaka från den infekterade, skeva och djupt ohederliga jämställdhetsdebatten i Sverige. Han hånades, spottades på, förlöjligades, förminskades, misstänkliggjordes och hotades, helt i enlighet med hur feminister och antihumanister arbetar och “driver opinion” i det offentliga rummet.

Jag vill passa på att återigen tacka Pär Ström för det arbete han gjorde. Och jag har fortfarande full förståelse för att han inte orkade mer. Som jag har skrivit tidigare hade jag nöjet att möta honom över en lunch (strax innan han slutade). Han gjorde ett både hyggligt och sympatiskt intryck, men verkade också märkbart trött på allt detta (fullt begripligt vill jag tillägga). Ja, trött kan man lätt bli. Men att utsättas för det som drabbade Ström, enkom för att man intresserar sig för samhällsfrågor och politik, är skandal.

Något sjukt och osunt har sedan några decennier angripit den svenska demokratin. Öppna debatter är allt som oftast skendebatter. Media och universitet har fallit offer för en lömsk ideologisk kupp. Journalistiken är undermålig och oftast feg och undfallande. Det fria ordet villkoras. Yttrandefriheten börjar ifrågasättas. Humanismens värdegrund sätts åt sidan. Inkompetens, okunnighet och banalitet är på agendan, så länge det är fräckt och tros “sparka uppåt”. Identitetspolitiken bygger murar mellan grupper. Samhörighetskänslan splittras. Att hata är på modet och att pissa på sina meningsmotståndare gillas av allt fler i maktens korridorer (och mobbarna som applåderar). Kunskapsföraktet frodas.

Ja, visst blir man trött. Ibland blir det outhärdligt. Efter några års erfarenhet och kunskapsinhämtning i denna vortex av intellektuellt sönderfall – när man knäckt koderna och lärt sig genomskåda det offentliga skådespelet – har världen förändrats för alltid. Att förlora sin oskuld, eller “ignorance” som det bättre kallas i engelskan, är också förenat med dubbla känslor. Det går aldrig att gå tillbaka – och det vill man ju inte heller. Men det gör också att man ständigt måste kämpa för att hålla fast vid livets glädjeämnen. Avskärma allt det vackra och ljusa, det närmsta och det innersta från alla dessa yttre föroreningar. Lögnerna, dumheterna, det illa dolda hatet, smutskastningen och det illvilliga spelet.

Det betyder att man ibland också måste ta pauser. Andas frisk luft. I kortare eller längre perioder. Jag hoppas att Pär Ström en dag återvänder till jämställdhetsdebatten. Kanske om och när en förändring har kommit till stånd. Den dag då några modiga journalister en gång för alla har pekat ut det monster som står i vardagsrummet. När feminismens rätta ansikte har visats fram och dess antidemokratiska och antihumanistiska agenda har lagts på bordet, en gång för alla. När demokratin har återupprättat spelreglerna och dess motståndare visats på porten.

Kanske då. Kanske inte.

Det viktiga är att hålla denna livsviktiga debatt levande, om än fortfarande bara på bloggar. Jag är säker på att många ur både det kulturella och politiska etablissemanget läser dessa bloggar. Och “kartläggningen” av feminismkritiker är förenat med risker för de som egentligen vill tysta oss. Skulle fler uppmärksamma och läsa det vi skriver (och nås av nyheten att vi finns), skulle också fler inse att våra positioner inte bara är rimliga men fullt begripliga och baserade på en sund och demokratisk människosyn.

En dag kommer en förändring. Jag ser fram emot den dagen. Och jag hoppas den kommer innan vi nått avgrunden.

8 thoughts on “Tack igen, Pär Ström. Nu måste vi andra stå kvar på barrikaderna.

  1. Pingback: Ett år efter Pär | En stilla undran

  2. Pingback: Nu är det ett år sedan | WTF?

  3. Jag tror att en viss vändning kommer att komma när lilleputtpartiet F! läggs ner. Efter nästa val då de kommer att få ca 0,33 % av rösterna kommer inre stridigheter bli början på deras fall. Om bara SD kunde gå samma väg så vi får en bättre arena för debatter.

  4. Den som vill ha ytterligare lite kött på benen. så titta in och läs igenom Regeringsförklaringen i.o.m. riksdagens öppnande den 17 sep i år.

    Ett utdrag : ” Världens mest jämställda land är ännu för ojämställt. Ännu tjänar kvinnor mindre än män. Ännu flyr kvinnor till jourer för beskydd och ännu går pojkar ut från våra skolor med mindre kunskaper än flickor. Vi har mer att göra för att uppnå lika möjligheter till lika lön, lika stor frihet från våld och lika mycket kunskaper till varje elev.”

    Det står alltså i regeringsförklaringen att även pojkarna är inkluderade i jämställdhetstanken , åtminstone vad gäller betyg.

    Eftersom detta är undertecknad av den sittande makten (Alliansen) så blir det snart hög tid att hålla efter våra politiker, som skapat detta utkast, och noga följa vad som görs i enlighet med förklaringen.

    Här blir det snart dags att ha frågestunder för politiker som undertecknat förklaraingen och be dem redovisa vad som är regeringens avsikt för att komma tillrätta med betygsunderskottet för pojkarna i skolorna.

Comments are closed.