Lögner om pappor och barnmisshandel – och än mer rättsosäkerhet för män

Att radikalfeminister kräks ut misandri i praktiskt taget varje svensk publikation idag är ju knappast någon överraskning. Min ambition är inte längre att kommentera allt detta (hur skulle det vara möjligt med något annat än en heltidstjänst?). Men ibland går det inte att låta bli.

Frida Boysen är ännu en i den långa rad av samtida journalister och krönikörer som tänker kön, ras och makt om det mesta. Perspektivet är glasklart och helt i enlighet med den statsfeministiska diskursen. Alla svenskar är rasister, män är förövare och kvinnor offer. Och om detta varvas det runt och runt, fram och tillbaks. I all oändlighet. Ungefär som hos de andra feministiska krönikörerna.

I samband med gårdagens Fars dag, skriver Boisen i Expressen GT ännu en lömsk och ohederlig artikel. Lömsk därför att den försöker ge intryck av att vara inkännande och empatisk. Ohederlig därför att den ljuger och undanhåller fakta med avsikten att utmåla män och pappor som förövare, även när det gäller den typ av våld där män faktiskt mer sällan är förövare (barnmisshandel).

Innan jag går vidare vill jag understryka att jag i grunden ser det som fullständigt meningslöst att göra detsamma som Boisen – att utmåla ett kön som skyldigt. Men eftersom Boisen bedriver feministisk propaganda och mytspridning genom att sätta samman barnmisshandel och pappor (dessutom på Fars dag), måste jag reagera. Så här skriver Boisen:

“Förra året anmäldes 12 040 fall av barnmisshandel i Sverige, 33 varje dag. Fler än förra året. Mångdubbelt fler än för tio år sedan. Barnen har blivit slagpåsar i ett Sverige som mår dåligt. Och de pappor som inte mår bra, slår mest, säger barnen när de ringer till Bris.

Det värsta är att vi blundar för problemet. Vuxna sviker barn som far illa varje dag. Bris gjorde en djupintervjuundersökning av 160 barnsamtal för ett antal år sedan. Under- sökningen visade att inte ens två av tio vuxna som har vetskap om en barnmisshandel vidtar en tillräcklig åtgärd för att stoppa den.

Nio av tio vuxna, väljer att se men inte se, höra men stöta bort. Varje år misshandlas, stryps eller kvävs fem barn i vårt land till döds.
Det är dags att vi vågar se. Vågar höra. Vågar lägga oss i. Vågar vara en vän. Förstås långt innan det smäller. Sträck ut en hand till en far eller familj som behöver. Gör det i dag.”

Boisen hävdar (med referensen “säger barnen”) att pappor slår mest. Ändå vet vi att barn som misshandlas, stryps eller kvävs oftare utsätts för detta av sina mammor (betydligt oftare – men egentligen kanske inte så konstigt, eftersom många fler små barn endast lever med sina mammor). Men detta skriver inte Boisen något om. Istället strävar hon efter att lämna läsaren med ännu en känsla av indignation över männen och papporna, dessutom med ett bedrägligt gott uppsåt.

Det är precis så här feministisk propaganda och lögnspridning ser ut.

Jag blir allt mer sällan upprörd numera. Kanske handlar det om stålsättning. Men om just detta blir jag faktiskt ordentligt upprörd. Frida Boisen borde skämmas. Barn som far illa behöver hjälp och stöd. Oavsett om det är mamma eller pappa – eller båda – som slår eller gör skada. Punkt. Men det är det könskrig som Frida Boisen och hennes medkombattanter bedriver som oftare gör att barn faktiskt blir slagpåsar – och far ännu mer illa. Men den tanken har sannolikt aldrig ens föresvävat Boisen.

———————

Linda Nordlund, förbundsordförande i Liberala Ungdomsförbundet, skriver idag på SvD Opinion att Folkpartiet måste driva på för en samtyckeslagstiftning. Och att bevisbördan i ett våldtäktsmål alltså skall vara omvänd. Det är häpnadsväckande och obegripligt att ett liberalt parti har ett ungdomsförbund som driver sådana frågor. Men kanske inte mer obegripligt än att Moderata Ungdomsförbundet har kommit ut som könsmaktsfeminister?

Det låter bedrägligt, förslaget om “samtyckeslagstiftning”. Som om sex och samlag idag inte handlade om samtycke, som om det vore OK idag att ha sex utan samtycke. Så är det såklart inte. Tvärtom har Sverige kanske världens hårdaste sexualbrottslagstiftning. Det diskuteras varför Sverige årligen har omkring 6000 anmälda våldtäkter och Norge bara drygt några hundra – och detta är såklart en större diskussion än vad som hinns med i detta inlägg. Men detta muntliga eller skriftliga “samtycke” som man nu vill lagstifta om handlar inte bara om en total urspårning av rättssäkerheten (skall t ex alla som ångrar en sexuell kontakt kunna fälla den tidigare sexuella partnern för våldtäkt om inte denna kan visa upp ett “samtycke” – och vad händer om ett samtyckeskontrakt skrivs, men en våldtäkt därefter ändå äger rum?).

Vid sidan av rättsosäkerheten finns en ytterligare dimension i allt detta. En fotriktig nymoralism förenad med en knastertorr och mekanisk syn på vad sexualitet och sexuell samvaro är och borde vara. Det ger en bedrövlig bild av ett Sverige helt befriat från passion och intimitet (som det kanske delvis ligger något i). Att ha sex blir ungefär som att gå till distriktssköterskan, eller biblioteket, eller till IKEA. Alla underliggande strömningar, allt detta som ibland inte går att uttrycka med ord, allt detta oerhörda och fantastiska som kärlek, sex och passion kan vara, blir förminskat till en statligt utfärd konsensus- eller samtyckeslicens mellan två parter som ingår ett avtal. För vad? För vem?

Jag är ganska säker på att konsekvensen kommer att bli, vid sidan av mycket mindre sex mellan friska och närhetslängtande människor, en brant ökning av depressioner och psykisk ohälsa.

Men eftersom lagförslaget benämns som feministiskt, det handlar ju om att Folkpartiet måste “kunna profilera sig som ett feministiskt parti”, så är såklart allt sunt förnuft upphävt och vi förväntas istället lägga oss platt inför de feministiska översteprästinnornas nymoraliska uppenbarelsesyner.

16 thoughts on “Lögner om pappor och barnmisshandel – och än mer rättsosäkerhet för män

  1. Pingback: Det riktigt luktar jämställdhet! | WTF?

  2. Jag funderar på vad som händer med allmänt åtal vid samtyckeslagstiftning. Då är ju alla samlag som inte bevisligen skett med samtycke att betrakta som våldtäkt, och vid våldtäkt gäller allmänt åtal, d.v.s. vad målsägaren tycker ska åklagaren inte bry sig om.

  3. Tack för att du tog dig tid, energi och möda att bemöta Boisens artikel. Jag skulle gjort det om jag orkat men den insinuanta tonen var bara för mycket den här gången.

  4. Angående samtycke, ironiskt nog var Claes Borgström emot den idén 2011:
    “Om jag trodde att en samtyckesregel skulle minska antalet sexualbrott så vore jag den första att föreslå en sådan. Men jag tror inte att det fungerar, sa Claes Borgström.”
    http://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2011/Nr-8-2011-Argang-77/Advokatdagarna-Samtyckeslag-ingen-losning-pa-sexualbrottens-problem/

    Kan den åsikten fungera i Södermalms kommunistkrets 2013? Men han verkar ju kunna säga och göra vad som helst utan att det får konsekvenser så det kanske kvittar.

  5. Jag tycker naturligtvis att hennes artikel är förkastlig. men om man ändå gör samma sak sas så gäller det att få påståenden och siffror rätt. Mig kvittar egentligen könet på förövare och offer i dessa frågor som sagt. Men om man ska bemöta andra är det bra att ha på fötterna. Därför vill jag gärna veta vilka fakta du lutar dig mot när du skriver.

    “Ändå vet vi att barn som misshandlas, stryps eller kvävs oftare utsätts för detta av sina mammor (betydligt oftare…”

    För detta läser jag hos Brå

    “Till skillnad mot den bild många kanske har av att barn som dödas av sina föräldrar misshandlas till döds, så var få av dödsfallen ett resultat av misshandel. I stället var det vanligaste att barnen stryptes, kvävdes eller dränktes (tabell 1). Dessa metoder användes främst av kvinnor (58 procent av fallen), medan män hade större benägenhet att använda våldsammare metoder som att använda skjutvapen, kniv eller slag (46 procent av fallen).”

    http://www.pappamanualen.se/dokument/bra_barnmord2003-2.pdf

    Samt

    “Drygt två tredjedelar av gärningsmännen är män och knappt en tredjedel är kvinnor. I jämförelse med de flesta andra brottstyper är detta en ovanligt stor andel kvinnor.”

    http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800019450/2000_15_barnmisshandel.pdf

  6. Ja, här verkar det som att det inte är ordning på siffrorna i originalposten. Brå är ju en trovärdig källa så det kan väl knappast råda någon tvekan om att fler barn dödas av sin far. Värt att nämna är att självmord är vanligt i samband med barnamord. Det förändrar lite bilden av vad det är för situation som föreligger. I vart fall den bild Frida Boysen antyder.

  7. Lite mer intressant ur barnmisshandelsrapporten:
    “Nästan hälften av gärningsmännen var lagförda för brott innan de anmädes för barnmisshandeln. […] Det finns således ett inslag av tungt kriminellt belastade
    personer bland gärningsmännen.”

    Överrepresentation av kriminellt belastade män således. Även fattigdom och invandrarbakgrund ökar risken för att bli barnmisshandlare enligt rapporten. Pojkar misshandlas något mer än flickor enligt rapporten.

    När det gäller barnamord tycker jag inte det verkar som kön har något betydande förklaringsvärde alls, t.ex. står det så här i barnamordsrapporten Mia länkade:
    “När det gäller offrens kön är 123 av offren flickor (48 procent) och 134 pojkar (52 procent). Könsfördelningen hos förövarna var också mycket jämn (48 procent kvinnor och 52 procent män).”

  8. Tack för kommentarer. Jag får återkomma med de källor jag baserar min text på – och har jag fel skall detta såklart uppmärksammas. Kanske är jag också för otydlig med vad som åsyftas. Men jag är säker på att när det gäller riktigt små barn så är det betydligt vanligare att de mördas av sina biologiska mammor. Och våld som drabbar äldre barn kommer ofta från nya män som mammorna träffat, alltså inte den biologiska pappan. Framkommer denna skillnad i det material ni läst? Jag kan tycka att det är viktigt – då Boisens text tar avsats i “Fars dag”.

    • Nja det finns ju många olika varianter. Spädbarn ja tror jag dödas oftare av mamman, och att pappor även dödar sina barn när de har umgänge. Dvs när det handlar om barn till ensamstående så är det inte bara mamman som är förövare. Och ja det finns styvföräldrar av båda könen som misshanlar. Hade ett tag kontakt med en kille vars styvmamma gjort hans och hans systers liv till ett rent h-vete. Men viktigt att notera är att när det gäller mord på barn så talar vi om i snitt 7 per år. 7 för många men alltjämt 7.

      Och en annan sak som är oturligt med dessa (Boisen/Wegerup) enögda artiklar är att de barn som utsätts av sina mammor säkerligen har svårare att söka hjälp, liksom misshandlade män, då de tror att de är ensamma om att vara utsatt sas.

      Men min förhoppning är alltså att man inte förlorar sig i några procent hit eller dit, vilket jag tror bara gör att man kommer ifrån själva sakfrågan, utan helt enkelt talar om att barn utsätts för misshandel av sina föräldrar, pappor OCH mammor (och att partners utsätts av sina partners, kvinnor SOM män). Även om det sen kan finnas vissa skillnader pga kön eller sexuell läggning som kan vara bra att känna till vid förebyggande arbete och när det gäller vilken typ av stöd som behövs från fall till fall.

      • Mia: Kloka ord. Det som är så vedervärdigt med Boisens krönika är ju såklart att hon på Fars dag (en dag som är tänkt att vara kärvänlig gentemot alla de fantastiska pappor som finns – och de är många!), pratar om ett ensidigt våld riktat mot barn från pappor. Det är gräsligt, men helt i ROKS-anda.

  9. Ja, det blev väl en bra sammanfattning över ungefär hur siffrorna ser ut och hur man skall se på saken.

    När det gäller all brottsstatistik så är det naturligtvis viktigt att inte en övervikt för någon parameter (kön, invandrarbakgrund, social status o.s.v.) vare sig ignoreras, döljs eller förklaras bort men samtidigt är det lika virktigt att man inte glömmer den underrepresenterade sidan (eftersom det osynliggör deras brottsoffer) eller försöker sig på att hitta populistiska svar på orsaker till olika typer av brott enbart baserat på dessa parametrar. Då hamnar man i fällan “invandrare är brottslingar” och “män är misshandlare”.

Comments are closed.