Mer om “mäns våld mot kvinnor” – och andra notiser

SR P1, nu på eftermiddagen. “Mäns våld mot kvinnor”. Bilden av det “normaliserade våldet” målas upp (uttrycket som myntades av Eva Lundgren). Vid ett tillfälle tar programledaren upp att det i några senare undersökningar också har kommit fram att kvinnor använder våld i relationer. Det avfärdas snabbt som något ganska oviktigt, eftersom man slår fast att männen inte är rädda när kvinnor använder våld. Jämförelsen görs att om en 60 kg tung kvinna ger en 100 kg tung man en örfil så blir mannen inte rädd, men tvärtom så blir kvinnan rädd. Ingenting tas upp om att kvinnor betydligt oftare använder tillhyggen. Sen kommer man in på att det är ganska accepterat i samhället att män kan slå kvinnor…?!

Det vanliga alltså. Jag minns den enda gången i mitt liv som jag slagit en kvinna (som jag har skrivit om vid ett tidigare tillfälle). Det var efter att ha brutit upp ur ett förhållande, något som den här unga kvinnan inte accepterade. Efter att ha tagit emot åtskilliga smällar och slag (och en bränd cigarett i halsen), gjorde jag ingenting annat än att be henne sluta. Det var först någon timme senare när hon dök upp bakifrån med ett stor ölbägare av glas och drämde in denna i ansiktet så att kinden skars upp och blodet sprutade som jag vände mig om och slog till henne. Ingenting jag är stolt över, men jag var faktiskt rädd. Hon var ungefär lika stor som jag, vältränad och mycket berusad. I övrigt en välanpassad, vacker och trevlig tjej.

Ytterligare en relation har inneburit att kvinnan använt knytnävarna (men jag har då aldrig slagit tillbaka). Det lustiga är att de få gånger jag tagit upp det här med vänner och bekanta (några anmälningar har aldrig gjorts), så har reaktionen alltid varit densamma: Vad hade du gjort för att hon var tvungen att slåss? Lite skratt ibland, andra gånger en slags ovilja att prata om det. Ofta denna underliggande hint om att hon väl inte hade gjort så om jag inte förtjänade det…

Ja, vad hade jag gjort? Insett att förhållandet inte kändes rätt längre. Uttryckt min vilja att separera (av orsaker som aldrig ens handlade om otrohet eller att ha mött en annan). Kanske hade jag gjort detsamma som många av de kvinnor som utsätts för våld har gjort. Önskat att komma vidare och ut ur en mer eller mindre dysfunktionell relation.

Nåja, det är ovanliga och udda händelser i mitt liv (och i de relationer jag haft). Men jag är så otroligt trött på att höra detta ideologiskt motiverade osynliggörande av våld i nära relationer (där både kvinnor och män kan drabbas), till förmån för den radikalfeministiska och ensidiga föreställningen om männens våld mot kvinnor.

————————

Nej, det var väl ingen som trodde att det omvända “Bechdeltestet” (Bremertestet), var på allvar – annat än som illustration över hur makalöst idiotiskt det blir när kulturen tvingas in den här typen av certifieringar och politiska märkningar. Se det som ett tankeexperiment också över hur man kan använda sådant för att “bevisa” praktiskt taget vad som helst.

————————

Jag noterar att valet av programledare och presentatörer för SVT’s nobelfestligheter i år blir lika 100% jämställt som förra året, med andra ord inga män alls. Det omskrivs i hyllande ordalag. Säkert ser man från Public Service sida detta som en motvikt mot den överväldigande andel män som patriarkatet utsett till nobelpristagare i år liksom alla år (eftersom alla vet att pristagarna inte fått prisen för något de gjort eller utfört utan i första hand därför att de är män).

————————

Detta med det så kallade “romregistret” är knepigt att prata om. Det står ju klart att skånepolisen har begått en hel del allvarliga misstag både i hanteringen och hållandet av detta register. Det jag reagerar på nu är att både SVT och DN (naturligtvis, det var ju DN som myntade begreppet), väljer att inte rapportera korrekt om vad Säkerhets och Integritetsskyddsnämnden faktiskt kommer fram till. Nämligen att många fel har begåtts men att registret INTE är ett etniskt register. SVT Rapport nämner inte ens detta, utan bara att Säkerhets och Integritetsskyddsnämnden har kommit fram till att Skånepolisen har gjort fel. Även SvD och SR fortsätter idag att omtala registret som “romregistret”, trots att det alltså inte stämmer. Slutsatsen man måste dra är att det är samma svartvita idé om ras och offer/förövare som här förmedlas ut (som också gäller för kön). Man vill hålla fast vid bilden av de “rasistiska strukturerna” och i detta perspektiv är naturligtvis alltid den svenska polisen skyldig, oavsett vilka fakta som stärker vad. I gårdagens SR P1 är båda programledarna så partiska och tydliga i vad de tycker att intervjun med Säkerhets och Integritetsskyddsnämndens Sigurd Heuman urartar till någon slags medial domstol.

————————

I DN läser jag Hanna Fahl och häpnar inför ingressen: “En del försök till feminism landar inte riktigt rätt, utan blir i stället sexism och rasism. Ett tips till dig som vill väl: Tänk efter en extra gång.” För ett ögonblick tänker jag att Fahl kanske har vaknat upp…? Men det är naturligtvis en omöjlig tanke. Det visar sig snabbt att Fahl i själva verket pratar om det hon kallar “lightfeminismen” (den feminism som ännu inte har blivit lika politisk och radikal som Fahls feminism), och det är det gamla vanliga. Enkelspårigheten går knappt att kommentera.

————————

Något positivt! Några sidor efter helsideshyllningen (i gårdagens SvD) av Anna Odells film “Återträffen” (jag vill gärna återkomma till Odell och de maktanalytiska grepp som hennes arbeten utgår från), finner jag något så ovanligt som en filmrecension där män och mäns samvaro omskrivs i positiva ordalag. Det handlar om filmen “Mud”, och rubriken lyder “Morsk grabbduo i fin skildring”. Jan Lumholdt skriver en text helt befriad från könsmaktsanalyser, gliringar och hånfulla insinuationer. Jag blir nästan mållös. Vackert!

————————

Fortsatta noteringar från SR P1 här på lördagseftermiddagen. Det handlar om moskébyggen och islamofobi. Sen pratas det om sexualiserade kvinnor i spanska medier. Att de ser ut som att de tvingats att “puta med läpparna”. Och att spanska unga kvinnor badar topless på stränderna (något reportern indignerat påpekar att han inte sett annat än på foton från ett svenskt 60- och 70-tal)!

Kanske kan Sverige skicka en moralisk könsmaktsinkvisition till Andalusien snarast?

12 thoughts on “Mer om “mäns våld mot kvinnor” – och andra notiser

  1. Jag läser mycket i och om debatten “mäns våld mot kvinnor”. Många kvinnor bär vittnesmål om hur förfärligt riskfyllt det är att gå ut på stan. De vet att de kommer att bli våldtagna eller misshandlade. Dessa rapporter florerar och ett bisarrt samhälle växer fram. Men vad hade det blivit av propagandan om journalister och intervjuare någon gång frågat om dessa skräckfyllda unga kvinnors egna erfarenheter eller om de har någon de känner som råkat ut för något. Alltså inte bara vad de hört. Bara en enda gång som ekot av Schyman et consortes skärskådades.
    Men jag vet, det är uppfattningen som gäller. Och har unga kvinnor en uppfattning som planterats av ideologins propagandister så måste den antas vara en upplevd sanning.
    Eller hur?

    • Benanderii: Jo, att sprida denna rädsla har många gånger ett syfte. Samtidigt skall man inte glömma det våld som också finns (såklart). Det som händer på Lidingö nu i dagarna är sannerligen gräsligt (och att polisen och media vägrar att gå ut med signalement).

  2. Starkt av dig att berätta om våldet. Hade DU spräckt HENNES kind med ett ölglas så hade du åkt dit för grov misshandel. Du gjorde antagligen rätt som inte anmälde – du skulle i bästa fall ha blivit utskrattad och i värsta fall råkat ut för en motanmälan och blivit dömd själv och hon friad.

    Jag har liknande erfarenheter och statistiken säger att vi knappast är ensamma. Hur många män är det som dör av våld i nära relation varje år? 3-4? Det är åtminstone inte försumbart. Norge är ett föregångsland på detta område som erbjuder hjälp och skydd åt alla utsatta, oavsett kön.
    http://ekvalist.blogspot.se/2013/11/okad-tillstromning-till-mansjourer-i.html

  3. Hanna Fahls senaste krönika visar upp ett par saker, ett par typiska tänkesätt mycket tydligt, om man frikopplar texten från hennes egna intentioner och tittar på hur hon argumenterar:

    1.Det är oerhört viktigt att höra till rätt grupp för att få lov att kritisera det ena eller det andra, eller leka med det ena eller det andra (det ska ju alltid vara litet lek idag). Miley Cyrus eller Lily Allen får inte laja med svarta dansare eller låna “kulturellt svarta dance moves”, män får inte göra mer i en debatt än att beundrande hålla med en kvinnlig feministisk figur, en kvinnlig feminist kan däremot ösa på med att män åker ju bara på räkmackan hela tiden (Sonja Schwarzenberger, Malin Wollin), alla män är medskyldiga till våldtäkt (Katrine Kielos) etc. Identitetslogik. Naturligtvis handlar dettta egentligen om att begränsa tillträdet till den offentliga debattens högre divisioner och att balka av olika debattfält så man får vara ifred och kan tjoa, men det kommer varken Fahl eller någon annan i DN att säga högt.

    2. Måltavlan är i nio fall av tio någon som inte kommer att svara, som kanske inte ens kommer att notera angreppet. varken Lily Allen eller GT:s reporter/krönikör kommer att svara, lika litet som Skavlan skulle svara när Kristin Lundell m fl anklagade honom för att vara en patriark. malin Ullgren skulle möjligen kunna tänkas svara kort i DN; men lägg mräke till hur lent formulerade raderna om henne är, de handlar i första hand om Russell Brand (som hon skrev om) och Fahl besvärar sig inte ens med att diskutera på vilket sätt denne är sexistisk. han kanske leker med stereotyper på fel sätt?

    3. När man inte får argumenten att räcka till hänger man på en aggressivt barnslig och nersmutsande metafor – tågvagnar fulla med skit, i det här fallet (antar att det konkret handlade om lantgödsel?). Linda Skugge och dussintals andra har kört samma grepp genom åren, det är ett, eh, bra sätt att smyga in rena nonsensargument eller hotelser och göra det omöjligt att svara. En manlig skribent som jämförde Kristin Lundell eller Mona Masri med de dystert knäböjande balkanska tiggare som har börjat dyka upp utanför ICA-butiker och järnvägsstationer runt om – de är lika beroende av vår uppmärksamhet och våra pengar för att överleva, hade man kunnat säga – skulle åka på matchstraff. Men när det är en tjej som tar till det greppet går det bra.

  4. Har du synligt ärr kvar efter glasskärningen? Det finns manga metoder att hämnas pa den som vill bryta upp fran ett förhallande, och kvinnor som har barn med mannen har ett starkt kort. Jag har nyligen läst ut den välkände programledaren Jean-Luc Delarues posthuma memoarer “Carnets secrets”. Det hände att jag tittade pa hans program, han bjöd in vanligt folk som hade nagot intressant att berätta och ofta handlade det om relationer. Själv var han förstas ett proffs som ofta verkade oberörd av vad som berättades. Det blev stora rubriker när polisen hittade narkotika hemma hos honom (han antyder i boken att en bekant angav honom för att slippa lindrigare undan själv) som var för eget bruk. Efter att genomgatt en rehabilitering drabbades han tyvärr av cancer och avled i augusti 2012, ännu inte 50 ar fyllda. Hur som helst, han hade en nu 6-arig son med EB, som började som praktikant i hans mediebolag. Hon försökte stoppa utgivningen av boken med motiveringen att den inkräktar pa hennes privatliv. Ja man kan ju första att hon inte vill att andra ska fa veta att hon inte var JLD:s stora kärlek, att det mest var en slump att det blev hon som blev mor till hans barn (han var vid ett tillfälle förmodligen rätt berusad, ville ha sällskap och ringde upp kvinnor i bokstavsordning och hon var den första som tackade ja), att han ville bryta upp när han träffat den kvinna som han senare gifte sig med. Att hon begärde över 13 000 euro i underhall för ett trearigt barn. Oändliga rättsprocesser som inte har upphört ännu och umgängessabotage var priset som JLD fick betala för att bryta med denna kvinna.

    • Maria: Intressant. Nej, jag är tacksam att det läkte så bra som det gjorde (det är också många år sedan nu). Jag har däremot fortfarande ingen skäggväxt där hon tryckte in cigaretten.

  5. Starkt av dig att berätta om dina egna erfarenheter – jag tror det är betydligt vanligare att det är kvinnan slår både först och mest.

    Var på semester i Portugal häromåret och noterade även där vanligheten med topless på stranden – ungefär som i Sverige på 70 – 80-talet.

  6. Det är lite så man undrar vad en #tala_om_det_2 för män skulle kunna ge. Det låter som ett större problem än vad många är medvetna om.

Comments are closed.