Det är inte mycket den här blogginnehavaren har åsiktsmässigt gemensamt med Maria Sveland. Men föräldraförsäkringen är faktiskt en sådan fråga. Jag är fullt medveten om att det innebär att staten går in och bestämmer över enskilda människors livsval – och att det på många sätt går emot mina grundvärderingar. Ändå tror jag att det är en nödvändig förändring.
Min erfarenhet är – i motsats till det som hävdas från feministiskt håll – att andelen män som bara tar ut en liten del av pappaledigheten gör det därför att de inte får ta ut mer för mamman. “Får” kan låta fel, men vad jag menar är att i den här domänen (familjeliv och små barn), är det i första hand kvinnorna som bestämmer. Anser mamman att hon skall vara hemma längre så blir det oftast så. Många pappor går miste om något fantastiskt i denna tid av närhet och anknytning till sina barn.
Ja, min erfarenhet är (inte bara när det gäller mig själv och mina barn, men också med de flesta jag pratat med), att män gärna vill kunna ta ut den här tiden. Samtidigt har jag sett otaliga exempel på när kvinnor (som kallar sig feministiska), inte är beredda att dela denna tid med pappan. Samma kvinnor har också i stort sett alltid sett förslaget om delat barnbidrag som något negativt.
När man pratar om siffror omkring 50-60% av medborgarna som inte vill ha delad föräldraförsäkring, presenteras aldrig (så vitt jag vet), om det är kvinnor eller män som är negativa. Men från feministiskt håll vill man gärna göra detta till en fråga om att det skulle vara pappor som motsätter sig mammornas rätt att få slippa det slitiga hemarbetet och blöjbytena. Att det skulle handla om ett patriarkalt beteende, att kvinnan tvingas att vara kvar i hemmet. Jag menar att ingenting kunde vara mer fel.
När nu Folkpartiet går ut med att öka på den pappamärkta tiden till tre månader, är det ett steg i rätt riktning. Samtidigt är jag ganska säker på att feministiska krafter inom partiet snart kommer att tona ner denna del av “jämställdhetsinriktningen” (man kommer snart att se hur impopulär ändringen är bland just kvinnor), och istället välja att motarbeta den (precis som man gjort med förslaget om det delade barnbidraget). Vidare kommer positionerna att flyttas fram när det gäller sexualbrottslagstiftningen, där man alltså redan föreslår att underminera hela den grundläggande rättssäkerheten genom omvänd bevisbörda i våldtäktsmål (“samtyckeslagstiftning”). Det som jag misstänker blir nästa steg är att på något sätt könsbestämma samtyckeslagen, så att den inte kan drabba kvinnor. I förslagen som läggs fram diskuteras alltid samtycke utifrån en kvinnas vilja att ha sex eller inte. Men om lagen görs könsneutral kan vi lätt föreställa oss pojkar och män som också (efter ett samlag), kan komma ut och säga att de egentligen inte ville (och kan kvinnan då inte bevisa att mannen faktiskt ville ha sex kan hon alltså dömas för våldtäkt). Det här vore naturligtvis oacceptabelt i ett statsfeministiskt land, varför jag är tämligen säker på att lagen kommer att kopplas till ett feministiskt synsätt och teorin om könsmaktsordningen. Så att när oskyldiga riskerar att dömas, så skall det inte kunna drabba kvinnor. Låt oss vänta och se.
———————
Mina tankar idag går till nobelpristagaren Doris Lessing som gått ur tiden. Denna modiga, briljanta kvinna som även vågade ta kraftigt avstånd från den samtida politiska feminismen. RIP, Mrs Lessing.
———————
Jag såg nyligen Dennis Hoppers dokumentärfilm “About Deep Throat” och kan rekommendera den. Det är särskilt intressant att följa utvecklingen från 60-talets nya syn på sexualitet och hur detta splittrade USA i en ultrakonservativ, religiös reaktion (mot “snusket”) – och en liberal, fritänkande och tolerant syn på sex och pornografi (att den inte var skadlig). I denna senare grupp fanns både kvinnor och män och det skulle dröja fram till en bit in på 70-talet innan de feministiska krafterna hade anslutit sig till samma motstånd (som det som kom från “bibelbältet”). Idag ser vi en upptrappad motvilja gentemot att män skulle få vara delaktiga i den sexuella revolutionen. Nu är “snusket” den manliga sexualiteten (samtidigt som kvinnlig sexualitet är uppmuntrad genom det som också kallas “feministisk porr”, inte sällan gjord utifrån ett queerperspektiv).
———————
Ivar Arpi och Erik Helmersson skriver bra i SvD respektive DN idag. Det handlar om hierarkier och detta med att tro sig “sparka uppåt” (vänsterns och radikalfeminismens favoritgren). Och vidare tankar om att en del män som vägrar ta kvinnor i hand får skadestånd.
———————
Jag noterade att det nya svenska humorprogrammet “Svensk humor” hade åtmistone en misandrisk sketch. Jag vill återkomma till detta, men om någon har sett programmet och gjort noteringar, dela dem gärna!
———————
Jag avslutar med att lyfta fram denna starka, träffande och vackra avrundning av Carl-Johan Malmberg i dagens recension av Donna Tartt’s senaste bok (i SvD Kultur):
“Och i en tid när varken konstkritiken eller konstvetenskapen längre befattar sig med vad konstverk kan göra för oss – att de gör verklig skillnad och förmår gripa in i våra liv – då blir i stället de poeter, essäister och romanförfattare som gestaltar konstens vidunderliga kraft desto mer oumbärliga. En sådan författare är Donna Tartt.”
Kimhza Bremers Bodega 
“Svensk Humor”? Zappade förbi något som skulle föreställa roligt igår kväll. Det var Soran Ismail som stod rätt upp och ner och förklarande att män är överordnade kvinnor och att kvinnor är förtrycka. Ingen som helst slutpoäng eller rolig vinkling. Detta förljdes av någon slags slutvinjett med en “mupp” som spelade keyboard och sjöng att “jämställdhet är bra, jämställhet ska vi ha”… Man häpnar! Är detta roligt? Kvickt? Humor. Vafan är det som händer egentligen??!!
Donna Tartt ny bok ? Yippie – det var på tiden.
Jag tycker att Folkpartiet fullständigt har havererat. Hur kan dom kalla sig liberaler när dom dels vill styra hur folk väljer att ta ut sin föräldraledighet och dels vill ta bort rättsäkerheten
kring sexlivet med hjälp av en samtyckeslag ? Dessutom går dom ut med att dom skall gå till val på feminismen. Räcker det inte med V,Fi och MP som också går till val på att de skall jobba för extremfeminism ?
Personligen hoppas jag att detta är spiken i kistan för FP och att dom åker ur riksdagen.
Detsamma får gärna hända V och MP.
Jag förstår inte riktigt din hållning här. I och med att du misstänker att det i många förhållanden är så att kvinnan så att säga “vinner” kampen om vem som skall vara hemma med barnen så är det rätt att staten går in och reglerar? Det låter som klassisk förmyndarsocialism och som ett underkännande av att vuxna människor som inleder en relation själva skall få ta ansvar för hur den utformas.
Den rimliga forsättningen här är naturligtvis att staten skall gå in och reglera även andra förehavanden i människors privata relationer där det kan misstänas att den ene “vinner” något på den andres bekostnad.
Att jag själv (liksom du) tyckte det var trevligt att vara hemma med mina barn betyder inte att jag tycker att staten skall bestämma att min granne måste göra likadant. Men så är jag liberal och inte socialist.
Adam – Samtidigt är det som liberal inte på något sätt ett problem att individualisera föräldraförsäkringen. Alla andra socialförsäkringar och bidrag är individualiserade. Ur ett liberalt perspektiv är individen den minsta enheten i ett samhälle, så det har inte nödvändigtvis något att göra med “förmyndarsocialism”. Personligen är jag kluven. Ur ett pragmatiskt barnperspektiv är det rimligen bäst att föräldrarna får dela som dom vill. Risken är annars att det blir barnet som hamnar i kläm när vissa föräldrar inte har möjlighet eller vilja att vara hemma i den utsträckning som är bra för barnet. Men på på ett principiellt plan vore det bättre att individualisera.
Individen som bidraget är skapat åt är naturligtvis barnet.
Därför tycker jag att barnets vårdnadshavare gemensamt bör ha rätten att bestämma hur de disponerar detta bidrag såväl som andra bidrag. “Gemensamt” är det centrala ordet. Att den ena föräldern därför uttryckligen skriftligen måste “skänka” några av sina dagar åt den andra tycker jag är helt ok. Att skänka dagarna till tredje part är aningen mer komplicerat. Spontant kan jag känna att, varför inte? Men det går att tänka sig en hel del kluriga problem som kan uppstå med en sådan flexibilitet.
Med utökad individualisering av föräldrarförsäkringen sparar däremot staten garanterat pengar. Jag tror att det är en stor anledning till att även liberala partier gillar idén. Dels kan de fiska lite feministfärgade röster och dessutom spara en slant på köpet.
Men nej, att staten skall in och kladda och ha någon slags idealfamiljsmall som alla måste rätta sig efter ser jag som typisk förmyndarsocialism. Att undanhålla vissa individer “frivilliga” bidrag är lika mycket förmynderi som mycket annat statligt kladdande. Jag förstår inte den principiella invändningen att eftersom man inte är tvungen vara ledig med bidrag, att det går att tacka nej, så bör staten kunna bestämma hur den vill. Då kan man i så fall resonera likadant med barnbidragen. Staten bestämmer hur du skall använda det; 25% till kläder, 25% till nöjen och 45% till mat och 5% till genuslitteratur. Passar det inte så är det bara att tacka nej. Kvitton skickas in varje månad.
Om det däremot föreligger någon slags bevis för att barnet mår sämre om inte pappan är hemma minst tre månader så är det en annan sak. Jag tvivlar mycket starkt på att det går att finna några sådana bevis.
Även jag är positiv till individualiserad föräldraförsäkring – i vårt statsindvidualistiska system där sambeskattningen sedan länge är avskaffad och rättigheter & skyldigheter är kopplade till individ snarare än familj är det naturligt att ett liberalt parti landar i den slutsatsen (största tveksamheten finns troligen bland över- och arbetarklass med mer traditionella värderingar, S har t.ex varit kluvet i denna fråga). Så länge uttaget är frivilligt går det knappast att skrämmas med något socialistspöke.
Jag är ingen expert på det juridiska men förslaget om samtyckeslagstiftning luktar för mig mer populistisk symbolpolitik än reell problemlösning. Instämmer även i dina funderingar om den selektiva nypuritanismen.
Erik S
Vore inte det bästa att ha en individualiserad föräldraförsäkring som mor/far kan välja att ge till sin sambo ifall denne vill eller inte kan nyttja den. För barnets skull?
Samtyckeslagstiftningen kommer att gå i baklås den dagen en kvinnas “ja” (dvs samtycke till samlag) används emot henne i en rättegång där partnern är åtalad för våldtäkt efter kvinnan ångrat sig.
Efter den dagen kommer ett “ja” inte längre vara ett lika tydligt “ja” som ett “nej” är ett “nej. Detta “ja” kommer att tolkas som ett “ja, men…” och en ny praxis har blivit etablerad.
Sympatiserar du med delad föräldraledighet för att män i hög/högre omfattning inte får vara hemma/bestämma över det hemma? Alltså kan inte folk stå upp för vad de vill överhuvudtaget? Måste vi omyndigförklara hela befolkningen? Alltså det kan ju vara så att nån inte vill vara hemma, utan dörr av tristess eller har problem på annat sätt som hör den mindre lämplig. Bäst för barnen lär ju vara att den föreldern som vill vara hemma är hemma? Förhoppningsvis helt exakt 50/50 men det ser ju våldigt olika ut och kan så göra mellan olika barn och beroende av var man är i karriär eller i livet som stort. Jag tycker det är ett övertramp men jag är ju liberal och inte sosse som folkpartiet är, har ingen aning om vad som skiljer dem åt! Ge makten till föreldrarna i hur de väljer att uppfostrar sina barn!
Har lagt upp citat av Doris Lessing här som relaterar till det du skriver: http://ekvalist.blogspot.se/2013/11/doris-lessing-om-mansforaktet.html
Apropå “humor”-programmet, jo, jag såg det också. En småkul repris av en Galenskaparna-sketch. En krystad sketch av två i Killing-gänget. En misandrisk sketch om en “vit kränkt man” och tre häpna kvinnor. Den slutade med att mannen säger nåt i stil med “nej, nu går jag hem och bloggar”. Mellan sketcherna pratade Soran Ismail könsmaktspropaganda. Ett “humor”-program i dagens mediala tidsanda.
Aha, jag hörde lite av det där från köket och skymtade Soran.
Vi får väl se om det blir poppis.
Jag har svårt att tro det, som helhet var det väldigt pk-krystat… men nästa program har förhoppningsvis ett annat tema som kanske höjer tittarsiffrorna.
Ekvalist: Ja, jag såg det. Jättebra! Jag tänkte posta några ytterligare kommentarer och en länk. Blir imorgon.
Bra! Doris Lessing verkar ha varit en egensinnig och fritänkande kvinna. Ser fram emot mer i morgon.
Varför inte be alla företag införa föräldralöneutfyllnad, dvs arbetsgivaren lägger till skillnaden mellan föräldrapenning och lön. Om ett sådant förfarande fungerar behöver inte alla dessa experter kosta många miljoner för att inte göra någonting. Alternativt varför inte låta föräldrapengen korrelera med lönen ??? Det finns samhälleliga “petanden” som skapas av att man inte vill betala för jämställdhet utan föräldrarna skall bita i det sura äpplet. Så mycket pengar som spenderas på att vi skall få det bra speciellt inom områden där kraven är höga så kan vi säkert fixa detta också. men det är klart då har feministerna en sak mindre att debattera. För till syvende och sist så kan faktiskt familjesituationerna vara sådana att det ena eller det andra är bättre och varför inte skapa flexibilitet.