Din tidigare kolumn, besynnerlig och misandrisk som den var, förstod jag mig inte på. Jag försökte verkligen förstå, men utan framgång.
Men nu är allt OK. Jag kommer att se dig i ögonen igen. Och jag kommer att fortsätta att köpa dina böcker och ge bort dem som presenter.
U P P D A T E R I N G:
Ohlssons artikel har ganska direkt hamnat bakom DN’s betalvägg. Oroväckande snabbt, kan tyckas (noterar att den tidigare krönikan inte är lagd bakom betalväggen). Därför passar jag på att stjäla detta urklippta textstycke (ur Ohlssons artikel), från Susanna Varis utmärkta blogg. Tack, Susanna, hoppas det är OK.
”Nej, nu spyr jag på hudfärg. Min egen och andras. Jag spyr på ras, kön, klass och etnicitet. Jag spyr på genus, anus, karius och baktus. Jag spyr på heteronormativitet och könsmaktsordning och jag spyr på hbtq, w, e, r, t, y, u, i, o, p. Jag spyr på gubblem, fittstim och snigelspår. Jag spyr på strukturer och sociala konstruktioner och jag spyr på ”andra” som verb.
Framför allt spyr jag på alla snipiga felfinnare som tagit över offentligheten och mullrar omkring i sina pansarbilar med en skarpladdad twitterpöbel i vardera fickan och syr in alla som råkar fumla med bokstavskombinationerna eller glömmer någon Utsatt Grupp i en uppräkning.
De lever på rädsla, och ger sig inte förrän du blivit så rädd för att göra fel att du sitter stel som en fiskpinne och kniper ihop läpparna och tänker att det är bäst att låta någon annan bestämma samtalsämnena för om jag gör det blir det bara fel. Kanske räcker det om jag flinar instämmande på de förhoppningsvis rätta ställena?
Rädslan är både deras berusningsmedel och dessutom en lysande affärsidé. För vi ger dem gladeligen chefsposter och spaltmeter så att de får tolka den skrämmande främmande verkligheten åt oss. För om vi gör det själva blir det bara fel.
Men att göra fel är att vara människa. Utopin om ett samhälle där alla gör rätt och säger rätt är lika välmenande som den är livsfarlig.
Till alla som frestas att ansluta sig till segerhennarna vill jag säga: stå emot. Det kommer alltid att finnas folk som gör fel, säger fel, tänker fel. Låt dem hållas. Visst, det kan vara härligt att stå i en samstämd folkmassa och se någon hissas upp i lyktstolpen. Men nästa gång är det din tur.”
Och Gud, hur kunde du nå fram till det skrivspråk som bara rinner ur dig?
Hade jag begåvats med en tiondel av den pennan så hade jag dött lycklig.
Kimhza Bremers Bodega 
Från en ytterlighet till en annan.
Ja tydligen prövar han sig fram. Har han likt Candide nu kommit till beslutet att odla sin trädgård?
Leif: Ja, jag hoppas att han odlar den väl!
Tack för tipset. Mannen verkar ambivalent.
Bra text, och jag känner mig på gott och ont något träffad (om man har överseende med formuleringen “välriktat dråpslag” som jag inte kan eller bör bedöma).
“Att svälja oförrätter och frustrationer tills det börjar ryka ur örongångarna – och sen plöja ner allting i ett välriktat dråpslag mot dem som förtjänar det. […] Ett verk där din frustration GESTALTAS, i stället för att kläs i de mest gångbara plakattermerna.
Och sen då? Är du renad sen? Har ditt verk förändrat världen?
Inte ett dugg. Men du lyckades lura dig själv förra gången, och du fick faktiskt något gjort.”
Tack Kimhza, för alla bra och välformulerade inlägg som jag nästan alltid läser men allt för sällan berömmer. Glad påsk!
Joseph: Tack själv! Jag tänkte faktiskt på dig när jag läste Ohlssons text.
Benke verkar onekligen ha lite svårt att bestämma sig, kom han inte in i stugvärmen efter den förra artikeln i alla fall? Nåväl, uppiggande läsning den här gången.
Susanna: Ja, det hela är egentligen ganska besynnerligt…
Det jag läser Bengt Ohlsson säger här är: “Ta det som en man!” Speglar den förra artikeln ganska bra tycker jag – som baksidan av denna.
“Att Prata Om Det är jättebra. Men det kan också vara värt att pröva att knipa käft, kavla upp ärmarna och sätta igång. Att svälja oförrätter och frustrationer tills det börjar ryka ur örongångarna – och sen plöja ner allting i ett välriktat dråpslag mot dem som förtjänar det.”
Och förra artikeln visade han vilka han tyckte att det var som förtjänade det. Jag bara beklagar att han inte förstod det han skrev om då. Här förklarar han i alla fall varför.
Mars: Jo, du har en poäng. Men jag gillar den här texten skarpt. Den fångar samtiden på ett fenomenalt begåvat och ända lättsamt sätt.
Pingback: Än slank han hit, än slank han dit… | Susanna's Crowbar
Håller med dig, Kimhza! Väldigt snyggt formulerad krönika. Jag hoppas att den nya Benke har kommit för att stanna.
Ekvalist: Ja, jag hoppas verkligen det. Vi behöver honom…
Han har skrivit på tvären förut, det ger jag honom. Han är en förbannat bra skribent, och har ibland ifrågasatt exvis unga människors oförmåga att inse att man inte kan bli statsminister vid 19 års ålder typ. Plitar ner detta över Frankrike på 11000 m, ursäkta ev stavfel och glad påsk
Börjar tro att han är en av de som fått sparken och nu skriver det han tycker. Hur som helst var det uppfriskande att se något som detta i DN.
Matte Matik: Ja, vi får väl se. Uppfriskande helt klart.
Apropå Begts text: nej, det gör ingenting att du snodde den från mig, jag snodde den från din länk (men jag prenumererar och har DN+ också). Jag antar att det blir väl jag som dinglar som åtalad för upphovsrättsbrott… 🙂
Men citationsrätten borde väl gälla även DN+ -artiklar?
Susanna: Ja, citationsrätten måste gälla. Men vem vet, Nordiska ministerrådet kanske på sikt vill få bort den också – när det gäller tankegångar som går emot de godkända?
Inte något man helt kan bortse ifrån tyvärr…
Slutet på krönikan är här, citerar från Googles cache-minne:
“(—)
Odla din trädgård.
Hur du än ser ut, vad du än heter, var du än kommer ifrån. Finns det något du vill göra. Gack åstad och gör den grejen. Själv eller tillsammans med likasinnade. Skriv avhandlingen. Bilda nätverket. Arrangera festivalen. Om någon försöker hindra dig, polisanmäl fanskapet. Såvida de bryter mot någon lag, alltså.
Men ett råd i all välmening: känn inte efter så förbannat.
Allt har sin tid. Att Prata Om Det är jättebra. Men det kan också vara värt att pröva att knipa käft, kavla upp ärmarna och sätta igång. Att svälja oförrätter och frustrationer tills det börjar ryka ur örongångarna – och sen plöja ner allting i ett välriktat dråpslag mot dem som förtjänar det. Men inte i en gnölig artikel eller en sittfläskig Facebookgrupp, utan i ett verk av något slag. Något som bjuder in andra människor att skratta eller gråta eller rasa eller förfäras. Ett verk där din frustration GESTALTAS, i stället för att kläs i de mest gångbara plakattermerna.
Och sen då? Är du renad sen? Har ditt verk förändrat världen?
Inte ett dugg. Men du lyckades lura dig själv förra gången, och du fick faktiskt något gjort. Kanske funkar det en gång till”.
Han säger en del intressanta saker om genus och feminism i denna intervju från förra året.
http://magasinetneo.se/artiklar/vralpinsamt-det-har/
Hoppas på mer sånt!
Jag tog inte Bengt Ohlssons lågvattenmärke så hårt. Den här killen gillar jag.